Har Susanne Ljung stil?

De goa fredagsgästerna har precis gått. För tidigt, för lite blev sagt. Alltid längtar jag till den där sommarnatten mot morgon, med de sista fimparna pårökta och nån sur vinslatt till soluppgången, samtidigt som vi äntligen kommit överens efter alla vindlande vägar under kvällen som blev natt som blev dag.
Jag plockar ihop disken och sätter på P1 och där går Susanne Ljungs program Stil. Vad är det för slags program? Fredrik Strage är inbjuden för att tala om färgen svarts betydelse för musiken. Nån Johnny Cash nörd kompar hela programme - totaly out of time kör han sin nostalgitripp - kring temat svart. Mysko! Men Ljungskan drar i tåtarna som om detta vore ett kulturprogram av största vikt, som om
svart verkligen hade en betydelse för mänskligheten och att Cash var själva sinnebilden för den livsmeningen.
This is crazy! REAL CRAZY! Ljung som en stiltermometer är en tveksam utgångspunkt eftersom hon genom programformen utnämner sig själv till stilexpert. Tvärtemot allt vad stil står för, producerar Ljung ett program, som framstår som om hon har svaren, när stil alltid handlar om dina egna val. It´s you and only you!
Ängsliga kanske behöver Ljung, men vi andra - dvs jag själv, mina löss and maybe somone more - anser inte att stil = Susanne Ljung, eller rättare sagt, hennes Johnny Cash stil, är real out of date.

Prostitutionslobbyns tronskifte?

Förre justitieministern Thomas Bodström (s), ordförande i Riksdagens jusitieutskott vill ersätta koppleribrottet med människohandelsbrott och avsätta särskilda pengar i kampen mot brottet.
För Bodström är det ingen artskillnad mellan prostitution och människohandel, bara nivåskillnad eftersom "varje köp av någons kropp bygger på en exploatering och ett utnyttjande av dennes utsatthet...Låt oss en gång för alla sluta tala om begrepp som frivillighet i dessa fall!"
Han hänvisar till lagen om människohandel i EU från 2001 och menar att alliansen har svikit när det gäller att informera andra inom EU om kopplingen mellan prostitution och människohandel. (SvD, Brännpunkt, 070220)

I gårdagens riksdagsdebatt kom frågan upp och justitieminister Beatrice Ask gav Bodström rätt i kopplingen mellan människohandel och prostitution, att den svenska sexköpslagen - moderaterna vill behålla den - är bra och fungerar förhållandevis väl och varit till hjälp för polisen.

I eskortbruden Isabellas version (www.sensuellqkonsult.wordpress.com) blir historien en annan. På sin blogg argumenterar hon för att kopplerilagen ska slopas (men inte ersättas av människohandelsbrott) och det kan man ju förstå, eftersom hon - som del av prostitutionslobbyn - vill starta eget (kanske i en lägenhet nära dig). Hon menar att kopplerilagen, som den ser ut i dag, inte skyddar hororna utan ökar risken för deras säkerhet eftersom "sexsäljarna" - som hon väljer att kalla hororna för - inte kan "arbeta under säkra förhållanden inomhus hemma eller i en annan lokal".

På nåt märkligt sätt vänder alltid prostitutionsförespråkarna upp och ner på debatten om prostitution, för att få den att handla om säkerhet och horornas möjlighet att bli egna företagare utan att skämmas, till skillnad från samhället som vill införa nolltolerans mot prostitution, även kallad människohandel.

Det här är inget nytt eller särskilt konstigt, horor i alla tider har naturligtvis alltid kämpat för att underlätta horeriet och dess bevarande. Det är bara de politiska argumenten som skiftar med tiden. Sen Petra Östergren, horornas talesperson i den offentliga debatten, kom med sin bok "Porr, horor och feminister" förra året, har tre huvudlinjer i prostitutionslobbyns aktuella retorik blivit tydlig: 1. Det är feministers fel att horor tvingas bära "horstigmat", 2. Hororna är sexsäljare och borde få starta eget som vilken företagare som helst, 3. Kopplerilagen måste slopas eftersom den, liksom sexköpslagen, utgör risk för horornas säkerhet.
Det är alltid något av dessa argument de för fram i sina bloggar och när de förekommer i den offentliga debatten.

