Schlagergubben Bards misogyni

Ja, ja. Perelli hamnade på 18:e plats. Knappast för att hon är dålig på det hon gör: Kvinnan tycks ju vara ett überproffsigt scengeni. Resten är smak och när Eurovisionschlagern goes east, då väljer Alexander Bard (själv knappast purung) att skylla det på att Sverige skickar schlagertanter (Carola kom 6:a 2006) och hänvisar till en medienorrman som bashat Perelli och därmed är den bardska analysen klar: Hur ska hon kunna slå i Europa om en norrman gör tummen ner.
Inte ett ögonblick riktar Bard sin uppmärksamhet mot den svenska schlagergeneralen Christer Björkman, som uppenbarligen har vägrat känna av åt vilket håll vindarna blåser inom eurovisionen, utan fortsätter att i den svenska deltävlingen välja ett brokigt genrelandskap som utgångspunkt för vad vi ska skicka (i det fallet har Bard rätt). Byt ut Björkman och börja lyssna på östeuroperna, i stället för att le överseende. De har känslan och viljan att att kämpa för på riktigt, det märks och gör framförallt hela skillnaden: Next stop Russia!