Hadley-Kamptz feminism är nyliberal

När Linna Johansson (vad gör hon nu förresten, är det nån som vet?)slutade som ledarkrönikör på Expressen skrev jag ett sentimentalt litet inlägg här på bloggen att jag saknade henne redan innan hon slutat. Nu vet jag varför. Svaret heter Isobel Hadley-Kamptz och hon verkar nu ha tagit över feministstafettpinnen från Johansson. Och då, vid en jämförelse av de båda textleverantörerna, blir min längtan efter Linnas helgkolumner bara ett ynka myggstick på en sovande människokropp en överförfriskad midsommarnatt utanför tältet.

Anna Hallberg i DN kallar Hadley-Kamptz för "gammelhöger", jag skulle vilja ta till ett än mer nedsättande begrepp och kalla henne "nyliberal". Du vet, såna där brudar, som Marie Söderqvist och hon (vad är det nu hon heter) chefredaktören på tidskriften Neo(konservativ).
Jag vill direkt säga att jag är inte den som inte är beredd att i tanken sätta kvinnor på plats som vårdar vuxna friska män i hemmet och gör sig till barnens (och deras behovs)enda riktiga uttolkare och vårdnadshavare. Det krävs två för att dansa tango, likväl som att uppnå jämställdhet. Men när Hadley-Kamptz, som den lysande matskribent hon är, börjar tala om att snabbmakaroner är lika bra som nåt annat för barnen att växa upp på, då ler jag i mjugg. Bra för barnen tydligen, enligt henne, men själv vill hon njuta av bättre mat. Och det där med att morsor ska släppa taget om hemmamaktordningen är ju ren bull. Vadå? Har män tvingats släppa på sin offentliga kompetens för att kvinnor erövrat yrkeslivet. Nähä, kvinnor har lärt sig de männen redan varit ensamma om att ha tillgång till på arbetsmarknaden och visat just kompetens och därmed kvalificerat sig. Detsamma borde gälla män på hemmafronten, för det är faktiskt inte så att män bara för att de visar god vilja kan allt det där som kallas omvårdnadskunskap.
Det mörkar Hadley-Kamptz, eller vill inte kännas vid och hojtar frejdigt nyliberalt i bästa Söderqvistanda om att individen kan förbise samhällsstrukturerna. Ett sånt resonemang är bara ett tecken på att Expressen inte bara har tappat den sista feministiska utposten genom Linna Johansson, man har ersatt den med en nyliberal frejdighet som vägrar se att kön gör skillnad i såväl villkor, situtation och därmed sätt att se på världen.
Jag tänker på Ebba Witt-Brattströms uttryck om att det som kvinna och mor räcker att vara en "good enough mother", vilket i hennes individuella fall inte betyder att familjen inte ska ha nybakade bullar varje lördag.