Carl Bildt och kvinnorna, no matchmaking

Vi har en utrikesminister i jämställdhetslandet Sverige som skiter fullständigt i kvinnors perspektiv, enligt Lena Ag, generalsekreterare i organisationen Kvinna till Kvinna. På dagens debattsida i DN gör hon en intressant genomgång av hur Bildt hellre umgås med maktens män i krigshärjade områden än lyssnar på kvinnor som arbetar för fred och försoning. Ags inlägg är underbart och även om rubriken "Du ignorerar kvinnorna i allt du gör, Carl Bildt" inte kan få någon att häpet lyfta på ögonbrynen - mer machomaktigt drygt än Bildt är svårfunnet i vårt avlånga land - funkar Ags lista på Bildts osynliggörande av kvinnor som en ögonöppnare för framtida krav på denne mans förestående förändringsprocess på jämställdhetsområdet. Om moddarna och deras alians ska ha nån som helst trovärdighet i sitt jämställdshetsgagg måste Reinfeldt sufflerad av Borg, som säger sig vara feminist och Simone de Beauvoirfan, faktiskt börja läxa upp både socialminister Hägglund angående vårdnadsbidraget och utrikesminister Bildt i fråga om hans härskartekniker.

Själv anser jag att Carl Bildt är en komisk krumelur, alternativt; representant från en historisk epok - det avsomnade 1900-talet - där systemets (läs: patriarkatet) män drömde om perfekta kvinnor, som hellre än att själva dra ihop till brödfödan på en offentlig arbetsmarknad, bakar bullar och vårdar vuxna män och barn i hemmamiljö. I dag framstår dessa reliker för många av oss kvinnor, som osexiga copycats till lundellska/norenska gubbar som söker sig till allt yngre kvinnor ju äldre de själva blir, eftersom en fullvuxen 2000-tals kvinna aldrig i helvete på allvar kan finna en en sådan livssituation, som bihang till en självupptagen man, det minsta intressant.
Medan andra kvinnor, som kokboksförfattaren och matmorsan Maria Corazza Bildt, fortfarande (!) finner det acceptabelt att när hon finner mannen i sitt liv återvända till spisen hemmavid, efter att ha varit en av kvinnorna i maktsfären i det krigshärjande Bosnien.
Ännu är vägen lång till jämställdhet mellan kvinnor och män. Den saken är säker och det är inte bara männens fel. Kvinnorna är förvisso lika goda kålsupare, då de hellre än att förpassa machot till historiens skräphög, hänger sig åt romantiska drömmerier - skapade av patriarkatet - som kräver anpassning till hans uråldriga värderingar om kvinnor och män.