Beltrans försvarare: Barnflickan minns fel

Tito Beltran fick inte vara med i SVT:s "Debatt" om rättsäkerheten i våldtäktsfall i går. Ansvarig utgivare satte stopp både för honom och en av de två våldtäktsmännen i Stureplansfallet. Med Beltran i studion var risken för stor att debatten ej skulle bli balanserad och opartisk. Däremot medverkade hans hustru Jenny Beltran och advokat Per E Samuelsson i programmet för att föra hans talan (ingen däremot på barnflickas sida, som Beltran enligt tingsrättens dom utsatt för våldtäkt).
Jag tycker SVT gjorde rätt och Beltran får ändå sin show i tre av de fyra största dagstidningarna i dag, genom att återigen tala om skandalen kring hans fall och nu ska han diskutera rättsliga åtgärder mot SVT med sin advokat.

I gårdagens "Debatt" kom de fram att motståndarna inom rättsväsendet - Per E Samuelsson och hans försvarsadvokatkompisar - till det nya vidgade våldtäktsbegreppet som gäller vid sexualbrott sen 2005, nu skjuter in sig på minnesforskningen. Enligt Samuelsson är kunskapen om minnet på "Kalle Anka nivå" inom rättssystemet. Med hans resonemang kan barnflickan i Beltran-fallet själv tro att hon varit med om en våldtäkt, medan det i själva verket är så att hon efter åtta år minns fel. Att rätten inte skulle ha kunskap om detta och ta hänsyn till det är rent nonsens, enligt advokat Claes Borgström, som också var med i programmet. Och ska man tala om vetenskapliga perspektiv i rätten, så bör även tas hänsyn till traumaforskning.
Jenny Beltran ville få det till att barnflickans anmälan efter så lång tid berodde på påtryckningar. Medan en våldtagen kvinna i studion, som inte anmält våldtäkten, motiverade det med att hon inte räknade med att det skulle gagna henne. Där har vi den stora rättsskandalen med vårt system, att så många (se gårdagens blogg) våldtagna kvinnor aldrig anmäler, vilket beror på en rad olika omständigheter och synen på kvinnan som våldtagits både bland medmänniskor och samhällets instanser.

Programledaren Stina Dabrowski avslutade våldtäktsdebatten med att säga att den sk Stureplansprofilen som nu sitter i fängelse på en avdelning med bara våldtäktsdömda, sagt i intervjun med henne att han liksom alla på hans avdelning ansåg sig vara oskyldigt dömda. Kanske nåt för Per E Samuelsson att minnas.