Efter att Petra Östergren fått kritik för att hon för talan för en osynlig grupp av sk frivilliga horor, har en osynlig och anonym eskortbrud under psedonym Isabella Lund börjat göra sig allt mer gällande i den offentliga debatten kring prostitution (senast på Expressens debattsida, 070214). Hon har nu skrivit ett öppet brev till Bodström, för att få honom att tänka om, där hon för fram just de tre huvudargumenten.

Så länge "Isabella Lund" pga det sk horstigmat vägrar att outa, låter hon precis som Petra Östergren, med enda skillnaden att hon nu tagit sig ett nickname.

Filmrecension: Den nya människan, G

Nu kan du läsa min recension av den sista filmen i Klaus Härös Sverigetriologi, om ett svenskt förflutet vi helst inte vill kännas vid.
Desto viktigare då att Härö petar i det kollektivt bortträngda, så att vi funderar över vad som är dagens motsvarighet till steriliseringsivern från 30-talet och framåt, som släckte möjligheten för 30 000 svenskar att skaffa barn. Allt för Sveriges bästa. I dag ryser man vid tanken på den inställningen, men hur såg man på problematiken då bland folk i allmänhet. Tyckte de, som samhällets styrande sa, att det nog var bäst som skedde? Den och andra viktiga frågor till oss 2000-tals människor ställer Härös film.
Se den! Det är den värd.

Kampanj Gynning, ja, tack!

Hälften av 25 000 tillfrågade kvinnor vill plastikoperera och de "vill ändra mycket", medan lika många, 12 500 män, tycker att de "ser ok ut", enligt en brittisk undersökning, gjord av BBC.
Av dessa kvinnor vill de flesta, en tredjedel, förstora brösten och lika många vill förstora läpparna.
Pornstarvarning, mao. Så var det med Carolina Gynnings statement att plocka ut bimboplantaten härom veckan. Eller tycker svenska brudar annorlunda än sina brittiska systrar?
Så många som en av tio kvinnor säger sig dessutom hata sin kropp, medan lika många män är "mycket nöjd" med sitt utseende.
(Expressen, 070220)

Vad är det med oss brudar som aldrig tycks inse att vi duger som vi är? När ska vi börja titta på oss själva och säga som männen: "Jag ser ok ut.", eller t om; "Jag ser bra ut, mycket bra." När ska vi skita i den manliga blicken, som förvandlar oss till sexobjekt? "Have been there, have done that" som Victoria Silvstedt säger.
Kampanj Gynning, ja, tack!

Filmrecension: Hannibal rising, G

I helgen hade filmmåstet Hannibal rising, för alla Hannibal Lector nördar premiär. Sen När lammen tystnar har jag inte kunnat låta bli att kolla in uppföljarna. Nu har filmen, som förklarar vad som omvandlade barnet Hannibal till ett kannibalistiskt monster haft premiär. Jag har recenserat den på Sourze. (www.sourze.se) och är positivare än de andra recensenterna, som jag läst.

Men jag tycker ändå inte att det blir någon riktigt bra dramthriller, även om inledningen är stark. Det har med filmens psykologi att göra. När Hannibals fäbless för människokött väl avslöjats går luften liksom ur hela storyn. Det finns inget mysterium kvar, inget obegripligt som skrämmer och väcker nyfikenhet. Filmen tar tyvärr död på antihjälten Hannibal Lectors dragningskraft och därmed är han inte det minsta intressant som karaktär längre. Synd!

Den anonyma horans trovärdighetsproblem

Är en person (läs: horan "Isabella Lund") trovärdig i den offentliga debatten (Expressens debattsida, 070216) när hon påstår att "de prostituerade inte är offer - utan att själv vilja sätta sitt namn och ansikte bakom denna åsikt?". Det undrar Emma Wange i sin krönika "Inte ett yrke som andra", på dagens ledarsida i Göteborgs-Posten.

