Vad är det för fel på Expressen eller papperstidningens sista suck?

I går kunde man läsa att Expressens ledarsideskrönikör Linna Johansson slutar skriva i tidningen efter åtta år. Tidigare i år lämnade chefen för samma sida, PM Nilsson tillsammans med debattredaktören Leo Lagercrantz och krönikören Linda Skugge tidningen (gick till SvD). Med det kan man säga att Expressens varumärke dalat rejält. Fyra färgstarka profiler tycker inte längre att en av landets största tidningar är något att ha.
Beror det på den tekniska utvecklingen, som erbjuder så många andra sätt att publicera sig och nå människor med sina åsikter?
Jag vill inte utropa pappaerstidningens död, det vore löjligt, men helt klart är att den envägskommunikation som den trycka formen erbjuder känns omodern i nättider när interaktion och läsargenererat material är en självklarhet för de flesta. Vem nöjer sig med att läsa tidningarnas bevakning av en företeelse när nätet är fullt av perspektiv och kunskap på ett och samma fenomen?
Papperstidningen hänger inte med och har ännu inte lyckats vara den kongeniala mötesplats för mediautbyte den skulle kunna vara. Jag tror det är därför de intressantaste debattörerna lämnar pappret och svingar sig ut i den nya mediasituationen. Papper är definitivt 1900, nätet är 2000 och den som lyckas kombinera de båda på ett smart sätt vinner mediakriget.