Schulmankritiker och internettvivlarna har något gemensamt

Kritiken mot Alex Schulmans nedlagda blogg fortsätter och i dag är det Marie-Louise Samuelsson (Expressen, Kultur) och Marzeij Zaremba (DN, Kultur) som drar oerhörda växlar på Schulman. Samuelsson jämför honom med en fd vd på Carnegie, som nu tvingats avgå från jobbet i regeringskansliet och Zaremba jämför mediasituationen Schulman med vad som hände i Finland under kriget.

Vad är det frågan om?

Jag börjar bli allt mer förvissad om att den här oerhörda rädslan för bloggosfären är generationsbetingad. Häromdan kände sig t ex Göran Rosenberg tvingad att hissa varingsflagg i DN, fast han knappt läst bloggen.
Men de här bakåtsträvarna rör sig emot tiden, då bloggandet har kommit för att stanna och bli ett allt mer utvecklat medium, som konkurrerar med andra medier. Men Schulman-basharna låter precis som de i kultureliten,som var övertygade om att internet var en övergående trend. För att skylla på att Schulman gjorde rätt i att lägga ner eftersom han är en elak jävel, skorrar falskt i ett mediaklimat som för mycket länge sen överträffat Schulmans försök att twista och kasta det cyniska spelet som försigår i media tillbaka på sig självt. Något som ingen av kritikerna inser eller bryr sig om att diskutera.

Göran Persson, finansmarknaden och girighetskulturen

När finansutskottets ordförande Stefan Attefall (kd) garvar åt kritiken mot partibrodern Mats Odell, finansmarknadsministers exempellösa tondövhet i fråga om Carnegies arbetsmetoder, då visar det bara att finansmarknaden och det politiska systemet i dag är så överens om att girigheten är en del av modernt sätt att vara. Att finansmarknaden har utvecklat en tävlings- och spelmentalitet hos dess utövare, där de som lyckas sno åt sig mest kan casha ut miljonbonusar, driver naturligtvis fram en sorts människa som är beredda att lira på gränsen och tänja på den när möjlighet ges.
Vi såg det i Skandia-affären och vi ser det nu igen hos Carneige. Att dessa två exempel skulle vara enskildheter i ett system som uppmuntrar och belönar de som är beredda att skita i moralen och låta girigheten bestämma, är det nog få som tror.
När den gamle politrukern Göran Persson - gniden näringslivskonsult - som numera gett girigheten ett politiskt ansikte, visar sig bara spelat socialdemokrat, då behöver vi inte fler bevis för att konstatera hur systemen som ska tjäna samhällsmedborgarna gör vad de kan för att utnyttja dem för egen räkning.

Filmrecension: Stardust, IG

I sagans mytologiska värld på film står tiden still. Där är det fortfarande pojke som räddar flicka och under sina äventyrliga upptåg för att göra det växer han till man.
I fantasy-filmen "Stardust" är allt sig likt och flickan, som från början är en stjärna reduceras till att bli mannens bihang. Visserligen som drottnig, men ändå?

Så fort jag skriver i den feministiska frågan - det må vara en filmrecension, en artikelserie om sexualitet, porr och prostitution, en kulturartikel om synen på patriarken i samtida skönlitteratur, en akademisk uppsats om moderskap osv - uppstår samma fenomen: Det räcker att jag skriver "patriarkal" så rusar belackarna till i kommentarsfunktionen: En stonehard liten krets - ofta bestående av samma män, men även kvinnor förekommer i liten skala - som likt pavlovska hundar går igång på samma sätt så fort ämnet diskuteras. Det går ut på att feminismen har fått allt om bakfoten och sen glider det ofta över i att det är synd om män.

Bara en reflektion jag gör, när detta nu hänt igen i min recension av den här rullen.
Läs hela recensionen på nättidningen Sourze.

Filmrecenioner: Sicko, MVG, Järnets änglar, G

Michael Moore har slipat bort de värsta plumpheterna och gjort sin hittills bästa och mest angelägna film. Dokumentären Sicko, är inget mindre än sjukt bra.
Agneta Fagerström-Olsson, som de senaste åren mest regisserat Peter Birro-manus, kommer nu med den första egna filmen - i en planerad triologi - om tre starka kvinnor. Spelplatsen är järnverket i Luleå, där brudarna jobbar och miljön och Kajsa Ernst gnistrar definitivt ikapp i den här rullen.
Läs mina recensioner på nättidningen Sourze.