Försvarsadvokaterna - våldtäktsmännens bästa vänner

Apropå våldtäktsdebatten: I dag sker en intressant krock mellan perspektiven på DN:s debattsida och SVT:s "Debatt". Under rubriken "Rena lotteriet avgör hjälpen till våldtagna" i samhällets rättskipande- och vårdande instanser skriver bl a Gun Heimer, professor och överläkare vid Nationellt centrum för kvinnofrid. Hon pekar på statistiken som visar att antalet våldtäkter har fyrdubblats från drygt 1000 polisanmälningar 1985 till över 4700 förra året. Hon skriver vidare att mörkertalet för våldtäkter är enormt och hänvisar till studier som säger att bara 5 till 10 procent av offren för sexualbrott anmäler brotten till polisen, vilket skulle innebära att upp till 40 000 sexualbrott per år är mer överensstämmande med verkligheten än de 4700 som anmäls.
Dessa siffror står i bjärt kontrast till de ivrigt debatterande försvarsadvokaterna, vilka på senare år gjort sig till våldtäktsmännens bästa kompisar. Så fort en dom faller i ett sexualbrott bereds de stor plats i media för att hävda att rättssäkerheten är hotad. Skrapar man lite på den ytliga retoriken finner man ett generalangrepp på den nuvarande lagstiftningen mot sexualbrott, som senast skärptes 2005. Gräver man ändå djupare i de bakomliggande orsakerna till de här försvarsadvokaternas kamp visar det sig att deras huvudmotståndare är feminismen. De hävdar på fullaste allvar att det är den genuspolitiska agendan som gör att oskyldiga män döms för våldtäkt.
Sensationsmedia öppnar dörren gång på gång för dessa jämställdhetsmotståndare utan att fördjupa diskussionen kring deras ständiga angrepp, som t ex skulle kunna handla om en definition av begreppet rättsäkerhet och vilka grunder deras syn på samma begrepp vilar. Att lagar och rättskipning inte är huggen i sten utan bör följa den syn på det samhälle vi lever i, vilket medverkar till att lagen och synen på rättvisa förändras över tid, är något de här herrarna - för det är bara manliga försvarsadvokater som hörs och syns i debatten - vägrar acceptera. För dem är rättsäkerhet ett objektivt begrepp, som kan hävdas bortom tid och rum. Det kommer alltid att finnas människor som är av den åsikten och de är i sin fulla rätt att hävda den, men att de så okritiskt får framträda i media hela tiden utan att man sätter in deras synsätt i ett större sammanhang är problematiskt.
I kväll bjuder Stina Dabrowski in våldtäktsmännen - hon ska intervjua en av våldtäktsmännen Stureplansfallet medan våldtäktsmannen Tito Beltran med fru sitter med i studion - och deras bästa kompisar för att ännu en gång få säga att män fälls alldeles för lätt för våldtäkt, att dessa män är utsatta för häxjakt, att en ständig rättskandal pågår och att rättsäkerheten är hotad.
Det vore bra om antalet våldtäkter per år kom upp i debatten i kväll, som motvikt: hur offren ser på våldtäkt och samhällets insatser för deras rätt. Det är först i jämförelsen mellan dessa grupper - förövare och offer - som den här diskussionen kan höja sig över det sensationslystna speglandet av ett enskilt kändisfall.

forts i rättegångscirkusen kring Tito Beltran

I dag kommer även en annan våldtäksmansförsvarare, advokatbrodern Pelle Svensson till operasångarens försvar på Expressens debattsida. Han menar att Beltran är utsatt för en häxprocess och intar samma linje som Samuelsson (se tidigare blogg i dag)och tror att Bodström kommer att fällas i EU-domstolen för sin "dubbelroll" i fallet. Jag glömde ju advokaterna Pelle Svensson och Leif Silbersky i min tidigare blogg om rättscirkusen kring Tito Beltran. Per E Samuelsson har by the way jobbat på Silberskys advokatbyrå en gång i tiden och säkert lärt en del av den gamle advokaträven Silbersky, som på 70-talet försvarade bordellmamman Doris Hopp i bordellhärvan där politiker som dåvarande justitieminister Lennart Geijer och statsministern Thorbjörn Fälldin pekades ut som horkunder och även ha utnyttjat minderåriga sexuellt i det senare fallet.
Jo, Svensson och Silbersky gick i samband med Beltran-rättegångens avslutning ut i ett gemensamt angrepp i TV4 mot den bristande bevisföringen i målet. Silbersky dök även upp tidigare i år i samband med att de minderåriga flickorna i den gamla bordellhärvan krävde skadestånd från staten. Då sa Silbersky att ingen kan väl tro att politiker av den digniteten som anklagades skulle vara så dumma i huvudet att de knullade med minderåriga. Däremot viftade han bort flickornas - numera vuxna kvinnornas - ord som fria fantasier och inget att bry sig om eftersom de bara vara ut i sensationslystnads syfte.

När det gäller Beltrans framtid har han nu två hovrättsrättegångar framför sig, då även målet där han friades från att ha utnyttjat en 7-årig flicka sexuellt kommer att gå vidare till hovrätten nu under våren.
Den då 7-åriga flickans far (i dag är hon 13 år) berättar i dagens Expressen att Beltran var en vän i familjen och att flickan flera gånger sov över hos honom. Pappan hävdar att Beltran smittat flickan med könsherpes, något som Beltran nekar till. Han säger att alla anklagelser är lögner och håller med advokat Pelle Svensson om att han är utsatt för en häxjakt: "Det här händer bara för att jag är Tito Beltran. jag betraktas som en svartskalle i Sverige. Hade jag hetat Peter Svensson hade det aldrig hänt.", säger han till Expressen och avslutar intervjun med: "Nu är det krig."

