"Man kan inte ta grabben ur mannen"

Så skriver grabbtidningsjournalisten Erik Hörstadius på gårdagens Expressen debattsida, som ett svar på att grabbtidningar som Slitz backar med 14 procent.
Med den distinktionen pekar han på skillnaden mellan kön och konstruktion (läs: genus) som feminister tjatat om i 30 (!) år och han drar precis samma biologiska slutsats som Elise Claesson, som på tidigt 2000-tal för att travestera Hörstadius menade att "man kan inte ta mamman ur kvinnan".
Båda sorterernas argument är en slags biologismonani, som ständigt dyker upp under falsk flagg. I Hörstadius version döljs grabbigheten under täckmanteln sexliberalism (en darling som även porr- och prostitutionsförespråkare som Petra Östergren och hennes entourage gömmer sig bakom)och antiprydhet:

"Det är i den stolta kulturtraditionen man ska se Slitzbruden. Inte som mansgrisig backlash."

Lite längre ner i artikeln ekar den östergrenska retoriken - som man de senaste åren kunnat följa på en mängd sexliberala bloggar, bl a horlobbyisten Isabella Lunds - i Hörstadius hyllning till Slitzbruden. Hon är "nämligen inget viljelöst våp. Tvärtom är hon en myndig människa som råkar tycka att sex och nakenhet hör till det goda i livet och därför ska bejakas. Som tycker om sin kropp och inte skäms för att visa upp den för de hundratusentals grabbtidningsläsare som omöjligen kan tänka sig en mer förtjusande naturupplevelse än en avklädd kvinna - smakfullt serverad i inbjudande miljöer av typen skärgårdsklippa, tigerfäll, vattenfall etcetera."

Oj då, där skapar Hörstadiusgrabben kvinnor till något "smakfullt serverad...naturupplevelse" för att i nästa stycke vakna upp ur fantasin och skriva: "Slitzbruden är kort och gott en människa, som förstått att subjekt som självvalt och på lek låter sig objektifieras någon gång när andan faller på, faktiskt är en människa som har kontroll." Det här är så långt från 60-talets franska existentialistiska syn på männinskans fria val man kan komma. Den svenska 60-talsparentesen av sexliberalism - som fortfarande hyllas av grabbtidningsjournalister som Hörstadius och andra porrälskare - urartade snabbt i böcker som "De erotiska minoriteterna", från 1964 av underläkaren Lars Ullerstam, som i sexrevolutionär anda förespråkade allt från statliga bordeller till incest och pedofili. Sexualbrottsutredningen 1976 - initierad av bordellhärvaministern, förlåt, justitieministern Lennart Geijer skriven i samma anda röstades ner. Men då hade den feministiska motreaktionen mot porren och dåtidens grabbtidningar redan slagit igenom. Något som den verkar ha lyckats med även denna gång.

För övrigt håller jag med Hörstadius om att familjen är den mest biologistiska institution vi i dag har att brottas med. Det vill säga vi som tror att det är en skillnad på grabben/bruden och mannen/kvinnan.

ps.
Läs mina artiklar "Prostitution - en hushållsnära tjänst" och "Horan, mannen och moralen" på www.sourze.se om du vill läsa mer om den svenska sexrevolutionen på 60-talet.