Nina Björks dagisdebatt i ny tappning

För tre år sen när Nina Björk startade dagisdebatten - som jag själv deltog i med debattartiklar i SvD och Expressen (se "Publicerade artiklar" härintill) - försökte kd:s Maria Larsson kidnappa Björk genom att hälsa henne välkommen till kristdemokraterna. Björk tackade nej till inviten. Nu när Elise Claesson - vår egen Sarah Palin (läs mitt blogginlägg från i går) - gör ett nytt kidnappningsförsök av Björk i sitt senaste hemmamammautspel i nya numret av Arena, SvD (081013) och P1:s Studio Ett (081014) håller Karolina Ramqvist (chefredaktör för Arena) med Claesson om att de två (kanske tre med Larsson) borde hänga.
I sin debattartikel på Newsmill talar Ramqvist om varför i en artikel som är en sån rörig sammanblandning av diverse tankemässig drivved att devisen "tänk först skriv sen" dyker upp.
Katrine Kielos, ledarskribent på vänstertidskriften Arenas (dagliga ledare) på nätet går emot sin chefredaktör i sitt inlägg på Newsmill och blottlägger Arenas inre feministiska splittring, som länge varit tydlig när det gäller prostitution och synen på kapitalism.
Ramqvist lirar utåt med vänstern men är i hjärtat nyliberal - en tendens som även det gamla Banggänget med Eder-Ekman i spetsen tillhör, medan Kielos har svurit trohet med sossarna i själ och hjärta. Ramqvists gäng tog klar ställning för väskan i den debatten medan Kielos, liksom Björk, såg att 5000 kronors väskan var ett tecken på att nåt var fel i den kapitalistiska lössläpptheten. Å på den vägen är det.

Tillbada till Ramqvist och Kielos Newsmilinlägg i den utdragna dagisdebatten, som jag ser att de är ett uttryck för, så landar den som vanligt i frågan om kroppen.
Ramqvist har beröringsskräck och ser biologismspöket så fort kroppen kommer på tal, medan Kielos låter som ett barnbarnsbarn till Simone de Beauvoir (som även är Björks feministiska urmoder) och är inne på linjen om kroppen som den situation du befinner dig i och som du aldrig kan smita ifrån hur gärna du än vill, vilket inte är samma sak som att din roll som kvinna är ödesbestämd. Kort och gott: Mamma behöver inte stanna hemma med barn för att hon burit, fött och i de flesta fall ammat, för pappa kan pappa också. Om han vill och får - för mamma - vill säga.