In your man-eyes only

Vad är det med brudarna?
Under december har man i de svenska bladen kunnat läsa hur de här som over there vill strippa av sig kläderna. Linda Rosing i FHM, Carolina Gynning i Café. Victoria Silvstedt och syrrans posar i nya underkläder. På andra sidan Atlanten bryr sig varken Lindsay Lohan eller Brittan ett dugg om att Bettan Midler tycker de är slampor. Brittan dansar vidare och näckar allt mer, medan Lindsay repar för sin kommande stripproll så att blåmärkena lyser på låren. Apropå sin nya roll som stippa sägs hon ha sagt: "Jag respekterar verkligen de fittorna".
Karin Holmberg skriver på Sourze. i en kommentar till min artikel "Att döda en hora" att 70 procent av kvinnorna svarade på ett familjeforum att de kunde tänka sig att vika ut sig i Slitz, Café,FHM eller liknande gubb-runkpapers. Utan att veta hur många som svarade och vad familjeforumet är så tycks det vara en grej som väder-, sport-, och krönikebrudar förutom tuttbrudarna drömmer om.
Jenna Jameson, vår tids största porrstjärna, skriver i sina memoarer "Att älska som en porrstjärna, en sedeslärande berättelse" - smärtsamt bra läsning nästan genom alla 600 sidor - att hon älskade att kasta av sig kläderna inför kameran och längtade efter strippstången när hon väl debuterat.
I hårda killars drömmar ålar och krålar alltid stripporna i bakgrunden. I går i SVT i actionkomedin "Ocean´s Eleven". Medan grabb-grabbarna Pitt och Clooney planerar värsta kuppen, strippdansar kvinnor bakom glasrutor bakom de "riktiga" männens ryggar
och maffioso-Soprano har dem anställda på sin egen sylta. Everywhere i dessa mäns värld strippar en tuttbrud nära till hands. Nu också allt mer i kvinnors drömmar om man ska tro att Karin Holmbergs fråga till women out here säger nåt om verkligheten. Eller är det bara den gamla vanliga, tjatiga underordningen som de här brudarna tror att de vänder till överordning om de får snubbarna att bli ett tillfälligt gäng pavlovska hundar. Det enda de får är en sats i ansiktet och horstigmat de aldrig kan tvätta bort. Näh, klä på er tjejer, det blåser kallt vid sidan av det manliga kameraögat.

ps.

Jag har slarvat med källhänvisningarna i mina senaste bloggar: Listan över de hundra viktigaste amerikanerna i "Amerikansk kvinnohistorisk kanon" kan man läsa i SvD (061212) och personuppgifterna till min egen lista har jag hämtat i Nationalencyklopedin.
Vad gäller citaten i "Kära Carolina Gynning!" står de att läsa i dagens Expressen.

Kära Carolina Gynning!

Jag har precis läst din bok "Ego girl" och ser ett mönster: hur störtsköna brudar som du ständigt fastnar för grymt farliga grabbar och Mötley Crue:s look alikes. Why gör alla häftiga tjejer det och varför sprutar ni silikon i tuttarna och viker er i herrmagasin? (Bojkotta Bingo Bongo NU!)Marilyn Monroe,Brigitte Bardot då, Pamela Anderson, Jenna Jameson, Victoria Silvstedt, Linda Rosing och Carolina Gynning nu. Blondin-snygging listan kan göras hur lång som helst och alla har varit ihop med skitstövlar.
Nu tycks du tänkt om och börjat i terapi och drömmer om en "snäll man som prioriterar dig. Någon som är ödmjuk, varm och rolig." Att du har "curse" när det gäller kärlek just nu, tror du kanske beror på att du väljer fel killar. Men den där de Paris-snubben som misshandlade dig gång på gång kastade du ut - bra gjort -så det där kanske väljer fel killar har du redan insett på en nivå. Men som du förstått genom terapin har du både "lilla Carolina" som inte mår så bra och "Carolina som är glad, galen och självsäker" inom dig och så länge du låter "galningen" inom dig härja fritt, kommer lilla Carolina i kläm.
Låt nu den stora Carolina ta hand om den lilla och tro aldrig mer att nån crazy man kommer att göra det. Du har börjat bra och du är en STÖRTSKÖN BRUD som kan gå hur långt som helst. God Jul och Gott Nytt år och hälsa mamma.
En stor kram från en som gjort samma misstag som du!
//Monika

