Skandalbladens roll i Papa Dee-gate

"Åtalet mot Daniel Wahlgren skulle kunna vara ett dussinfall - om det inte var för att han är just den han är, en känd artist."

Så skriver Kerstin Nilsson i sin krönika i Aftonbladet i går. Intill artikeln där samme Daniel Wahlgren/Papa Dee och hans hustru Andrea får stort utrymme för att säga att de är undantag (för hundraelfte gången känns de som), trots att sju vittnen har sett hur Papa Dee misshandlat sin fru och hans fd flickvän berättat hur han kontinuerligt under 10 års tid misshandlade henne.

Hur svårt kan det vara? Och hur fel kan det bli?

Jag skulle vilja säga att det är inte rättsväsendet som kritiken i första hand ska riktas mot när det gäller den här typen - våld mot kvinnor och barn - av brottslighet. Däremot mot media i det här landet - och så här långt i fallet Papa Dee, kvällisarna - som ger blanka fan i misshandlade kvinnor, våldtagna kvinnor och sexuellt utsatta barn, när det ger efter för den här sortens sensationslystnad gång på gång, utan att någonsin ta tag i problematiken på allvar och skapa den opinion, som just kvällstidningar var så bra på en gång i tiden. Nu är bevakning bara slö. Resultatet blir jävligt cyniskt, där tidningen frånsvär sig det ansvar de oreflekterat tar på sig när misstänkta och deras gäng får ta över.

Vi har precis överösts av medias tendensiösa och oproblematiserade skriverier om Tito Beltran, som nu sitter bakom lås och bom för våldtäkt och utnyttjande av underårig. I morgon kommer rätten med all säkerhet att döma Papa Dee till samma öde. Allt annat vore skandal.

Men det troliga scenariot fram till dagen då han hamnar i fängelse på allvar kommer - om du frågar mig - gå via överklagande och ännu en rättegång i hovrätten. Under tiden kommer media att låta paret Papa Dee få all den uppmärksamhet de vill och behöver för att så tvivel hos allmänheten. När så småningom Papa sitter bakom lås och bom erbjuds Andrea av samma media en ny karriär, som krönikör i Aftonbladet maybe.