Elise Claesson, Sveriges Sarah Palin
Mammabiologisten Elise Claesson har vaknat till liv i kolumnform i SvD. Efter en välbehövlig törnrosasömn, som om du frågar mig gärna skulle kunna vara evighetslång, tog hon i gårdagens tidning ny sats för att predika sitt omoderna könsbiologiska evangelium, som går ut på att kvinnor och män är väsenskilda.
Det blir lättkomik när hon i dagens "Studio Ett" i P1 på fullaste allvar hävdar att borgerlig politik missar kvinnornas röster för att det talar om individen i stället för relationen mellan människor och att kvinnor spetsar öronen kring allt som har med hemmalivet att göra. I USA däremot, som representant för den reaktionära högern skulle hon absolut passera som den republikanska vicekandidat Sarah Palins kusin från det lilla landet i nordeuropa. Medan Claesson i den svenska hemmakontexten alltmer framstår som en lite udda figur, som faktiskt är svår att ta på det allvar, som hon själv lägger bakom orden.
Var har människan varit de sista 20-30 åren? Hemma med barn, brukar hon själv stoltsera med, även om hon nu sen flera år tillbaka lagt mammakarriären på hyllan för att bli den yrkeskvinna, som hon inte vill se att andra kvinnor blir.
I sin kolumn talar denna mammafilosof sig varm för kvinnliga värderingar, dvs sånt som har med äktenskap, familj, socialt ansvar och det civila samhället att göra och att kvinnor är mer intresserade af vintage och tidningen Mama än Ayn Rand och Hayek. I slutet av kolumen visar det sig att en speciell sorts kvinnor, nämligen högerkvinnor tagit patent på värdeorden; kärnfamiljen, äktenskap, moderskapet och hemmet, medan vänsterkvinnor lagt beslag på orden; ansvar, solidaritet, jämlikhet, trygghet och rättvisa.
Som kvinna känner jag inte igen mig i Classons fördomsfull och trång modell av kvinnlighet, som i själva verket gynnar patriarkatets önskan att skilja kvinnor och män åt, som vore det från två olika planeter, där de som kommer från mansplaneten alltid värderas högre än de som kommer från kvinnoplaneten. Otidsenligt och som dagspolitisk lösning på borgerlighetens kvinnounderskott i väljarkåren rena dödsstöten. Eftersom vi i stället, för som Claesson påstår, lever i en tid då de flesta politiker med ambitioner i frågor som rör relationen mellan kvinnor och män faktiskt försöker att riva murarna som skiljer kvinnovärlden från mansvärlden i den patriarkala modellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar