torsdag 28 juni 2007

Rättelse

Min bloggs datum- och tidsangivelser har på senaste visat upp vissa anarkistiska drag, vilket gör att senaste bloggen ska vara daterad 28/6, dvs dramadokumentären "The Deal" visades 27/6 och inget annat.

onsdag 27 juni 2007

Stephen Frears, ett brittiskt filmgeni

I går visades Stephen Frears "The Deal" i SVT1, med anledningen av brittiska labours tronskifte. Frears har med den och spelfilmen "The Queen" om den nuvarande brittiska drottningen utvecklat dokudramat på ett genialiskt sätt och samtidigt höjt temperaturen på ett övrigt svalt politikerintresse i den gamla världen. Om man ser de två filmerna i svit får man en tydlig bild av hur medelklassen börjar ta över den politiska agendan och dess retorik i Västeuropa i mitten av 90-talet, som för Sveriges del i det senaste valet utnämnde moderaterna till "det nya arbetarpartiet". När Tony Blair med sin slicka och mediemedvetna politik levererade en jordskredsseger för Labour 1997 så var bollen i rullning för den europeiska Blaireffekten som vi så tydligt känt av i Sverige.

Allt det där förstår man mycket bättre och genom smygtittar bakom den politiska fasaden i Frears filmer, där vi i "The Deal" även får känna på Gordon Brown, som i veckan tagit över efter Blair. Ska man tro filmversionen av verkligheten så stundar en ny tid för England. Frågan är om den kommer att påverka övriga Europa lika mycket som Blair gjort de senaste tio åren.

Samtidigt med Blair i Storbritanien, regerade Göran Persson - klart påverkad av sin engelske partibroder - och av det stora intresset av Eric Fictelius SVT-dokumentären "Ordförande Persson" tidigare i år att döma, är jag övertygad om att en eller två svenska spelfilmer i den frearska dokudramagenrer skulle erövra den svenska biotoppen. Frågan är vem eller vilka som skulle skriva manus och vem som skulle regissera historien. Klas Östergren och Björn Runge kanske.

måndag 25 juni 2007

En livsnödvändig bok för kvinnor som drömmer om att bli mamma

Har precis börjat läsa Lionel Shrivers roman "Vi måste prata om Kevin", 2003 och sen jag började undersöka moderskapets konstruktion och villkor (se: C-uppsats under publicerade artiklar osv) 2003, är den det otvetydigt viktigaste konstnärliga verk jag kommmit i kontakt med när det gäller moderskapets fördolda. Jag menar det som existerar som en verklighet för kvinnor vid sidan av konstruktionen, dvs den entydiga modell som erbjuds och presenteras som moderskapets "sanna natur". Verkligheten är som bekant ingen konstruktion utan uppstår i en situation av levd erfarenhet och även om vi kan önska oss en viss typ av moderskap, så kommer vår situation och de villkor den innebär att skapa en mängd olika typer av moderskap.
Jag säger det direkt, Shrivers moderskapssyn är ingen romantisk villfarelse om naturliga drifter och varma känslor för den egna avkomman. Den är i stället en nattsvart uppgörelse med den.

Shriver skriver om moderskap i en amerikansk kontext av skolmassakrer, där unga killar skjuter skolkamrater, lärare och ibland sig själva till döds. En verklighet som började bli allt mer uppmärksammad i media under 90-talet och kulminerade i massakern vid Columbine High School 1999. Sen dess har vi senast i april i år tvingats efara den hittills värsta massakern vid Virginia High Tech där 33 dödades av en skolelev.
Shriver skriver i efterdyningarna av Columbine. Hon berättar 16-åriga Kevins - som skjuter ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda - historia ur moderns Evas perspektiv. I brevform försöker hon leva vidare efter händelsen genom att skriva brev till sin maken Franklin, som hon inte längre lever med. Hon ger sin version av Kevins födelse och uppväxt, som till slut blir berättelsen om henne själv som barn, kvinna, maka och mor.
Inte mycket visar sig stämma med någon av de konstruktioner som finns kring alla dessa begrepp, även om Eva gjort vad hon kunnat för att försöka passa in sig själv i de olika rollerna.
En livsviktig bok: självrannsakande och uppriktig hela tiden på gränsen till det outhärdliga. En bok för alla som drömmer om att bli mamma, i stället för att först försöka bli människa utifrån den situation som utgör den högst individuella och personliga levda erfarenheten.

Boken har precis kommit i pocket på svenska och Lionel Shriver vann 2005 The Orange Prize för bästa roman av en kvinnlig författare.