Advokat Per E Samuelssons politiska agenda i sexualbrottmål

Lika säkert som Kalle Anka dyker upp i TV på julafton är det att Per E Samuelsson numera rycker ut i media när en våldtäktsman blir dömd. I dagens "P1 Morgon" anklagar han Tomas Bodström (målsägarbiträde för barnflickan i våldtäktsmålet mot operasångaren Tito Beltran) för att han som makthavare påverkat domarkåren i beslutet att fälla Beltran. Bodström får, enligt Samuelsson, som målsägarbiträde inte säga att barnflickan utsatts för våldtäkt förrän dom fallit, eftersom han samtidigt uttalar sig som politisk makthavare. Rent nonsens, enligt Bodström, som inte uppträder som makthavare i rätten och hänvisar till en svensk och internationell tradition av advokater med politiska uppdrag (t ex advokat och kd-politikern Peter Althin).

Samuelsson mörkar att även han har en politisk agenda, nämligen att motverka den lagstiftning på sexualområdet som sedan mitten av 1990-talet gäller i Sverige, som innebär att offrets ställning har stärkts.
Det är därför Samuelsson på senare tid gjort sig till talesman för våldtäktsmän inom rättsväsendet. Lika säkert som att Billy Butt, tror på sina våldtäktsbröder och misstänkliggör barn och kvinnor i olika fall, lika säkert är det att Samuelsson gör det. Båda talar i våldtäktsmålen om att rättssäkerheten är i fara. Googlar man på Samuelsson kan man se att han menar att "hänsyn till barn (i rättsprocessen, min anm) gör rättssäkerheten går förlorad". När det gällde våldtäktsrättegången mot de sk Stureplansprofilerna - båda dömdes i hovrätten till flerårigt fängelsestraff - skrev Samuelsson på Expressens debattsida (070903)att miljöpartisten "Peter Eriksson vill döma oskyldiga män", och hänvisade till att: "Sanningen om sexualmålen är att var och varannan som åttalas döms trots att det är ytterst tveksamt om personen i fråga är skyldig."

Tito Beltran fälldes, vad nu det betyder

Knappt hade domen mot operasångaren Tito Beltran offentliggjorts - 2 års fängelse för våldtäkt av en enig tingsrätt - så drar Beltran och hans anhang ut i media och säger att han är oskyldig (!), trots domslutet. Beltran själv säger i ExpressenTV inte oväntat att han blivit utsatt för en rättskandal och att rättsäkerheten i Sverige är i fara pga domen. Nu ska han överklaga till hovrätten, där 3 domare - inga nämndemän - kommer ge honom rätt, enligt hans egen utsago. "Jag ska fajtas till jag dör", säger han.
En polare som sitter i samma fajtingbåt, den fd musikproducenten Billy Butt, tidigare straffad med fängelse pga flera våldtäkter - som han ständigt försöker få resning för utan att lyckas - rycker ut till en våldtäktsbroders hjälp på nättidningen Sourze knappt två timmar efter att tingsrättsdomen förkunnats. Butt skriver: "Tänk efter innan ni drar slutsatser av Tingsrättens dom och kom ihåg att Tito fortfarande är oskyldig tills en dom har vunnit laga kraft, och det sker efter hovrättsförhandlingen." Butt tror att fallet kommer att vandra vidare ända upp i HD. Förövrigt litar han inte ett dugg på Ystads Tingsrätt som förkunnat domen och jämför de som ligger bakom domen med "barn som gått lös i en godisaffär".

