Kulturimperiet fegar ur i stället för att slå tillbaka

Expressen Kultur i Axess TV har precis haft terminsstart under rubriken "Kulturimperiet slår tillbaka". Närsjunkna i kulturfåtöljerna satt Svante Weyler, avgången förlagschef på Norstedts, Jonas Thente, litteraturansvarig på DN (som alltid får klä skott för fisförnäm kultur) och så kulturanarkisten Britt Edwall, för att programledas av Expressens kulturchef Per Svensson och samma tidnings kulturjournalist Natalia Kazmierska. Det blev en halvtimme utan något som helst kulturkrig, trist nog. De kunde inte ens erkänna varför debatten uppstått just nu, utan flaxade än hit, än dit som hungriga måsar som hela tiden kommer för sent till brödbitarna.

Sanningen är ju den att när Carl Otto Werkelid meddelade sin avgång som kulturchef på SvD för nån månad sen, började kulturliket röra på sig. Steve Sem Sandberg, kulturdebattsredaktör på halvtid på samma tidning avgick i ren sympati med sin forne vapendragare Werkelid. På vägen mot exitskylten sprider de två rysliga ord i alla möjliga sammanhang: Förytligande och Förflackning. För det är det som väntar SvD när de tittar djupt in i sin gemensamma kristallkula.
Anledningen till detta hemska framtidsscenario för SvD Kulturs räkning är chefredaktör Lena K Samuelsson. Visserligen har hon sett till att priserna haglat över blasken de senaste åren, men framför allt har hon blåst liv i en tidning som dödsryckte när hon tog över och som kanske inte ens existerat i dag utan hennes radikala omgörning. Men, men, vad bryr sig skönandar som Carl Otto Werkelid, en förvaltare av finkulturen om slikt. Han tror tydligen att han och hans gelikar skulle ha nåt att förvalta utan att befinna sig i en kontinuerlig omgörning. För det är nämligen det som SvD:s Kultur står inför nu och i det sammanhanget avslöjar herrar Werkelid och Sandberg att för dem representerar chefredaktör Samuelsson inget annat än yta och förflackning. (Har vi hört den förut?)
Och så går de där mot utgången på den gamla kulturhögborgen och många är de kulturknuttar som känt sig kallade att tralla med, som Weyler så spirituellt kallar det som populärkulturen sysslar med. Ya da!
Vi får väl se. Weyler var ju själv en krigare som förlorade sin strid mot det stora förlaget och frågan är om Norstedts har förflackats och förytligats av det.
Spänningen mellan räknenissarna och kulturknuttarna kommer förövrigt att fortsätta - det är liksom själva livsnerven - men än har jag inte sett nått kulturimperium (Vilka tillhör detta imperium, förresten? Precisering, please!)som slår tillbaka. Möjligtvis lite ängsligt flaxande utan riktnig och precision, åtminstone av fåtöljernas gnabbande i Expressens KulturTV att döma.