Firestone utmanar "Heliga familjen"

Amanda "Hey Dolly" Svensson är i dagens Sydsvenskan sur på Maria "Bitterfittan" Sveland för att hon i sin radioserie i P1 "Heliga familjen" bara tjatar om allt det där vi redan vet om ojämställdheten inom familjen, i stället för att ge visioner om hur livet utan kärnfamiljen skulle kunna vara. Och det ligger ju nåt i det. Feminismen går på tomgång och tar ännu ett varv runt den strukturella planen utan att lägga till nåt nytt. Svensson känner sig "uppgiven över den blodfattiga diskussionen", som hon till slut kokar ner till att hon inte ska tvätta sin killes kalsoner, vilket hon redan vet.
Samtidigt erkänner Svensson - ung och barnlös kvinna - att hon är slentrianmässigt familjefientlig eftersom alla bara vill prata om bebisar och livspussel (läs: Svelands programserie), i stället för att snacka polygami, kollektiv eller barnuppfostringsenheter. Svensson definierar sig som en ogift, fri själv som kan räddas från kärnfamiljen om hon bara lyckas se några alternativ till Svelands upprepande bitterfittegnäll på familjen.

Jag tror tyvärr inte att Svensson kan hoppas på några visioner från Svelands sida, även om programserien ännu inte är slut. Hon är alldeles för upptagen av få kärnfamiljspusselbitarna att ligga på plats, även om hon vill att männen ska lägga fler bitar än hittills.
Hellre då - än att fortsätta lyssna på radio och riskera bli ännu en bitterfitta - läsa rödstrumpans grundare Shulamith Firestones "Dialectic of Sex", en riktig amerikansk radikalfeminist från 60-talets andra feministiska våg, som politiserade kvinnans villkor. 1970 slog hennes bok ner som en bomb. I den pekar hon på att patriarkatet tvingar genom biologi på kvinnor bristande jämställdhet med män. Kvinnors biologi, dvs graviditet, förlossning och senare barnuppfostran, ger fysiska, sociala och psykologiska nackdelar. För att kvinnor ska undkomma den biologiska underordningen förespråkar Firestone användandet av cybernetics, dvs mänsklig fortplantning i laboratorier och statligt stöd för barnuppfostran.
Barnafödandet är för dem som gillar att skita pumpor, som hon sa och hennes syn på graviditeten var att den var rent barbari.
Firestone förutspådde för övrigt utvecklingen med provrörsbefruktning samt att det skulle bli möjligt att bestämma fostrets kön.

Politiker överens: prostitutionen ska bekämpas

Dagens sexliberaler har inget politiskt stöd som på 60- och 70-talet. Sen bordellhärveministern Lennart Geijers sexradikala dagar har den politisk samstämmigheten varit kompakt: Prostitution är ett jävla skit och nu ska vi göra vad vi kan för att baxa bort den.
Regeringens nya förslag innebär en skärpning prostitutionslagstiftningen och satsning på 210 miljoner för åtgärder mot trafficking och prostitution, kan vi läsa på DN debatt i dag.
Horälskaren Blogge är snabb att kommentera. Däremot har de lyckliga horornas taleskvinna numero uno Isabella Lund tystnat. Sen mediahypen av den lyckliga horan på de utsatta horornas bekostnad tog över i samband med att sexliberalen och de lyckliga horornas bästa vän Petra Östergren landade antifeminist-pamfletten "Porr, horor och feminister" 2006 har Isabella Lund framgångsrikt lobbat (utsedd till Årets politiska blogg 2007)för att de lyckliga horornas rätt att starta eget, som vilken företagare som helst.
Om man trott att mediadebatten varit ett utslag av en ändrad syn på prostitution och inte bara varit ett kittlande ämne - som vanligt - att ta upp och därav de stora medieutrymmet, slår regeringen nu de blå dunsterna ur horlobbarna. Den svenska politiska linjen står fast och Sverige backar inte sexliberalt in i framtiden, utan tycks ha lärt av den urspårade sexliberalismen på 60- och 70-talet.
Sen kan ju Blogge försöka veva på om den svenska synen på prostitution och koppla på den på FRA-helvetet. Östergren, Lund och co hänger säkert på men den politiska linjen står fast. Frågan är om horfrågan lockar media ännu en gång och om de är beredda att haka på med Blogge-tåget. Återstår att se.

Äntligen har feminismen vaknat till liv igen

Nu rullar den in, den senaste feministdebatten som vi som älskar att diskutera patriarkatets olika uttryck väntat på ända sen Nina Björk 2005 pratade om att hon fick ont i magen när hon lämnade sina ungar på dagis och därmed startade en eldfängd dagisdebatt, som jag själv medverkade i både på Expressens debattsida och SvD:s Brännpunkt.
Tre år senare är det dags att diskutera ojämställdheten inom familjen igen. Kombatanterna är utbytta; den här gången är det Maria "Bitterfittan" Svelands serie "Heliga familjen" i P1, som fått supermorsan och sexrådgivaren Katerina Janouch och Fittstimsjournalisten Belinda Olsson att slå bakut:
Vadå..., skriver Olsson på sin blogg, ...Sveland är ju gift själv, skilj dig då om det är så hemskt att var gift. Gnäll..., säger Januch i P1 morgon i dag,... det är upp till varje enskild kvinna att fixa jämställdheten hemma.
Båda dessa "Svelandhatare" kallar sig feminister, men vägrar se att de förhatliga strukturerna har något med deras individuella liv att göra. I liberalfrejdig anda tycker de att det är upp till var och en av kvinnokön att fixa jämställdheten hemmavid.
Där går skiljelinjerna mellan höger och vänster..., mumlar Sveland i radion när Janouch är i gång som värst och frågar vad Janouch är så rädd för att diskutera.
Men hon är inte rädd, tycker bara att det är så trist med bitterhet och angrepp, bättre då att vara positiv (glad, villig och hjälpsam).
Typsik härskarteknik, härsknar Sveland i bakgrunden.

Nu är det bara att resa sig upp i startblocken: Den nya feminstdebatten har börjat. Det är kul, men utan att dra in männen, kommer den som vanligt bara att landa i en framtida antologi över det begynnande 2000-talets genusfrågor.