Den manliga dubbelmoralen kring prostitution, igen

Förra veckan kunde vi i bladen läsa om hur en svensk ledare för ett stort svenskt företag togs av polisen med brallorna nere på horhotellet Sheraton i Stockholm - känt stamställe för lyxhoror sen 70-talets Bordellhärva - när han tänkt sig en "hedersstund" med en hora i skymundan. Samtidigt påmindes vi om 2 andra företagsledare, som på senare år "unnat sig" en hora.
Den förre företagsledaren "ångrade så" att han köpt sex och det är ju så det brukar låta när en torsk blir upptäckt och får löpa gatlopp i media.

Den här veckan inleddes med ett liknanade avslöjande. Nu är det den gifte trebarnsfadern, New York guvernören och Clintonvännen Eliot Spitzer som offentligt bad om ursäkt för att han sårat sin familj. Vid den korta presskonferensen där fru Silda stod vid hans sida - det borde hon hållit sig för god för - riktade han sig inte med en blick mot hustrun när han uttalade ursäkten till henne, däremot undvek han att ens nämna anklagelserna om att han, som kund nr 9 på en lista skulle köpt sex av lyxhoror i Washington.
Dubbelmoralen blir flagrant med tanke på att karln 2004 kämpat emot prostitution i New York i samband med utredningen av en eskortfirma.

Efter publiceringen av Spitzers horaffärer, där en kan kosta upp emot 5000 dollar och där han valt bland ett gäng lyxeskorter på "Emperors Club Vips" hemsida, har republikanerna ställt den 48-årige New York guvernören inför ett ultimatum: Antingen avgå inom 48 timmar eller åtal inför riksrätten. (Källa: Expressen 080311)

Samtidigt som nyheten om Spitzer publicerades passade media på att informera om att den finske utrikesministern Ikka Kanena hamnat i en ny sexskandal. Han påstås ha mailbombat Johanna Tukiainen, ledare för den erotiska dansgruppen Glamour Dolls och hennes syrra som är porrskådis. Förra gången han upptäcktes i en sexskandal var 2005. Den gången kom han undan med en varning. Frågan är om finnländarna även denna gång kommer att låta det passera. (Aftonbladet, 080311)

Det är det här jag menar när jag i bloggen "Varför hatar horor feminister i stället för torskarnas dubbelmoral?" (080309) säger att prostitution först och främst handlar om män och deras sexualmoral. Att horor tjänar pengar på det må så vara, men att de inte samtidigt inser att männens vilja att smyga med det gör att hororna blir stigmatiserade. När torskarna sen eventuellt blir upptäckta står de sällan eller aldrig för vad de gjort, dvs på horans sida, utan ångrar sig och ber hustrun - om de fortfarande har nån - om ursäkt och säger att det var sååå fel. Att det dessutom den här gången som i Spitzers fall var en torsk som officiellt tagit krafttag mot prostitutionen, samtidigt som han privat ägnat sig åt densansamma, gör det hela mer än övertydligt.

Utan en dubbel sexualmoralistisk manlig agenda skulle varken horor eller madonnor existera, så enkelt är det. Prostitution är en manlig uppfinning, som går hand i hand med det patriarkala samhället. Den har ingenting med kvinnors sexualitet att göra, utan är en anpassad form av densamma som erbjuds kvinnor inom patriarkatet. Feminister har genom årtusenden kämpat emot indelningen av kvinnor enligt modellen horor och madonnor, medan många kvinnor som valt att prostituera sig, men även andra, har anpassat sig till den normen och beskyller nu feminister för att inte gå med på att uppvärdera horan på madonnans bekostnad. I förlängningen blir konsekvensen av deras resonemang att feminismen ska ge horan rätt att sälja sex bakom ryggen på madonnan, i enlighet med mannens önskemål. I stället borde de göra gemensam sak med feministerna och ställa sig på madonnans - i Spitzerfallet hustrun Silda - sida och vägra vara antingen det ena eller det andra, men däremot kräva att mannen i fråga tar ansvar för sina handlingar.
Men det kommer aldrig att ske så länge patriarkala strukturer gör att vissa kvinnor hellre hänger på den givna normen kring att det finns två sorters kvinnor - goda och dåliga - och oavsett vilket fack man tillhör enbart kämpar för sin grupps bästa och blundar för de strukturer som gör att man överhuvudtaget tvingats till kamp kvinnor emellan. De enda som vinner på uppdelningen är patriarkatkramarna och därmed består den manliga dubbelmoralen på sexualområdet.