Utgången är alltså oklar trots dagens dom med tanke på att överklagande från Beltran är att vänta. En sak är säker och det är att det kommer bli ett jävla liv och hovrätten friar operasångaren. Det vet vi från tidigare uppmärksammade fall, där misstänkta våldtäktsmän går fria.
Fortsättning följer...

Grattis Aftonbladet.se!

Så ska det se ut! Kalle Jungkvist, chefredaktör på Aftonbladet.se satsar på Afghanistan direkt - börjar i dag på webben - med massor av intressant material i form av bildspel från vardaglivet i ett Afghanistan som åter är hotat och faktaspäckade artiklar. Äntligen! Och jag som höll på att tappa hoppet om Bladet. Då är det så kul att se att Nordens största tidning också kan vara Nordens bästa, om den vill.

Är Beltran en våldtäktsman? - idag faller domen

I dag faller domen - fri eller skyldig - mot operasångaren Tito Beltran. Frågan är om han våldtagit skådespelerskan Maria Lundqvists barnflicka eller ej.
Domen hänger på om domaren och nämndemännen i slutändan tror på barnflickan eller Beltran, som i samband och efter rättegången fått mycket utrymme att orättmätigt fått gråta ut i media. Den sortens känsloexploatering kan ju inte media hålla sig ifrån, även om de borde. Frågan är vad opinionen tycker om sånt?
Om Beltran fälls kan vi räkna med ett överklagande till hovrätten och då är risken stor att han frias, vilket ofta sker i fall där enbart yrkesjurister ska säga sitt, ofta tvärtemot vad opinionen anser vara rimlig rättskipning.
Den misstänkte våldtäkten ska ha skett 1999 under en av Robert Wells Raphsody in rock turné med delar av artisteliten. Efteråt ville flickan glömma, men när hon p år senare - helt enligt lagen - anmälde våldtäkten, var det för att Beltran nyligen friats från nya misstankar om att ha utnyttjat en 7-årig flicka sexuellt. Minnena kom ikapp henne, kan man säga och hon barnflickan beslutade sig för att hon skulle anmäla Beltran för det han utsatt henne för.
Vetenskapen på området om sexuella övergrepp och våld mot barn och kvinnor visar att gärningsmän ofta inte gör sig skyldiga till brott en gång, utan att de fortsätter tills de åker dit och tyvärr även efter att de suttit av sitt straff.
Vad vi vet om rättskipning är att rätten i Ystad i dag inte kommer att svara på vad som är sant eller inte, när det gäller barnflickans historia om Beltrans våldtäkt av henne, bara om bevisningen håller för att säga om "det är ställt utom allt rimligt tvivel" att han är en våldtäktsman.

