Vad ska kvinnor med män till?

För 10 år sen kom kvinnomaktutredningen "Ty maken är din...myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige".
Jag minns när utredningen presenterades under några dagar i Umeå. Jag gick från det ena föredraget till det andra och mer och mer uppenbarades ojämställdheten i förhållandet arbete-privatliv mellan män och kvinnor.
I förslag till åtgärder skrev utredaren Kristina Persson att hon ville se att en parlamentarisk utredning tillsattes för att diskutera och föreslå förändringar som behövs "för att skapa ett samhälle som präglas av balans mellan å ena sidan produktionens krav och möjligheter och å den andra individens välfärd och livskvalite."

Sen dess har det varit en hel del snack men lite verkstad. Det visar bl a en ny doktorsavhandling av sociologen Katarina Boye (DN/TT, 081103). Genom att analysera statistik i svenska levnadsnivåundersökningar från fyra år (ca 5 000 personer medverkat varje år)visar det sig att 40 procent av skillnaderna i välbefinnande handlar om att män inte delar på ansvaret hemma.
Kvinnor gör generellt tre gånger så mycket hemarbete och värst är det i familjer där båda jobbar mer än heltid utanför hemmet. I de fallen gör kvinnor fyra gånger så mycket som männen hemma.
Dessutom skriver DN i dag att förra året sjönk pappornas vabdagar ner till 2002 års nivå, förutom att deras föräldraledighet inte ökar på samma sätt som den gjort de senaste tio åren.

Kvinnomaktsutredningens forskingsrapporter för tio år sen visade även med all önskvärd tydlighet att den ekonomiska makten och de ekonomiska resurserna är mycket ojämnt fördelade mellan kvinnor och män.

Visst, det går ju alltid att ropa på politiska åtgärder om delad föräldraledighet, men till slut är det ändå upp till oss kvinnor att i vårt individuella liv släppa modersmyten och inte gå med på nåt annat än delat hemarbete.