Göran Rosenberg skriver mot bättre vetande

Utan minsta tvekan, trots att han inte vet ett skit om Alex Schulmans blogg, skriver Göran Rosenberg om fenomenet i DN. Gubben är indignerad - vad annat var att vänta - på det där vanliga sättet, som en del äldre intellektuella med hög status i finkulturkretsar tyvärr rätt ofta lägger sig till med. Och? Hans drapa, som är helt saknar substans och insikt, då han i själva verket inte vet vad han skriver om, är för mig ofattbart att DN publicerar. Men det är klart fint är fint om än det än handlar om att outa sin totala okunskap om fenomenet ifråga och har man en gång fått kulturcred och finstämpel i pannan, då får man göra vad man vill. Sen om det är intressant eller inte, är en helt annan fråga och av underordnad betydelse. Det är som att populärkulturella fenomen behöver man inte ta på allvar.

Det är ungefär som när Agneta Pleijel i en debatt i Axess TV:s "Veckans debatt" om varför vi skattebetalare ska sponsra en författarlön till henne på 160 000 kr om året, trots att hon gott kan försörja sig själv. Pleijel tittar från "sin finkulturella tron" ner på den kvinnliga LUF:arnen (folkpartiets ungdomsförbundaren) som tycker att det inte är ok och säger: "Men det där förstår du inte lilla vän." Hon tar mao inte invändnigen på allvar och hon maskerar det inte ens, utan gör ett nummer av sin nedlåtenhet.

I de finkulturella kretsarna har man aldrig förnekat sig utan öppet föraktat allt som inte är fint nog - samma förakt som Rosenberg nu beskyller Alex Schulman för att ha gjort sig skyldig till på sin blogg. Skillnaden är att nu har inte Rosenberg och co längre ensamrätt på att förakta, genom bloggosfären har den grenen öppnats för vem som helst.

Alex blogg kränker precis som andra medier

Nu sitter Alexander Schulman i TV-soffan (SVT:s Gomorron Sverige) t om och hoppas på att få en kram av PO:n Yrsa Stenius för att han slutat blogga, när han i själva verket missade chansen att bolla tillbaka Stenius bloggkritik på andra medier, som inte är sena att både mobba, driva drevjournalistik och smäda folk.
Det var ju den debatten man hoppades på, men icke: Stenius utmålar detta, som ett bloggfenomen samtidigt som media de senaste 20 åren har gått igenom en liknande förråande attityd i sin bevakning av kändisar, politiker och fenomen den inte gillar eller som visar blottor möjliga att hacka på.
Tiina Rosenberg, Mona Sahlin, Lars Danielsson, Björn Ranelid, Linda Rosing, Brittney Spears och gud vet vad alla heter, som genom åren har kränkts på bästa sändningstid eller gödslat tidningssidorna med mobbing.

Journalisterna har länge varit en yrkeskår, som kommit undan med det och brukar humma om att de ser över sina rutiner, för att med ny kraft komma tillbaka nästa gång det ges tillfälle att "hänga" nån i offentlighetens ljus. När Alex vände just de greppet mot någon - Jan-Olov Andersson mångårig hissare och sågare på Aftonbladet - i journalistskrået då blev tårna plötsligt ömma på den stora tidningsjätten. Inte vet jag vad man erbjudit Alexander Schulman för att sluta blogga, men det mesta går ju som bekant att köpas för pengar.

En sak har hittills, ännu en gång, blivit tydligt genom den här historien och det är att journalister är en särskild sorts prinsar och prinsessor på ärten, som ger sig själv rätten att basha folk till höger och vänster, men blir jävligt förorättade om någon vid något enstaka tillfälle skulle ta sig friheten att göra samma sak med dem.

Källa: P1 Morgon

... skulle det stått i slutet av förra inlägget.