Det sköna nya sexköpsfria Norden

Allt tyder på att stora delar av Norden inom de närmaste åren kommer att bli sexköpsfritt område. Under våren tar norska stortinget beslut - majoriteten av partierna är eniga - om att införa en sexköpslag, enligt svensk modell.
Det innebär att de norska torskarna kommer att söka sig till Danmark, tror hororna där. Men det kanske blir högst temporärt då mycket talar för att även Danmark kommer att införa en sexköpslag, även om de danska hororna har en mycket starkare röst i offentligheten än sina norska och framförallt svenska horsystrar.
Kvinnor måste själva få avgöra om de vill sälja sin kropp eller inte, säger Birgitte Kofod Olsen på Institut för menneskerettigheter i Damark till tidningen Politiken och hänvisar till FN:s kvinnokonvention. I stället för sexköpslag, som enligt Kofod Olsen strider mot kvinnors rättigheter, tycker hon att staten ska koncentrera sig på sexslavhandeln, sk trafficking och den kriminalitet som rör prostitution. Hon argumentar därmed på ett liknande sätt som den finska riksdagen som 2006 stod inför att införa en sexköpslag som den i Sverige. Men regeringens förslag revs upp och nu förbjuds bara sexköp i anslutning till människohandel och koppleri.

Sen dess har Norge - var 2006 emot sexköpslag à la Sverige - ändrat sig och går nu med bred majoritet på den svenska linjen och inte som Eva Biaudet, riksdagsledamot och en av dem som i Finland hårdast drivit kravet på totalt sexköpsförbud, då befarade en öppning för att i praktiken legalisera prostitutionen som i Tyskland och Holland. Snarare ser det ut som att det är läge att även Finland omprövar sitt tidigare beslut och hänger med Norge och Danmark in i det sköna nya sexköpsfria Norden. För enligt Biaudet var en majoritet för sexköpslag i Finland i början av 2000-talet. Att det inte blev så kan bero på att de finska hororna var starka i den offentliga debatten och att argumenten för prostitution var vanliga i media. (Källa: Sveriges Radio, 060617)

Det är det vi ser nu i Danmark: Kampen mellan "de lyckliga hororna" och deras allierade och politiska partier och en rad andra organisationer, som vill se en dansk sexköpslag. Frågan är vilken sida som vinner i Danmark. Och det är här Sverige kommer in i bilden. Nu har svenska politiker och debattörer som ser sexköpslagen som en viktig del i en bredare kamp för jämställdhet mellan män och kvinnor ansvar att sprida den synen och backa upp danskarna som vill ha en sexköpslag.

Danska horor tar strid mot förslag om sexköpslag

I samband med att danskarna börjar luta åt att införa en sexköpslag enligt svensk modell har nyligen en kampanj mot prostitution - där män går ut och säger varför de är emot - i det hittills sexliberala Danmark dragit igång. Hororna, som i Danmark kallar sig "sexarbetare", som i alla länder med en sexliberal hållning i prostitutionsfrågan, har inte tigit still, utan startat en organisation för sexarbetare och på deras hemsida gör ett gäng horor reklam för sig själva.
Häromdan hade de dessutom presskonferens för att lansera organisationen och media var på plats, så även den svenska prostitutionslobbaren "Isabella Lund". Skillnaden mellan Sverige och Danmark blir tydlig när man ser hur flera av de danska hororna ställer upp omaskerade och försvarar sin verksamhet. I Sverige har vi i dagsläget bara en hora - Rosihna Sambo - som är beredd att gå ut med sin rätta identitet i debatten, vilket gör att frågan mest debatteras i bloggosfären, men här desto livligare.

Jag kan inte påstå att jag ändrar min grundhållning i prostitutionsfrågan för att fler danska horor lämnat garderoben bakom sig och tagit striden för sina mänskliga rättigheter i offentligheten, men jag tar dem på allvar och jag inser att prostitutionen är ett fenomen, som bör diskuteras ur en rad olika perspektiv, t ex klassperspektivet inom horsvängen, där eskortbrudarna knappast upplever sin situation som traffickingoffren. Men så länge de sk lyxhororna gömmer sig och skyller anonymiteten på samhällets, tror jag inte att de kan räkna med, som de kräver, att det är samhället som ska ändra sin uppfattning om prostitutionen.
Jag har all förståelse för att det inte är lätt att vara hora under de omständigheter som tycks råda för en svensk hora, efter alla anonyma vittnesmål jag läst om som talar om förföljelse och bestraffningar av olika slag från samhällets sida, men om de inte kommer ut - lämnar anonymiteten - med sina berättelser och låter dem offentligt stå som motvikt till samhällets officiella syn på horor som offer, då kan de inte räkna med få ett bredare stöd.

För att återgå till det danska nuläget så har Institut för Mennskerettigheter försvarat sexköp med argumentet att en sexköpslag skadar de prostituerades rättigheter.
Som svar på det har Ritt Bjerregaard, Köpenhamns överborgmästare och tidigare EU-kommisionär i en krönika i Jyllansposten skrivit hon vill att Danmark inför en sexköpslag, enligt svensk modell för att:
90 procent av de danska prostituerade har varit utsatta för sexuella övergrepp som barn.
Enligt en internationell undersökning om prostitution:
Lider ca 70 procent av de prostituerade av posttraumatisk stress.
Hälften har varit utsatta för våldtäkt mer än 5 gånger i sitt liv som prostituerade.
Över 90 procent av de prostituerade skulle vilja sluta om de kunde.