Skillnaderna på moderskapssyn mellan Claeson och Witt-Brattström

När Ebba Witt-Brattström hamnar på samma sida i en debatt om moderskap som biologisten och hemmamammadebattören Elise Claeson, som i SVT:s "Beckman, Ohlson och Can" i går, då har vi missat några nivåer i Witt-Brattströms tänkande som jag ser det, eller också har jag helt missuppfattat henne.
Diskussionen om moderskap är som den om horan, enligt min mening, en av de viktigaste i modern feminism. Det handlar på nåt sätt om åtskillnaden mellan kvinnor, som antingen madonnor (läs: mödrar) eller horor. I min definition är de slavar båda - fastlåsta i olika omvårdande och givande "kvinnligheter" som givits dem som Simone de Beauvoir så riktigt påpekade - fast i olika roller.
Problemet är just att som Claeson definiera omvårdnaden och givandet, som ett tecken på att män och kvinnor är olika. Jag är med på att könsrollerna är olika och att som Ebba påpekar mer av det som förknippats med den kvinnor borde bli en bärande roll även för samhällets medborgare - män som kvinnor - i det offentliga livet: Uppvärderas. Gärna!
Men Claeson med sin biologism och sitt hat mot feministiska mödrar som Alva Myrdal och Simone de Beauvoir utgår i sin syn på människan från att könsskillnaden är något deterministiskt, genetiskt överfört och som vi inte kan göra så mycket åt. Utan det är bara att gilla läget och som hon själv säga upp sig från jobbet i 10 år och bli hemmafru i och med att barnen kom. Witt-Brattström, däremot valde ju en helt annan väg: Var hemma 6 månader, delade moderskapet med faderskapet, blev förälder och återvände sen till arbetet. Det är inte samma sak som att hon förespråkar en "unisexförälder", men hon anser att båda föräldrarna är lika viktiga.
Det är faktiskt något helt annat än Claesons framhållande av modern - på faderns bekostnad - som oerhört viktig för barnen. Det är för att dagens mammor både arbetar och ska vara mammor som de mår dåligt, sa hon och slängde indirekt en känga till Witt-Brattström, som tycker att hon som själv växt upp med en yrkesarbetande mamma att "good enough mother" är gott nog för barnen.
Så klart det är om männen tar sitt barnansvar, som Maria "Bitterfittan" Sveland så riktigt påpekade.
Och då kom kvällens cliffhanger från hemmamammornas förespråkare Claeson - var det månde hennes egen erfarenhet hon där gav uttryck för - "Men om han inte vill det, ska han tvingas då?"
Om han vill ha barn med allt vad det innbär blir svaret på den frågan ganska självklart, om man är för en jämställd familj och ett jämställt samhälle, vill säga.
Är Elise Claeson det? Efter gårdagens fråga som hon själv ställde är hon det svaret skyldig.

När den svenska prostitutionsdebatten vände

För oss feminister vände den fd "torskdebatten" en mörk dag i november 2006. Det var då Petra Östergren, sexliberal och queer, publicerade sin bok "Porr, horor och feminister". Hon talade i den nyspråk - ett orwelleskt tvärtomlingua - där horor inte längre var "utsatta" utan "lyckliga". Boken blev startskottet i Sverige, för den debatt som sexslavhandelsorganisationer i Europa länge fört. Nu hade vi fått en svensk horlobbare i Petra Östergren, som hämtat både retorik och kraft från sina europeiska horlobbykompisar.
Svenska feminister "blev tagna på sängen". Vi hade lite väl länge lutat oss mot den svenska sexköpslagen och riktat intresset och aktiviteterna mot den globala sexslavhandeln, när Östergren på sitt försåtligt lågmälda vis gled rakt genom medias gränsbarriärer och i stort sett pumpade in debattinlägg i TV, radio och press, påhejad av eskortflickor som på bästa sändningstid i P1 berättade om hur de levde lyxliv genom att knulla för pengar. Problemet var inte horeriet utan det "horstigma" (ett av dessa nyspråkliga ord) som feministerna stämplade de "lyckliga hororna" med. Eskortfllickors bekännelser från Manhattan gavs ut på bok och horbloggarna svämmade över av superlativer.
Våren 2007 var definitivt de "lyckliga horornas" och med hjälp av retorik från sexslavhandelsorganisationerna talade de nu om sig själva som "sexarbetare" som likt vilken företagare som helst erbjöd sina tjänster. De ville in på den legala arbetsmarknaden, betala skatt, men då krävdes att sexköpslagen avskaffades och att koppleri inte längre kriminaliserat.
Sen dess har allt fler länder - Storbritanien och Norge t ex - som har problem med sexslavhandel börjat blicka mot den svenska sexköpslagen, som enligt EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson, är det bästa argumentet mot de "lyckliga horornas" gäng. Sexslavhandeln i Sverige har minskat, enligt alla myndigheter som arbetar med den och Sverige är pga av den mindre utsatt för den globala sexslavhandeln. Sen kan motståndarsidan ägna sig åt sifferexercis hit och dit: Ett förbud minskar verksamheten oavsett om det handlar om rökning, spritförsäljning eller sexslavhandel.