Det är klart att Isabella och hennes horsystrar är offer för prostitutionen, även om hon, i linje med andra prostitutionsförespråkare i debatten, hävdar att det är feministers och samhällets syn som stigmatiserar (annat ord för offrar) dem.
Wange vill, liksom jag och andra som tycker att prostitution är ett uttryck för mäns hycklande sexualitet, att fokus i debatten ska inriktas på männen och varför de; går till horor, betalar för sex, vad det innebär och vilken syn på sexualitet torskarna har. Det är klart hororna inte vill snacka om det, eftersom torskarna är själva födkroken. Men vi andra - som inte behöver blunda inför faktumet att kvinnor får bära skammen/stigmat av männens hycklande sexualitet - kan ju göra det.

Traffickingligornas härjningar i Stockholm och i världen

I juli 2002 klubbade EU igenom en traffickinglag, om människohandel för sexuella ändamål. I Sverige bildade polisen en traffickinggrupp 2004, men den första traffickingligan sprängdes redan 1998 på motellet Gyllene ratten i Fruängen, som tjänstgjorde som plats för sexslavhandeln.
Sen dess har 14 traffickingligor avslöjats i Stockholms län med en topp 2005, då fem ligor upptäcktes.

Kvinnorna och människohandlarna kommer ofta från öststaterna. Ett exepmpel var Olgas lågprisbordell på Rådmansgatan i Alby, som sprängdes i maj 2005. Där kostade ett knull 500 spänn och under tre månader knullade 13 kvinnor med 544 torskar i Olgas lägenhet. Ofta hänger ligorna ihop, säger Ewa Carlenfors, polisens traffickinggrupp (Mitt i Södermalm, 070102)

Trafficking står för den tredje största organiserade brottsligheten internationellt. Bara inom illegal vapenhandel och narkotikasmuggling drar man in mer pengar.
Till Sverige kommer mellan 300 och 600 kvinnor för att säljas inom sexslavhandeln varje år. Många av dem har då innan tvingats att sälja sex i andra länder.

Ryska Natasja Tenjeva - i dag 25 år - var 17 år när hon tvinga leva som sexslav i Sverige. I boken "Såld" berättar hon om den tiden och i framtiden - lever nu med skyddad indentitet och pluggar på universitetet i S:t Petersburg - vill hon hjälpa andra drabbade.
I en debattartikel (Expressen, 070217) tycker hon att den svenska sexköpslagen räddade hennes liv, till skillnad från prostitutionsförespråkare som hävdar att lagen hindrar "att effektivt motarbeta den sexuella människohandel" (eskorthoran Isabella Lund i sin blogg 070217 på www.sensuellqkonsult.wordpress.com).
Natasja riktar däremot sin kritik mot männen, som helt enkelt skiter i att kvinnorna de utnyttjar mår dåligt och horar under tvång. Hon menar att "om de skulle ha konfronterat det lidande de orsakade genom sina handlingar skulle de också ha erkänt sin skuld."

En annan bok om sexslavhandeln med kvinnor är Somaly Mams "De oskyldigas tystnad" , som beskriver kvinnors och unga flickors oerhörda lidande. Hon tar sin utgångspunkt i egna erfarenheter av sexslavhandel i Kambodja och berättar om sin nuvarande kamp för att rädda barn som utnyttjas på samma sätt som hon i sin organisation Afesip. Det handlar om systematiskt sexutnyttjande av barn i ett land där myndigheterna tiger pga av mutpengar från hallickarna. (DN, 070213)

Jämställdhetsministern vägrar regera

Att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) gör vad hon kan för att avskaffa sig själv och sitt eget ämbete är ingen nyhet. Redan några månader efter valet, sa hon i Ekots lördagsintervju (se bloggen: "Nyamko Sabuni hycklar: Skiter i Fadimes systrar", 070127) att hon inte kallade sig feminist pga att det räcker med att vara liberal.
Nu fortsätter hon i samma anda och säger att jämställdhetspolitisken är överflödig, eftersom marknaden kan fixa den på egen hand (Liza Marklunds krönika, Expressen, 070218). Och det efter att fem av Stockholmsbörsens 276 företag leds av kvinnor (dinapengar.se). Det blir 1,8 procent av antalet vd:ar, vilket dessutom är en tillbakagång om man jämför med 2006. Endast 1 procent har en kvinna som styrelseordföranden, vilket innebär den yttersta makten inom företaget.