Regeringen har öppnat för ny kriminell marknad

Ett av huvudargumenten för de nya skattesubventionerade pigavdragen, var att svarta jobb på så vis skulle bli vita. Nu 3 månader efter att rikavdraget infördes av Maud Olofsson och kompisarna i alliansen, visar det sig att regeringen sponsrat ett gäng skattefuskare och öppnat en ny kriminell marknad på laglig väg.
Näh, det är inte upp-och-ner vända världen, utan rena rama verkligheten. I år har över 1000 nya städföretag bildats inom städsektorn och vid en undersökning av 16 av dessa som nu jobbar påverkas av det nya pigavdraget visar det sig att hälften var beredda att skattefuska, dvs göra tjänster som man egentligen inte får dra av för.
Delar av den svarta marknaden har kanske blivit vit, samtidigt som den svarta marknaden säkert fortsätter att dumpa marknaden. I övrigt tycks det som regeringen tycker att det är ok att skattefuska, för det här kan ju knappast komma som en överaskning.

I Axess TV-värld existerar inte kvinnor

När tidningen Axess - de konservativas intellektuella organ - kom någon gång i början av 2000-talet, slog det mig att det var så tomt med kvinnor som skrev i tidningen eller som ingick i ledningsgruppen, trots att dagens journalistkrets består av en liten övervikt när det gäller kvinnor.
Jag meddelade chefredaktören detta och undrade hur det kom sig att det var så få kvinnor bland skribenterna, men Kay Glans, som han hette på den tiden svarade naturligtvis inte.
Nu rullar Axess TV sen något år tillbaka och i Axessuniversumet existerade intill för några veckor sen, bara EN KVINNA BLAND DE TIO PROGRAMLEDARNA, då Expressens kultursatsning började sändas på Axess TV och Natalia Kazmierska fick sitta i rutan bredvid kulturchefen Per Svensson.
Denna gubb-TV ger en helt snäv bild av verkligheten och tror tydligen på fullaste allvar - eftersom de fortsätter år efter år - att dessa män återger en giltig bild av det samhälle vi alla - både män och kvinnor - är en del av.

Det finns massor av kvinnor som skulle kunna överglänsa eller matcha denna gubbmaffia, som i stor utsträckning redan breder ut sig i media, så deras perspektiv på verkligheten är redan väl representerat: Johan Hakelius (Aftonbladet och ständigt i TV- och radiosoffor), Peter Wolodarski (DN som ofta sitter i samma soffor som Hakelius), Thomas Gür (SvD, samma sak där), Niklas Ekdal (DN, same same) Göran Rosenberg (TV4 och inbiten soffpotatis), Anders Hellner (fd DN, Utrikespolitiska institutet, har också nött än och annan mediasoffa), Lennart Persson (gammal SVT programledare), Åke Ortmark (journalistisk ålderman och ett av SVT forna O:n), Johan Lundberg (chefredaktör Axess) och Johan Tralau (soff-wannabe).

Och så bland alla dessa män; Susanna Popova (som inte skiljer sig ett jota från gubsen vad det gäller soffor och uppfattningar).

Dynamisk TV? Nja, statisk och oerhört förutsägbart värdekonservativ rakt igenom. Tyvärr! Men jag diggar Lennart Persson. Han är nog den ende genuine journalisten i sammanhanget. Resten är till största delen ett gäng opinionsbildare på högerkanten, som klankar på Janne Josefssons ideologi-journalistik men inte är ett dugg bättre.

Källa:

Yrsa Stenius talar ut om Alex bloggande "skitkastning" i SvD, 070930.

Yrsa Stenius spår lag mot bloggare

Att sen Pressombudsmannen, PO Yrsa Stenius tycker att Alex blogg har handlat om missbruk av yttrandefriheten: att det inte finns några gränser för vad han tar sig för och att detta bloggfenomen, som Alex enligt henne representerar, kan leda till att regeringen tvingas tänka på lagstiftning, låter ju helt bisarrt.
Om man inte kan skilja på Alex Schulman och hans bloggkaraktär, som PO, då har man verkligen problem med vad yttrandefriheten över huvudtaget. Vad ska vi förbjuda härnäst, måntro? Kanske lika bra att lägga ner bloggosfären när vi ändå håller på. Jag menar där förekommer ju en hel del provocerande påhopp av än det ena än det andra slaget.

