torsdag 16 oktober 2008

Vågskvalp i kulturankdammen blottar en intern strid på Aftonbladets kulturredaktion?

Åsa Beckman, litteraturkritiker oroar sig i DN 081014 över nya kulturchefen på Aftonbladet, Karin Magnussons vurm för populärkulturen och får ett trist, förutsägbart och arrogant (innehållslöst mao) svar av Magnusson i den egna tidningen, med andemeningen att AB vet bäst medan DN borde se om sin egen kultursida (vilken tydligen, enligt Magnusson inte är så bra).

Alltid detta svartsjuka avund mot DN Kultur (är det inte Guillou och hans gäng som gläfser om "fintidningen" DN, som förvisso stämmer ibland , men som till syvende och sist bara blir ett argumentationsmässigt lågvattenmärke som går på tomgång)och det för att hur man än vrider och vänder sig i kulturankdammen har DN ändå Sveriges viktigaste, största och bästa kulturbevakning.
Så borde det ju inte vara om man betänker att AB är största tidningen i landet, men det vet ju alla att på kvällisarna har kulturen aldrig stått högt i kurs, som om den per definition är för fin för att i egentlig mening få plats i boulevardbladen. Två sidor max, medan man kan spotta ur sig den ena löjligt pubbebanala bilagan efter den andra, senast Wendela, som faktiskt gör mig lika förbannad som Aftonbladet Kvinna, när den lanserades på 90-talet. För att inte tala om sportmaterial, men det är ju gud bevars folkligt.

Tillbaka till skvalpet i den kulturella ankdammen. Jag håller delvis med Beckman i hennes oro över Magnusson, men med sidospelare som Åsa Linderborg (som ju egentligen är den enda Beckman hyllar på AB, förutom att sidorna ser bättre ut och det finns inte en ny chef inom media som inte börjar med en ytlig makeover på layoutsidan, som om det automatiskt lurar läsarna att tro att innehållet är ett annat) tror jag egentligen att vår oro är obefogad.
Jag har velat fram och tillbaka vad gäller Magnusson sen hon tillträdde. Först var jag råskeptisk: "Nej, inte den där flabbande Annika Lantz-typen på kultursidan". Det fick jag käka upp, hon visade sig vara på hugget, även om hon som Beckman påpekar, snackade lite väl mycket om populärkulturen, vilket hon nu låtsas som hon aldrig gjort när hon påstår att hon inte gör nån skillnad mellan olika kulturyttringar. Jag grattade t om i ett inlägg AB för att de rekryterat henne. Men så är det ju det där med att AB är så slöa - har alltid varit - med att lägga ut material på nätet, vilket till slut fått mig att sen några veckor tillbaka helt sluta att läsa AB:s Kultur, eftersom jag sen lång tid tillbaka enbart läser de fyra rikstäckande tidningarna på webben. Sen Linderborgs analys av Liza Marklunds klassförakt i böckerna om Annika Bengtzon har det när jag spanat nätet inte varit nåt som legat högt på min läslista.

När jag nu går in efter några veckor konstaterar jag att läget är ungefär detsamma. Kan det möjligtvis bero på att det råder en intern strid mellan Magnusson och Linderborg, där populärkulturens plats är själva stridsämnet. Det glunkas om det i ankdammen i alla fall. Så Beckman får nog vänta innan hon får nåt egentligt svar om var AB landar när det gäller populärkulturvurmen, men jag gissar att det är Magnusson, som avgår med segern. Hoppas jag har fel!

ps
Dessutom är min tumme upp för DN:s boklördag och DN Bok. Förövrigt är DN:s topplista ett absolut måste, hur 90-tal Magnusson än påstår att den är.

2 kommentarer:

Anonym sa...

En "klyfta" där Linderborg alltså försvarar högkulturen samtidigt som hon sträckläser böckerna om Annika Bengtzon - hur fick du ihop det, sa du?

Monika Wehlin sa...

Jag har, som sagt hört det skvallras om en intern strid, aldrig talat om din "klyfta", men om den finns så inte är det populärkulturen som behöver försvaras i Karins gäng, vilket inte är samma sak som att den inte ska bevakas. Frågan gäller snarare hur; dvs på Annika Lantz manér eller som Linderborg gjorde i Bengtzon fallet.