Åsa Mattsson har talat men aldrig levt feministiskt

Att lyssna på Åsa Mattsson, som hänger ut ett gäng män i sin nyutgivna roman "Salong F". Att en kvinna, 50 +, som under decennier kallat sig feminist, framstår som så häpnadsväckande naiv när det gäller genus, kan bara bero på att hon effektivt skilt på den retoriskt feministiska rollen hon spelat i spalterna (feministkrönikör i Aftonbladet under många år) från den kvinnliga kvinna hon varit i förhållande till männen omkring henne.
I intervjun i "P1 Morgon" i dag låter hon som en analys av en text hämtad från ett genusteoretiskt seminarium. Snacka går ju, men att leva den feministiska erfarenheten existerar inte.
Nu befinner Mattsson sig i limbo utan att veta vem hon ska bli. Jag kan bara önska henne all lycka på resan mot sig själv: Att födas i sin egen blick och inte i mäns. Men när hon börjar tala om mjukporrbilden av sig själv - hon valt att publicera på bokens baksida - som ett konstprojekt, ekar hennes hypade återfödelse som sig själv bortom den manliga blicken tom.
Man föds inte till feminist man blir det, för att tala med Beauvoir.