I dag sjönk Alex Schulman som en sten

Efter att Jan-Olov Andersson blivit förbannad på att Alex bloggar skit om honom under Aftonbladet och polarn Lasse Arnrell gått ut och förfasat sig över fenomenet Alex till sin gamla polares försvar, så slutar Alex blogga.

Frugan, Katrin Schulman, som är bloggdrottningen har nu inte längre nån bloggkung vid sin sida. Han har avgått, för att "monstret" som han skapat med sin blogg fick honom att få ångest. Men hallå! Det här låter ju som århundradets efterkonstruktion. I dag har han paraderat i media tillsammans med sina bodyguards - två bossar från Aftonbladet - och säger att han kommer igen med något annat kul.

Alex Schulman har låtit sig köpas för arbetsron på Bladet, så enkelt är det. Med sin blogg skapade han en helt unik svensk litterär gestalt, som växte fram i nära samspel med de som läste och kommenterade hans blogg. Att läsa Schulman var som att spana 2000-talets narcissistiska personlighetsfixering rakt i plytet. Det var kul och lite befriande att läsa till synes personliga betraktelser om hans chefers egenheter, gärna med lite tjuvnyp, hans festande bland ständigt ängsliga "stureplansprofiler", där det gäller att vara på innelistan och se till att man inte hamnar på den motsatta sidan, om hans frus egenheter (som hon alltid svarade på i sin blogg) osv.
Det är vi som läst Alex, som skapat honom genom interaktionens fantastiska möjligheter. Men nu är han död. Det är en sorgens dag.

Hjärnforskare: Män är djur

Minns ni den där dubiösa hjärnforskaren Annica Dahlström, som i sin senaste bok "Könet sitter i hjärnan" diskvalificerade män när det gäller att ta hand om små barn. Hon fick på pälsen när boken kom, men sen blev det tyst och inget snack i övrigt om bokens innehåll.

Jag tittade på på ett gammalt "Veckans debatt" i AxessTV, där hon och tre andra hjärnforskare diskuterade hennes bok. Det intressanta och i övrig media nedtystat är att Annica Dahlström svarar JA på en rak fråga från programledaren Lennart Persson: Är alla män presumtiva våldtäktsmän?
Hon tvekar lite och rättar sig: "Ja, en stor grupp är det."
En av de manliga hjärnforskarna (minns tyvärr inte hans namn) delar Dahlströms uppfattning, men hävdar att genom intränat beteende kan män motstå att våldta kvinnor, men rent biologiskt kan det bli så.
Lennart Persson, som aldrig vad jag vet utmålats som värsta ROKS feministen visar sig plötsligt hålla med om det påstående som journalisten Evin Rubar tvingade ur fd ROKS ordföranden Iréen von Wachenfeldt i den dubiösa dokumentären "Könskriget", när han ställer nästa fråga:
NÄR BLIR MÄN BARA DJUR?
Samma manliga hjärnforskare säger att detta ohämmade beteende kan vi ta del av varje dag i medias rapportering om våldtäkter, som tenderar mäns aggressivitet.
Annica Dahlström förtydligar genom att inflika att det är när män kopplar bort sin stora hjärna (där medvetandet och det inlärda beteendet sitter) och bara låter biologin (lilla hjärnan) styra, som detta inträffar. Något som ofta händer under alkohols inverkan, enligt henne.

Vad säger Sveriges största feministjägare, SvD:s ledarskribent Maria Abrahamsson om detta måntro? Hon var den som skällde mest och pekade ut ROKS som alldeles särskilt farliga. Vad säger hon nu, när hennes stora idol Annica Dahlström, håller med om ett påstående som Abrahamsson felaktigt klistrat på ROKS?

ps 1:
Sveriges bästa programledare, Lennart Persson, som tidigare ledde SVT:s "Debatt" på ett lysande sätt kan fortsättningsvis njuta av "Veckans debatt" varje söndag i AxessTV.

ps 2:
Hur kunde SVT släppa Lennart Persson och byta ut ett intressant och livigt diskuterat debattprogram i public service till dagens "Argument", som över huvudtaget inte går att titta på?