Den lyckliga horan vill vara ensam på plan

Prostitutionslobbaren och psedonymhoran "Isabella Lund" har en finfin blogg: "Att arbeta som eskort" (www.sensuellqkonsult.wordpress.com) där hon dagligen skriver långa inlägg. Ibland riktar hon sig till politker, andra gånger debatterar hon för "den lyckliga horans" rätt att starta eget och skatta för förtjänsten, som vilken småföretagare som helst. Bland kommentarerna hyllar likasinnade inläggen - en blogg för inbördes beundran och pepp mao. Inget fel med det, men när kommentarerna går i motsatt riktning då säger Isabella stopp och censurerar inläggen. Därför hoppas jag verkligen att "Isabella", som säger som en kommentar till min tidigare blogg i dag att hon när som helst ställer upp för att debattera mot Eva-Britt Svensson, får möjlighet att möta en motståndare som är svår att dribbla bort med retoriskt nyspråk.

Horlobbaren Isabella Lund mörkar verkligheten

I EU där prostitutionslobbyn växer sig allt starkare gör man skillnad på tvångs-, (sexslavhandel) och frivillig prostitution. I Sverige har vi de senaste åren sett hur samma tendenser sprids i media av demagoger som sexliberalen och queerfeministen Petra Östergren och bloggaren och "horan", som säger sig döljas bakom psedonymen "Isabella Lund". De här två brudarna och deras kompisgäng får osedvanligt mycket utrymme i mediadebatten om prostitution som numera handlar om "den lyckliga horan", medan EU-parlamentarikern och vice ordföranden i EU:s kvinnoutskott, Eva-Britt Svensson, som inom EU är en stark förespråkare för den svenska sexköpslagen har svårt att nå ut i media, enligt henne själv.
Media hugger på horor för att det säljer, så ser den marknadsekonomiska lagen inom vilken media verkar ut. Men det behöver ju inte betyda att man så aningslöst och slappt släpper fram "de lyckliga hororna" och deras kompisar utan att utmana dem med värdiga motståndare. Varför gjorde SVT:s "Debatt" det så lätt för sig och tog i sin debatt om "den lyckliga horan" med en journalist som skrivit några artiklar i ETC och allmänpolitikern Josefin Brink (v), som debattmotståndare till "Isabella Lund" i stället för att ta med Eva-Britt Svensson, som verkligen kan horfrågan ur ett svenskt och europeiskt perspektiv? Hon skulle kunnat ge både perspektiv och avslöjande bilder av vad som döljer sig bakom masken "Isabella Lund", nämligen en internationell prostitutionslobby. I stället för att avslöja en riktigt rafflande historia går SVT går rakt i Lunds fälla och låter henne tala om "horstigmat", som gör att hon inte kan visa facet. För om det nu vore så att "Isabella Lund" är ett offer för det i nyhorspråket sk horstigmat, är det väl angeläget att bryta det genom att själv kliva ur anonymiteten, precis som bögar och flator gjort som ett led i deras kamp för mänskliga rättigheter. Men icke: "Isabella Lund" håller på sin anonymitet - och vi som vill kolla upp vem hon egentligen är står maktlösa - och därmed är jag benägen att tro att hon snarare är en horlobbare, än en hora.

På helgens "Feministiskt forum" i Stockholm berättade Eva-Britt Svensson hur "sexarbetar"(läs sexslavhandels)organisationer världen över går in för att göra skillnad på tvångs-, och frivilligprostitution - precis som "Isabella Lund" och hennes polare - när båda nivåerna av samma verksamhet är sexslaveri, med enda skillnaden att de tar sig olika uttryck. Det är viktigt att se den skillnaden, men grunden är likafullt densamma. De här sexslavhandelsorganisationerna ("Isabella Lund" representerar den svenska delen under namnet SANS, se: hemsida) går in för att ändra språkbruket kring sexslaveriet där horan förvandlas till "sexarbetaren", torsken blir "klienten", hallicken gömmer sig bakom "entreprenören av tjänst" och sexslavhandelsoffren kallas "imigrerad arbetskraft".

När tänker någon i media hugga på den kroken? Det vore att ta hordebatten på allvar och inte falla i farstun för första bästa hora som kommer springande och säger att hon är lycklig.