Varumärket Liza Marklund kan dölja en LeRoy skandal
Jag kan inte släppa den påstådda bluffen kring Liza Marklunds försäljningssuccéer (se blogginlägget 080929). Läste senast Ramona Franssons artikel "Den sanna historien om Stiftelsen Paradiset" på sourze.se.
Jag kommer att tänka på skandalen kring den amerikanska litterära författarpsedonymen JT LeRoy för några år sen. Boken "Sarah" från 1999 (i svensk översättning 2003) utgav sig för att vara i stor utsträckning självbiografisk och det var det som fick recensenterna att gå igång. Lovorden haglade bland de svenska; om en ung pojkes liv som truckerhora (klädd i kvinnokläder) på lastbilsparkeringar i den amerikanska södern. Boken sa sig alltså vara en delvis självupplevd skildring av en ung killes kamp mot en hård mamma, i en amerikansk religös fanatismkontext uppblandad med sprit och droger.
Margareta Hall i Veckorevyn utnämnde den till en av det årets viktigaste böcker.
Jonas Thente i DN gjorde den till en: "rejäl kultroman... men inte av den kalkylerande sort som kränger populärkulturell identifikation i massupplaga till 'unga vuxna' ... följer snarare ett ädlare och mer givande uppdrag..."
Emma Gray i Expressen skrev att LeRoys historia "betyder mycket för trasiga ungdomar i liknande situationer och han får dagligen hundratals mejl från läsare. 'Jag får mejl från människor som känner att de fått ett språk att klä sina känslor med. Jag är oerhört tacksam för att jag kunnat ge det till dem'."
Några år senare visade det sig att den sk viktiga boken bara var ett påhitt av två smarta syskon (om jag minns rätt), som kalkylerat hur de genom att bluffa misär skulle göra sig rika som författare. Uträkningen visade sig bli just den smashhit och moneymakermachine de hoppats på, tills det hela avslöjades. För när sanningen visade sig vara båg stendog författarduon i ett slag och i dag minns jag hur jag själv köpte påhittet som autencitet med en känsla av blekrosa genans.
Men tänk om det är samma sak, som även Liza Marklund har utsatt sin stora läsekrets för. Om hon tillsammans med Mia Eriksson, som författarparet i USA, suttit på kammaren och räknat ut hur de genom en serie sk autentiskt självupplevda böcker om en förföljd och misshandlad kvinna skulle kunna kamma hem största möjliga ekonomiska avkastning.
För några år sen valsade den amerikanska LeRoy-storyn även i svenska medier, men hittills har en eventuellt motsvarande svensk Liza Marklund skandal i jätteformat inte väckt några medier till liv. Och det trots att en bok, Elisabeth Hermons och Stefan Lundströms "Vingklippt" om Liza Marklund och Mia Erikssons fejk redan publicerats och Monica Antonssons "Mia, sanningen bakom Gömda" kommer ut i december. Strange!
6 kommentarer:
Ja, det är onekligen intressant varför inte svensk media fullkomligt kastar sig över det här. Men jag är övertygad om att när Monica Antonssons bok "Mia, sanningen om Gömda" kommer ut i december, (har redan beställt ett ex av förlaget)kommer att få sitta i SVT:s morronsoffa, Gokväll och P4 Extra, frågan är om Liza Marklund kommer att sitta på andra sidan bordet.
Jag hoppas verkligen du har rätt och jag fel, men något säger mig att det inte kommer att hända ett smack när Antonsson kommer med sin bok. Att samma tystnad kommer råda som efter Hermons bok. Marklund tycks på nåt skumt sätt, hittills åtminstone, vara untouchble, trots att varenda uppsnokande journalist borde vädra scop lång väg. Herre gud, kvinnan har ju byggt hela sin författarkarriär på den här storyn och därmed sitt anseende som en feminist i förtrupperna mot kvinnomisshandel.
Jag har hittills varit övertygad om att drevet kommer komma när Monicas bok kommer ut (som jag tidigare nämnt), men nu börjar jag faktiskt också bli lite osäker. Har hört att i alla fall "Mia" försökt använda sina framgångar till att muta folk till att vara tysta, kan det vara så att de på något sätt fått ekonomisk makt över media? För vad jag har hört av folk som jobbat tillsammans med Liza så är det ingen i journalist eller medieyrket som är särskilt förtjust i henne, så vad som hindrar dem har jag väldigt svårt att förstå. Men, vi får väl alla vänta med spänning tills Monicas bok kommer ut, och, såvitt jag vet har det redan blivit tillfrågat om att medverka i tv angående det här, så har vi bara lite tur så!
De enda spännande "scoopen" denna Monica kommit med hittills är att "Mias" gymnasiebetyg var 2,7 och inte 4,8, att hennes nya man Anders var chilenare och inte en blond norrlänning och att "Mia" jobbade på lunchrestaurang och inte på bank. Personligen fattar jag inte varför det är scoop överhuvudtaget, både Liza Marklund och Mia har varit ärliga om att de ändrat en hel del detaljer för att Mia och hennes familj ska bli svårare att identifiera. Så länge de inte ljugit om våldet och hoten förstår jag inte vad som är ett "scoop" överhuvudtaget.
Monica, bloggen du nämnde drivs av en kvinna med rasistiska fördomar (Hon har i ett nu borttaget inlägg som dock finns att läsa på familjeliv.se t.e.x hävdat att "Det är svårt att ändra sin kultur, och frågan är om man bör göra det överhuvudtaget", Med kultur menar hon här ovanan att misshandla kvinnor, precis som om alla män från Libanon misshandlar kvinnor.), med klassförakt (påstår att högutbildade kvinnor med "fina" jobb inte faller för den här sortens män),också det inlägget borttaget men cachat på familjeliv.se samt raljerar över att eftersom Mia i perioder fick socialbidrag har hon kostat skattebetalarna massor av pengar. (Att hennes förföljare kostat skattebetalarna ännu mer pengar tar hon inte ens upp),hon skriver inlägg om hur "synd" det är om mannen som inte fick träffa sin dotter trots allt våld och hot han gjort sig skyldig till.
Du, en radikal feminist tycker alltså att medierna ska uppmärksamma en klassföraktande kvinna med rasistiska åsikter som försvarar våldsamma fäders "rätt" till sina barn och som-viktigast av allt inte lyckats komma med några fler bevis på "lögner" än att Mia hade ett annat yrke och gymnasiebetyg samt hennes nya man en annan etnisk bakgrund än vad som stod i boken?
Har jag förstått rätt?
Hej Monika,
Jag gör en kopia av din text - som är mycket, mycket bra - och lånar den till ett inlägg i min blogg. Hoppas det är ok för dig!
Säg till annars.
Monica Antonsson
http://monicaantonsson.blogspot.com
lasa hela bloggen, ganska bra
Skicka en kommentar