"Sexkriget" inom feminismen fortsätter om Blogge Bloggelito får bestämma

Blogge Bloggelito, hane från Västergötland (väldigt ofta förekommande i bloggdebatten kring "den lyckliga horan") skriver i sin blogg 080308 om ett feministiskt "sexkrig", som i resten av den feministiska världen enligt honom pågick på 1980-talet. Lustigt! Trots att jag i över tio år aktivt varit engagerad och arbetat med feministiska frågor både inom akademin och journalistiskt har jag inte hört talas om det.
Men Blogge säger att det stod mellan den sexpositiva rörelsen (bejakar queer, porr och prostitution) inom feminismen och den sexnegativa motsvarigheten (bekämpar porr och prostitution). Jag har inte hört talas om någon av dessa rörelser, utan ser dem snarare som retoriska figurer för att föra fram en sexliberal agenda. För att fortsätta på Blogges historieskrivning - som inte är feministiskt allmänt vedertagen ska tilläggas - slutade "sexkriget" med seger för sexpositivisterna, i alla andra länder utom i Sverige där "sexkriget" fortsätter och kommer så att göra om han får bestämma.

Till saken hör att Blogge anser inte att den fd socialantropologen Don Kulick vid Stockholms universitet är queer, trots att han är redaktör för en antologi i ämnet, utan ser honom snarare som en förespråkare för den bredare sexpositivistiska rörelsen. Däremot hävdar han att Tiina Rosenberg, genusprofessor i Lund, tillhör den queera rörelsen. I sammanhanget kan tilläggas att han slänger sig med dessa begrepp utan att definiera vad de står för. Det skulle vara intressant att höra honom lägga ut texten om hur den sexpositivistiska agendan ser ut och hur queerrörelsen inordnas i densamma.

Varför hatar hororna feminister i stället för torskarnas dubbelmoral?

De "lyckliga hororna" har återigen, enligt gammalt mönster utsett, feministerna till sina värsta fiender (åtminstone om man ska tro prostitutionslobbaren "Isabella Lund" och hennes kompisar), men påstår att det är precis tvärtom.
Jag är feminist och jag hatar inte horor, men jag ser inte att det är feminismens sak att försvara prostitution, som för mig är ett grundskott mot jämställdheten mellan män och kvinnor. På samma sätt som jag inte tycker att det är feministiskt att införa vårdnadsbidrag, bidrag för hushållsnära tjänster och att inte kvotera föräldraförsäkringen; åtgärder som i stället för att bryta ojämställdheten på arbetsmarknaden och i privatlivet cementerar åtskillnaden mellan könen i separata sfärer där det kvinnor gör alltid värderas lägre, allt enligt den patriarkala ordningen.

Inom den patriarkala strukturen görs även skillnad på goda och dåliga kvinnor, som bekant och så länge kvinnor genom prostitution går med på den uppdelningen slipper männen att ta ansvar för sin sexualmoral. Prostitution handlar om mäns sexualitet och skulle inte existera om de inte vore för att män är beredda att betala för att knulla. Att sen kvinnor, som trots den genom historien starka stigmatiseringen av horan i samhället, väljer att prostituera sig kan ha en rad olika orsaker; ibland av ekonomiskt nödtvång, ibland för att de själva gillar det. Men så länge män (och kvinnor) genom prostitutionens existens har möjlighet att dela in kvinnor i goda och dåliga kvinnor kommer denna syn på kvinnor och mäns sexualitet att bestå. För prostitution har i sin patriarkala grundform inget med kvinnors sexualitet att göra, utan utgår från mäns möjlighet att uttrycka sexualiteten på en rad olika sätt. Att kvinnor som prostituerar sig däremot kan njuta av sexet, vilket ett fåtal horor som kommer till tals vittnar om förekommer, även om motsatsen är det vanliga.

Att som prostitutionslobbaren "Isabella Lund" och hennes kollegor vilja prostituera sig må vara deras sak, men att tycka att feminister borde göra horornas sak till sin, dvs kämpa för deras rätt att prostituera sig när majoriteten av världens horor har ett helvete, vore som att lägga ner den feministiska kampen för jämställda livsvillkor mellan män och kvinnor.

Rimligare vore om de som förespråkar prostitution - torskarna - ställde sig upp som en man och tog striden för horornas mänskliga rättigheter. Men från den sidan är det märkbart tyst, vilket är ett slående bevis för mäns (och kvinnors) dubbelmoral när det kommer till sexualiteten. Men det är väl också feministernas fel, enligt prostitutionsivrarnas logik.