Biologisterna Gyllenhammar-Zandén, 2000-talets Marianne Ahrne och Rigmor Robert
Tre dagar efter de numera famösa bloggdebattörerna Jessica Zandéns (skådespelerska) och Cecilia Gyllenhammars (skrivit romanen "En spricka i kristallen" om sin destruktiva uppväxt som dotter till den forne Volvedirren PG Gyllenhammar)inlägg under rubriken "Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktige mannen på Newsmill-bloggen, kommer deras svar på debaclet som följde under rubriken: "Reaktionerna andas moralpanik och hyckleri".
Efter att Newsmill-bloggen, som ligger i startgroparna för sin nya debattsajt på nätet (under ledning av de forna Expressen-radarparet PM Nilsson, chef för ledarredaktionen) och Leo Lagercrantz, debattredaktör och Karin Eder-Ekman, fd Bangredaktör och Fittstimsfeminist)exploderade av kommentarer på Gyllenhammar-Zandéns inlägg den 24 augusti och nu på morgonen fortfarande toppar listan på det mest diskuterade blogginlägget - 76 bloggar snackar om det - på nätet, så har Newsmill definitivt fått en cliffhanger till sin debattsajt.
Sen de började lägga ut inlägg från idel ädel debattadel har intresset från läsekretsen läst i kommentarer varit minimalt: några kommentarer har förekommit , medan "inga kommentarer" varit legio som avslutning på ett debattinlägg.
Det såg inget vidare ut för Newsmill så långt, det lirade inte, bara mer av det gamla vanliga. Tills G-Z dök upp i spalterna. Plötsligt brände det till. Efter tre dar är eftersnacket fortfarande i gång och så här långt har G-Z fått 401 kommentarer.
En smula kuriöst i sammanhanget är att det är en av Sveriges hittills mest kända feminister (!?) Karin Eder-Ekman, nu redaktör för Newsmill, som lanserar G-Z, 2000-talets motsvarighet till biologisterna och feministernas Marianne Ahrne och Rigmor Robert, som i slutet av 1900-talet var feministernas älsklingshatobjekt.
Zandén har tydligen öppnat terapidörren och får väl därmed sägas axla Roberts forna psykologiska roll, medan Gyllenhammar som wannabe författare mer lutar åt Ahrnes författarroll.
Efter damerna G-Z:s flummiga svar på all kritik som öst över dem, hoppas jag vid Gud att deras inlägg inte är startpunkten på en gammal feminstdebatt där biologister ställs mot konstruktivister. Please, inte ett varv till! Är vi inte klara med det? Har vi inte konstaterat att biologister som Annika Dahlström och co inte har nåt med feminismens sak att göra? Vi behöver inte ge oss in där, i deras cementerade föreställningsvärld om riktiga kvinnor och riktiga män. Let them go! Flowing in the wind!
Låt oss tala om feminismen i stället!
1 kommentar:
Om man bortser från det rent otäcka i deras debattinlägg, smörjan om ömhet i slag över munnen så tycker jag resten mest är ett oerhört barnsligt försök att skylla på "staten" "samhället" och framför allt "jämställdheten" för att de tycks ha för lite passion i sina egna liv. Zanden och Gyllenhammar är väl knappast några vänstermänniskor?
Vad hände med det egna ansvaret, som liberaler, överklass och högern i allmänhet drar upp så fort det handlar om sådant "staten" och "samhället" ska eller borde hålla sina medborgare med?
Som vänsterfeminist tycker jag att "staten" och "samhället" visserligen ska ha ansvar för mycket, men passion i privatlivet hör verkligen inte dit.
Ibland är livet vardagstrist och opassionerat. Så är det för nästan alla. Ibland. Det är bara att acceptera. Och det är verkligen inte jämställdhetens, feminismens, samhällets eller statens fel.
Skicka en kommentar