Proffstyckaren Niklas Ekdahl anklagar sina kompisar

Niklas Ekdahl, chef för ledarredaktionen på DN, som just publicerat en deckare (puh, ännu en journalist som vill gräva guld i genren) tycker synd om Pär Nuder, som han skriver i en debattartikel på Newsmill, för att ingen tycks ha läst hans bok, men ändå har de sk proffstyckarna massa åsikter om den i media.
Ekdahl, själv proffstyckare av rang, blir med sitt inlägg en parodisk figur, som tror att han kan ställa sig utanför sig själv och se nyktert på fenomenet han beskriver. Jo, han nämner nåt om det i artikeln, men rusar sen vidare i sin iver att kritisera andra proffstyckare, dvs sina kollegor, för att inte ta sitt uppdrag på allvar och därmed lura läsare/lyssnare/tittare, som han tror blint följer dessa förståsigpåare i tankespåren.

Det är lika bra förresten, att jag än en gång erkänner att jag inte läst Lotta Grönings bok om Mona Sahlin, utan nöjt med med att göra en bedömning utifrån recensioner och hennes egna utgjutelser i media - i "Nordegren i P1" i dag tog hon priset - om hur missförstådd hon blivit de senaste dagarna. Det räcker för mig, om jag säger så. Men jag skulle inte vilja påstå att det är proffstyckarna som fått mig att komma fram till att den boken inte är något för mig, snarare hennes egen beskrivning av vad hon gjort. För mig låter hennes analysförmåga synnerligen grund - även om hon doktorerat på socialdemokratin - och den uppfattningen har växt fram hos mig efter att genom åren följt hennes tyckande i media, där hon själv varit en av proffstyckarna.

För övrigt kommer jag ihåg när jag mailade DN:s Johan Croneman för nåt år sen, efter att han recenserat en film där en äldre kvinna hade ett förhållande med en yngre man. Han hade svårt för den konstellationen och jag skrev nåt om sexism. Svaret kom blixtsnabbt: Han var urtrött på folk som tyckte en massa saker utan att ha sett filmen. I det fallet hade han rätt i att jag inte sett filmen, även om han inte hade en aning om det, men det var inte det jag reagerade på utan hans perspektiv på filmens tema. Förresten såg jag den där filmen sen och det visade sig att det inte gjorde nån skillnad för min del. Med det vill jag säga, att ibland behöver man inte se och läsa allt själv för att kunna ha en åsikt. Det borde ju Ekdahl om nån veta, men i det här fallet tror jag bara han tog omvägen förbi Nuder, för att egentligen själv få berätta hur missförstådd han blev av Expressens ledarskribent Karin Olsson, när hon kritiserade honom för att beklaga sig över män situation som pappalediga. Något som han skrev om i sin deckare, enligt honom själv. Men som jag minns det var det vad han själv sa om fenomenet - inte romangestalten som är pappaledig - som fick Olsson att reagera.