Liza Marklund anklagas igen för historieförfalskning i ny bok

Det senaste året har Liza Marklund flera gånger ifågasatts angående hennes engagemang för misshandlade kvinnor: Är det sant eller mest ett marknadsföringstricks?
Nu senast - veckan som gått - är det flera kvinnliga författarkollegor - bl a Katarina Wennstam, som skrivit flera uppmärksammade böcker om våldtäkt - som i en debattartikel hävdar att Marklund sviker misshandlade kvinnor (se bloggen nedan).

Men redan tidigare i år kom Elisabeth Hermons bok "Vingklippt" på Blue Publishing förlag, där Hermon anklagar Marklund för att ha ljugit ihop en story i Expressen 1992, som hon sen gjorde fiktion av i böckerna "Paradiset" (blev även film av Colin Nutley) och "Asyl".

Nu kommer ytterligare en bok (ges ut i december) i fallet Liza Marklund på Blue Publishing förlag; "Mia - Sanningen om Gömda" av Monica Antonsson. I den anklagas Marklund på nytt för att fara med osanning. På förlagets hemsida kan man om boken läsa att: Mia Eriksson (kvinnan som tvingades gömma sig undan sin brutale man), som tillsammans med Marklund skrev "Gömda" och "Asyl" och en rad andra böcker är inte den hon utger sig för att vara. Hennes man var inte norrlänning utan en chilenare som dömdes till fängelse efter ett mordförsök på Mias fd fästman. När Mias chilenske man frigavs flydde familjen. (Det var alltså inte Mia som tvingades fly Sverige pga av en brutal man, som böckerna gjort gällande, min anm.)Om någon var jagad så var det han och inte Mia. Hon och barnen behövde aldrig gömma sig.

I den sista kommentaren 080827 till mitt blogginlägg "Lever Liza Marklund på en bluff?", skriver "Anonym" efter att precis ha läst "Asyl" att "delar av boken känns otrovärdig". Vidare skriver hon: "Paradiset läste jag efter Gömda och ställde mig frågande till hur en fiction bok kunde väva in karaktären Mia från en sann historia...När Paradis ala Evigheten ala Trossen historien upprepas i Asyl känns den mer som fiction än sann berättelse. Jag ställer mej frågande till dom som skriver såkallade sann berättelser (många självbiografier bygger naturligtvis på sanning, men under de senaste 10-15 åren har en luktrativ marknad för tragiska "överlevnadshistorier" vuxit fram, där ren sanning är mindre viktig än sensationellt innehåll), där syftet uteslutande verkar vara ekonomisk vinning."

Och det är just känslan av att allt handlar om stålar - inte misshandlade kvinnor, som hon gjort sig rik på - jag får när Marklund nu väljer en dömd kvinnomisshandlare till litterär agent.

Om det som Monica Antonsson skriver i sin bok stämmer är det naturligtis rent sensationella uppgifter och jag hoppas verkligen att media inte är lika flata den här gången när det gäller granskningen av Marklund, som de var i samband med att Hermons bok kom. Eller ska media ännu en gång skydda en kollega, som misstänks för att fabricera lögnaktig journalistik och sen blanda ihop verklighetens fakta med bästsäljande fictionshistorier.

Jag väntar med spänning på att drevet ska gå. Hoppas bara att det inte är lika förgäves som förra gången.

När det gäller storyn kring Hermons bok "Vingklippt", se mina tidigare blogginlägg: "Lever Liza Marklund på en bluff", 080223, "Varför tiger media om anklagelserna mot Liza Marklund?", 080227 och "Liza Marklund höjd över alla misstankar, eller...?", 080319