Filmrecensioner: Goya´s ghosts, VG, Tre systrar och en mamma, IG

Förra veckan hade Milos Formans senaste, Goya´s ghosts och kalkonrullen Tre systrar och en mamma premiär på bio. Läs mina recensioner på www.sourze.se.

Jag fattar inte varför recensenterna är så tjuriga i sina omdömen om Formans film, men det är ju samtidigt det som ger dynamik åt kritiken, som vanligtvis tycks komma till i ett gäng där alla tycks mer eller mindre klonade. Tyvärr är filmkritiken i sig usel i det här landet. Den är slängig och har en rätt nonchalant inställning till filmkonsten, som gör att den tycks mer förtjust i sina egna formuleringar än att försöka analysera filmens intentioner och hur den lyckas repektive misslyckas med att iscensätta dem. Kanske beror det på formatet, jag menar att en filmrecension ofta tvingas vara så kort att det egentligen vore hederligare att begränsa tyckandet till den betygsättning som numera vidhäftar alla filmrecenisoner, vad jag vet. Inget fel i sig, men om man bara får ett par rader i övrigt att förklara sin betygsättning så gör det tyvärr ofta varken till eller från.
På Expressens kultursida (070329, 070402) har filmkritiken diskuterats och tidigare i år fördes en filmdebatt även i P1:s Obs! och de flesta tycks överens om att dagsläget inom filmkritiken borde förändras.

Förövrigt undrar jag varför och för vem man gör en film som Tre systrar och en mamma. Jag gör vad jag kan för att förtränga att en av mina skådespelarfavoritet Diane Keaton över huvudtaget ville ha något med den här filmen att göra. Att hon dessutom befinner sig i en av huvudrollerna har jag redan glömt. Det här är chiclit goes movie när det är som banalast och allra sämst.