Papa Dees fru liknar Jenny Beltran
Kl 9.00 började rättegången mot Papa Dee, där han misstänks ha misshandlat sin hustru för en månad sen efter en fyllekändisfest. Blodet har sprutat i trapphuset och i deras lägenhet, ser man på otäcka bilder från brottsplatsen. Här har det inte varit fråga om några små puttar, som Papa Dee erkänner att han gjort sig skyldig till tidigare på kvällen på väg hem från festen.
Åklagaren i målet har gjort alla rätt, skriver Terese Cristiansson i Expressen, som valde att åtala trots att fru Papa Dee nekar till anklagelserna mot honom. Jag håller med, eftersom det ingår i kvinnomisshandelsprocessen att kvinnan ofta nekar att hon blivit påpucklad. När dessutom en fd flickvän till Papa Dee, som varit tillsammans med honom i flera år, vittnat om hans kontinuerliga misshandel - utan att hon anmält honom en enda gång vad jag förstår - av henne genom åren (dagens Expressen), är det dessutom livsviktigt att karln ställs inför rätta.
Intressantare då att fråga sig varför kvinnor väljer att fortsätta hålla ihop med pedofiler och våldtäktsmän, som Jenny Beltran och kvinnomisshandlare som Papa Dees förra flickvän och nu även fru Papa Dee. Vad tror du att det beror på?
8 kommentarer:
Kanske är det så att för att en man ska kunna slå en kvinna "äter" han först upp hennes hjärna, han säger att hon är värdelös dag ut och dag in, så den dagen första slaget kommer, då tror hon att hon är värd det. Det är hennes fel et cetera?
Han har gett henne uruselt självförtroende och han kommer med blommor och ber henne om förlåtelse efter att ha slagit honom, och hon tror på det hon vill tro på det. Hon tror att hon älskar honom. Han har fullkomlig kontroll över henne och vet vem hon träffar, hon får inte ha någon väsentlig kontakt med vänner och sin gamla familj. Han blir rasande för minsta lilla skitsak och har det som ursäkt till att slå henne.
Varför lämnar hon inte honom undrar oförstående ögon bland omgivningen. Varför ljuger hon och säger att hon har ramlat och slagit sig till läkare och andra vänner? Och varför fortsätter hon att hålla sig kvar vid honom som i fallet med Papa Dees fru där det stundar en rättegång?
Den psykiska misshandeln är minst lika hemsk , kanske värre, men det är lika illa i allafall som den kroppsliga misshandeln. Vad kvinnan ska göra är att packa sin väska och dra så långt bort från honom det går vid första slaget. Men det kanske är lättare sagt än gjort.
Normaliseringsprocessen eller vad heter den, brukar man tala om. Kvinnan vänjer sig vid detta sjuka beetende, men det blir aldrig bättre, det kan ju sluta med att hon dör. Hon behöver komma till en kvinnojour och få hjälp.
Varför blir hon kär i ett as som säger att hon är värdelös dag ut och dag in? Det måste vara någon hemsk maktutövning han har över henne.
Jag blev tillsammans en gång med en kille som hade misshandlat kvinnor. Min mamma som jobbade på överförmyndarnämnden gick i från sin sekretess och varnade mig, därför blev hon av med det jobbet.
Han var väldigt trevlig på alla sätt och vis i början av vårt förhållande, men det urartade mer och mer och när slaget låg i luften gick jag bara ut och gick i parken och sedan dröjde det inte länge förren jag lämnade honom för gott. Han hotade mig med orden "Om du går ut genom den där dörren kommer du aldrig mer in" Men jag var livrädd för honom. Jag försökte rymma en gång när han var på väg med bussen så bara stack jag till en släkting, vi köpte en flaska sprit och köpte pizza och jag berättade allt för henne. Då ringde han mig han hade letat rätt på sin mamma, de satt ute i renget och blev våta, de hade hyrt en bil. Han grät i telefonen. Han sa "Marlene, jag som hade tänkt att förlova mig med dig!" och jag var inte redo, jag gick tillbaka, min släkting var rasande på mig.
Till slut orkade jag inte, och jag sökte hjälp. Med stöd i ryggen klarade jag av att gå.
Kvinnor är alltid offer.
Feminister i kvinnojoursrörelsen säger alltid att man skall tro på kvinnor som säger sig ha blivit misshandlade av en man. Men säger kvinnan att det inte har skett så skall man inte tro på henne. Det blir väldigt rörigt...
Ja, Malene vi är många kvinnor som råkat ut för den sk våldets normaliseringsprocess, men jag diggar inte det cementerande offertänkandet i det där snacket, det blir liksom ett öde man som kvinna tydligen inte kan göra nåt åt och nånstans måste faktiskt kvinnor ta ansvar och sluta älska skitstövlar. Det borde faktiskt vara fullvuxna kvinnors ansvar, eller...?
Jag håller med dig a.p.se, det blir jävligt rörigt när man ibland ska tro på kvinnor och ibland inte och oavsett alltid kunna hänvisa till den beramade processen jag nämner ovan. Det vore bättre om kvinnor inte medverkade till att bli offer, dvs vägrade skydda och/eller underordna sig våldet. Jag menar hur länge ska vi kvinnor som grupp acceptera att vara offer för en drös patriarkala omständigheter?
Ja, jag håller med dig. Det borde vara vuxna ansvarsfulla människors ansvar. Precis vad gäller mycket annat destruktivt. Prostitution, alkoholismen, et ecetera.
Det måste vara rörigt om kvinnan är i en sådan här normaliseringstänk och är hjälpsökande ömse inte hjälpsökande. Men livet är inte särskilt enkelt, det är komplicerat. I slutändan måste hon söka hjälp för alternativiet är att hon går under!
Ar Terese Cristiansson ironisk i denna kronika eller kan man misstanka att hon e lite partisk...
http://www.expressen.se/kronikorer/1.1333029/terese-cristiansson-i-soppan-av-kanske-och-tror-ar-hustruns-vitnesmal-viktigt
Partisk?
Man kan säga kanske och tror hur mycket man vill, men det här fallet är ett solklart fall av klassisk kvinnlig förnekelseprocess - vanligt fenomen enligt empirisk forskning - i samband med kvinnomisshandel.
Det duger inte i rätten, påpekar Christiansson korrekt.
Intressantare är att fråga säg vad det säger om rättspraxis anno 2008.
Helt i otakt med tidens forskning och klargörande psykologiska fenomen i samband med misshandelsrelationer. Man det ger lagvrängarna fullständigt fan i, som om tiden stått still sen tiden då densamma höggs i sten.
Jag kan inte låta bli att påminna om det gamla uttrycket: I mitten sitter dygden, sa fan och satte sig mellan prästen och advokaten.
Skicka en kommentar