SvD vill ge hemmamammorna beroendebidrag

PJ Anders Linder kommer med ett lysande förslag på SvD:s ledarsida i dag. Han tycker att regeringen ska tillsätta en departementsöverergripande familjepolitisk utredning. Så långt, 10 poäng.
Sen luddar han till det, för han vill samtidigt att familjepolitiken ska bli mer familj och mindre politik. Låter som han egentligen vill stryka ett fett svart streck över familjen som politiskt fält och i stället överlåta till familjerna själva att göra som de vill. Den vanligt borgerliga retoriken mao, men de kallar fluffigt och flummigt detta självbestämmande för frihet, utan att nånsin definiera detta svårt missbrukade ord.

Men svaret på frihetsfrågan i PJ:s fall är: PAPPA. Han blir nämligen fortsatt frigiven från familjeansvarets praktiska utövning, om vi ska följa hans exempel med barnomsorgspeng och vårdnadsbidrag och slopa alliansförslaget från augusti 2006 om jämställdhetsbonus och allmän förskola för 3-åringar.

Åtminstone om man ska tro Eva Magnusson, psykolog och genusforskare, Umeå universitet, som i sin senaste bok "Hon, han och hemmet" har intervjuat 30 nordiska par om hur de lyckas organisera och kombinera yrkesarbete och hemarbete.
I P1:s Vetenskapsradion, Forum (070101, går att lyssna på webben) säger hon att moderskapet aldrig går att förhandla bort, det är ovillkorligt, Medan faderskapet är villkorat, eftersom pappa bara behöver vara hemma "tillräckligt mycket". Det är ju precis det som alliansens morsa-bidrag är ett bevis på, för allvarligt talat, hur många farsor kommer att nöja sig med 3 000 kr i månaden för att vara hemma med ungarna? Och varför skulle de göra det förresten. Ingen modern mamma eller pappa borde gå i den beroendefällan.

Men PJ, som förordar beroendebidrag till mammorna, måste tillhör den tredjedel av dagens familjer som ej lever jämställt utan i stället tillämpar ett traditionellt familjemönster.

Enligt Magnussons intervjuer är det fortfarande så många som tror att kvinnor är mer hemorienterade, medan män är mer inriktade på arbete. I den här gruppen är karriär=man och det gör att han bidrar till hemarbetet utifrån vad jobbet tillåter. Bland dessa män och kvinnor är fritid något som är självklart manligt och i bästa fall lite kvinnligt. De här paren grälar aldrig om hushållsarbetet för husfridens skull.
I den tredjedel - 10 familjer av 30 - i Magnussons intervjumaterial som delar lika på hemarbetet har det däremot diskuterats och bråkats hej vilt och det tycker mamma och pappa var bra, för husfridens skull.
Magnusssons slutsats är att de här två familjetyperna representerar två olika världsbilder. Enligt mig har den förra fastnat i 1800-talets borgerliga familjekonstruktion, medan den senare anser att kvinnor och män inte kommer från olika planeter utan försöker samsas på samma, dvs hem och arbete hänger ihop för båda.

Magnusson menar att den ojämlika fördelningen av hemarbetet får konsekvenser för kvinnan i de familjer som har den världsbilden: Hon är praktiskt underordnad mannen, hon är beroende av just det äktenskapet och hon har inte mycket till egen ekonomi, eftersom hon tjänar mycket mindre än han gör.