Näringslivet är tveklöst det mest ojämställda placet i det här landet och dess gubbvärderingar sitter djupare än hos andra män - och kvinnor - i samhället, dvs mamma är hemma och tar hand om familjen, medan pappa drar hem kulorna. De här gubbarna och deras lierade bland kvinnorna är emot könskvotering fast de är värsta manskvoterarna själva, bara att de kallar sin könskvotering för val utifrån kompetens. Hur länge ska politiker - och andra - gå på den där kompetensbluffen.

Med en jämställdhetsminister som Sabuni, som vägrar regera, borde Reinfeldt ta sig en funderare om han inte borde omplacera sin minister eller rent av ge henne kicken för att hon inte tar sitt arbete på allvar. Det är klart att jämställdhet inte är en högprioriterad fråga inom alliansen, men om man nu ändå ska ha en jämställdhetsminister så ska hon väl inte smita från jobbet. Jag undrar vad Reinfeldt skulle säga om finansminister Anders Borg plötsligt på ett av regerings torsdagssammanträden föreslår att hör ni grabbar, vi skippar skattelagarna, eftersom det där löser sig av sig själv på marknaden.

Så länge Sabuni använder sitt ämbete till att bedriva sekteristisk marknadsliberalism har inte det här landet någon jämställdhetspolitik värd namnet.

Mer om näringslivets könskonservatism i bloggarna: "Inte en kvinna så långt Wallenberg når", 070103, "Rikingarna mest ojämlika ekonomiskt", 070105, "Bara halva sanningen om familjen Wallenberg", 070108, "Maria Abrahamsson och machomännen i näringslivstoppen", 070130 och "Sexism bland näringslivets guldgossar", 070215.

Dahlström, forskare utan trovärdighet

Fyra forskarkollegor till Annica Dahlström, nervcellsforskare (som bedriver könskonservativ politik genom att gömma sig bakom forskning, min anm) dömer i dag ut Dahlströms forskning som icke trovärdig (DN Debatt).

"Men långt ifrån att stödjas av vetenskapliga fynd består Dahlströms ´fakta´om biologiska könolikheter enbart av hennes egna åsikter som hon inte sakligt kan belägga. Därför har hon missbrukat sin ställning som forskare" skriver Agnes Vold, docent i mikrobiologi och immunologi, Cecilia Chrapkowska, läkere, Johan Lundin Kleberg, psykologstudent och Lydia Melchior, doktorand i farmakologi.

Vad är det då som Dahlström påstår och som inte har någon vetenskaplig grund. Jo, att: Skillnaden mellan män och kvinnor sitter i hjärnan, IQ-tester är manipulerade till kvinnors fördel, män kan inte ta hand om barn för att de har dålig känsel i fingertopparna, dålig hörsel och begränsat synfält (!?), mammor ska stanna hemma tre år för dagis är skadligt för mindre barn, karriärkvinnor har testesteronpåslag i hjärnan och feminister mörkar biologiska fakta.

De fyra forskarna som är kritiska mot Dahlström, menar tvärtom att hon uppfunnit egna "fakta" som saknar vetenskaplig täckning för att stödja egna privata åsikter.

När jag föreslog en tidskrift att jag ville recensera Dahlströms bok "Könet sitter i hjärnan" som publicerades nyligen, skakade redaktören på huvudet och menade att en sån där tokforskare är inte värd att recenseras.
Själv tycker jag tvärtom att det är viktigt att bemöta odlandet av biologiska myter om skillnader mellan män och kvinnor, som historiskt sätt alltid använts som förklaringsmodeller för sociala orättvisor och beteenden. Dessutom finns det journalister, som gärna refererar till den här typen av förklaringar och beskriver dem som någon slags sanningar om mäns och kvinnors olikheter. Maria Abrahamsson t ex, som är en stor diggare av Annica Dahlströms kvasiteorier, lyfte förra året fram att kvinnor med stora bröst är dåliga på matte. Ja, det är faktiskt sant och året var 2006 - obs! inte första april - och tidningen som torgförde budskapet var inte "En ding, ding värld" utan Svenska Dagbladet.

Mer om Annica Dahlström kan du läsa i bloggarna: "Biologiprofessor dömer ut män: De är ett hot mot barnen", 070118, "Annica Dahlström använder biologi i politiskt syfte", 070105.