Mannen som lämnat grabben bakom sig

I dag ger Niklas Svenlin på Expressens debattsida svar på Erik, porrtidningsälskaren Erik Hörstadius artikel på samma sida häromdan. Svenlin sommarjobbar på bensinmack och är annars lärarstuderande i Piteå och har med hjälp av facket fått macken att plocka bort grabbtidningarna, som grabbjournalisten Hörstadius, häromdan hyllade.
Män är alltså varken djur eller grabbar, en del väljer bara att vara på det viset. Tonårstrots och vägran att ta ansvar och växa upp, säger Svenlin om beteendet.
Piteåupproret - där män gick ut och tillfälligt tog upp kampen mot mäns våld mot kvinnor, efter att en skjuten björn fick större plats i lokalblaskan än ett kvinnomord - har tydligen vaknat till liv igen. Heja!

1000 apor, fru Schulman och Linda Rosing

Jag har länge sagt - bl a till aftonbladet.se chefredaktör Kalle Jungqvist och en av Alex Schulmans bossar på Bladet - att 1000 apor och Alex Schulman kommer att floppa. Men så har jag alltid haft jävligt svårt för Schyfferts 90-tals gäng och alla som rusar i hans fålla in i 2.0-eran.
Men jag föll för brorsorna Alex och Calle (han var bättre än storebror) under en period innan Alex pudlade och slutade taskblogga efter att pappa Jungqvist och grabbarna på Bladet höjt pekfingret i Schulmans riktning. 1000 apor är som jag förstår ett försök att återuppstå som elakingar, men efter att ha fegat ut inför den stora draken, känns inte projektet intressant. För mig stendog Alex samma dag som han satt i TV-rutan och lät sig uppläxas av PO Yrsa Stenius och bad alla om förlåtelse. Han borde ha försvarat sin iscensättning i det läget, den var ju ett suveränt tecken i tiden, tydligare och vassare än allt annat på marknaden vid den tiden. Sen dess har Alex blivit rumsren (och en del av mediacirkusen), Stenius och Jungqvist kan sova lugnt om natten. Trist!

Men Katrine Schulman bloggar vidare på "Fuck you right back" på Stureplans websida, som om inget har hänt. Och i dagsljuset framstår hennes blogggestaltning, sina 30 bast till trots, allt mer som en gapig tonåring som vägrar växa upp. Tröttsamt!

Medan Linda Rosing - Svedalas egen bimboblondin - som drevhatats av media och de flesta i creddammen, seglar i medvind numera genom att på sin blogg visar sig vuxit en smula och numera bloggar om hur det är att vara mamma och ta sig fram som en ensamstående sådan. Genom det har hon seglat om gaphalsen Katrine på Bloggtoppen. Det verkar som hon för tillfället har Gyllingflyt, men till skillnad från bimbokollegan skrikan Carolina (skrivit bok med Alex Schulman), som media och credeliten alltid diggat (de har talats om Gynnings medelklassighet till skillnad från Rosings white trashighet bakom silikonet och blondinbellan, som orsaken till att Gynning fick passera medan Rosing skulle mobbas) har hon gjort det av egen kraft och mot alla odds. Det är bara att gratulera och hon gör det utan att som sina politiskt korrekta bimbopolare ta ut gram silikon ur sina bomber. Att hon allt mer börjar likna en injektion skiter hon Dolly Parton i.

"Man kan inte ta grabben ur mannen"

Så skriver grabbtidningsjournalisten Erik Hörstadius på gårdagens Expressen debattsida, som ett svar på att grabbtidningar som Slitz backar med 14 procent.
Med den distinktionen pekar han på skillnaden mellan kön och konstruktion (läs: genus) som feminister tjatat om i 30 (!) år och han drar precis samma biologiska slutsats som Elise Claesson, som på tidigt 2000-tal för att travestera Hörstadius menade att "man kan inte ta mamman ur kvinnan".
Båda sorterernas argument är en slags biologismonani, som ständigt dyker upp under falsk flagg. I Hörstadius version döljs grabbigheten under täckmanteln sexliberalism (en darling som även porr- och prostitutionsförespråkare som Petra Östergren och hennes entourage gömmer sig bakom)och antiprydhet:

"Det är i den stolta kulturtraditionen man ska se Slitzbruden. Inte som mansgrisig backlash."

Lite längre ner i artikeln ekar den östergrenska retoriken - som man de senaste åren kunnat följa på en mängd sexliberala bloggar, bl a horlobbyisten Isabella Lunds - i Hörstadius hyllning till Slitzbruden. Hon är "nämligen inget viljelöst våp. Tvärtom är hon en myndig människa som råkar tycka att sex och nakenhet hör till det goda i livet och därför ska bejakas. Som tycker om sin kropp och inte skäms för att visa upp den för de hundratusentals grabbtidningsläsare som omöjligen kan tänka sig en mer förtjusande naturupplevelse än en avklädd kvinna - smakfullt serverad i inbjudande miljöer av typen skärgårdsklippa, tigerfäll, vattenfall etcetera."

Oj då, där skapar Hörstadiusgrabben kvinnor till något "smakfullt serverad...naturupplevelse" för att i nästa stycke vakna upp ur fantasin och skriva: "Slitzbruden är kort och gott en människa, som förstått att subjekt som självvalt och på lek låter sig objektifieras någon gång när andan faller på, faktiskt är en människa som har kontroll." Det här är så långt från 60-talets franska existentialistiska syn på männinskans fria val man kan komma. Den svenska 60-talsparentesen av sexliberalism - som fortfarande hyllas av grabbtidningsjournalister som Hörstadius och andra porrälskare - urartade snabbt i böcker som "De erotiska minoriteterna", från 1964 av underläkaren Lars Ullerstam, som i sexrevolutionär anda förespråkade allt från statliga bordeller till incest och pedofili. Sexualbrottsutredningen 1976 - initierad av bordellhärvaministern, förlåt, justitieministern Lennart Geijer skriven i samma anda röstades ner. Men då hade den feministiska motreaktionen mot porren och dåtidens grabbtidningar redan slagit igenom. Något som den verkar ha lyckats med även denna gång.

För övrigt håller jag med Hörstadius om att familjen är den mest biologistiska institution vi i dag har att brottas med. Det vill säga vi som tror att det är en skillnad på grabben/bruden och mannen/kvinnan.

ps.
Läs mina artiklar "Prostitution - en hushållsnära tjänst" och "Horan, mannen och moralen" på www.sourze.se om du vill läsa mer om den svenska sexrevolutionen på 60-talet.