Liten lektion i härskarteknik

Såg precis nyhetspanelen i SVT:s morgonsoffa och tänker oavbrutet på Berit Ås, den norska kvinnokämpen som avslöjade de fem härskarteknikerna (osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffing; damm if you do and damm if you don´t och skuld- och skambeläggande)i början av 80-talet, som svensk feminism importerade och lär ut på genuslektioner på ett universitet eller en högskola nära dig.
Jag undar just om Rebecka Bohlin, chefredaktör för Arbetaren har läst om dem i Berit Ås bok "Handbok i frigörelse", 1982. Annars är det ett julklappstips till någon som står henne nära.
Vid hennes sida i TV-soffgruppen satt snubbarna Peter Wolodarski, ledarskribent på DN, nysnaggad med ljusrosa skjortbröst och Pontus Schultz, chefredaktör på Veckans Affärer med utstickande glasögonbågar och striplugg. När Wolodarski inte försökte täcka Rebecka för TV-kameran med sin framlutade stil så höjde han bara rösten lite klädsamt så hon tynade bort i bakgrunden. Inklämd mellan herrarna gav hon upp kändes det som - why? - och min uppmärksamhet fokuserades allt mer på den lediga hand som Pontus närmade sig henne med på soffryggen. Eftersom han är chefredaktör och skriver om näringslivet tyckte han gång på gång att Rebecka hade fel, fel, fel när hon flikade in ett annat perspektiv än näringslivssynvinkeln.
"Vid denna tidpunkt i kvinnornas historia, vill jag framlägga en teori om kvinnokultur som en ´mot-kultur´" skriver Berit Ås i sin bok, där "en teori som beskriver sammanhanget mellan upplevelser, beteende, intryck och idéer hos kvinnor, beträffande oss själva och världen omkring oss."
Berit hade koll på läget då som räcker ända in i våra dagar och framåt. Marsch!

Amerikansk kvinnohistorisk kanon

När tio amerikanska historieforskare listar de 100 mest betydelsefulla amerikanerna så får bara 10 (!) kvinnor plats på listan. På den vita, oftast döda-man listan hamnar den första kvinnan på 30:e plats: Elizabeth Cady Stanton (död)och högst levande Bill Gates på plats 54. Ingen nu levande kvinna platsar på listan (!).

Här kommer den amerikanska kvinnohistoriska topplistan:

1. (30) Elizabeth Cady Stanton, 1815-1902
startade tillsammans med 2. (38) Susan B. Anthony (38)1868 rösträttsrörelsen Woman Suffrage Association. De gav tillsammans ut kvinnotidskriften "The Revolution". 1940 gifte sig Elizabeth med journalisten Henry Brewster och hon födde 7 barn.
3. (39) Rachel Carson, 1907-1964
marinbiolog och författare. Boken "Silent spring", 1962 blev inledningen till den miljödebatt som förts sen dess.
4. (41) Harriet Beecher Stowe, 1811-1896
föfattaren, som skrev "Onkel Toms stuga eller negerlifvet i amerikanska slafstaterna". Boken väckte enorm uppmärksamhet och påverkade politiken.
5. (42) Eleanor Roosevelt, 1884-1962
diplomat, gift med Franklin Roosevelt. Eleanor bröt mot presidenthustru konventionen och vägrade hålla sig backstage. Hon var aktiv i FN, bland annat som ordf i kommissionen som utarbetade deklarlarationen om de mänskliga rättigheterna 1948.
6. (51) Margaret Sanger
en amerikansk Elise Ottesen Jensen, som förespråkade barnbegränsning och preventivmedel
7. (64) Jane Addams, 1860-1935
socialarbetare och pacifist. Jane bildade 1915 Women´s Peace Party för att få slut på världskriget. Hon ledde kvinnornas fredskonferens i Haag samma år och blev första ordf i Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet 1919. Hon kallades "fredsmodern" och delade 1931 Nobels fredspris med Nicholas Murray Butler.
8. (77) Betty Friedan, 1921-2006
författare och feminist, skrev den feministiska klassikern "Den kvinnliga mystiken", 1963 och hemmafruns villkor. Betty var ledare för NOW, National Organization of Women och arbetade för kvinnors rätt på parlamentarisk, juridisk och massmedial väg.
"The Second Stage", 1981 var en kritik av samtidens feminism, av dess misslyckanden och den nya "superkvinnan" som försöker efterlikna mannen i karriärism och hårdhet. Friedens lösning är att männen ska hem till familjen.
9. (81) Margaret Mead, 1901-1978
kulturantropolog kom genom fältarbete i Samoa fram till att socialisation och sexualitet i puberteten hade snarare kulturell än biologisk grund. Mead fortsatte sin utforskning av uppfostran, socialisation, könsroller och sambandet mellan kultur och personlighet.
10. (86) Mary Baker Eddy, 1821-1910
grundare av Christian Science.

Komittéledaren Carl Tham och revolutionären Fia-Stina Sandlund

Som minister i en forntida (s)ministär var Carl Tham, kvoteringens riddare, tillsammans med Ebba Witt-Brattström, när det gällde att kvotera professorer inom den högre utbildningen. Men nu, som konstnärsnämndens (kn) ordf famlar han åter i ett könsblint mörker och skulle behöva Jeanne d´Arcen Ebba som sidekick.
Tham ser inga problem att polare ger varandra stipendier och tar till lågvattenargumentet - som vi hört så många gånger förr när inga vettiga finns - att stipendier är ingen social rättighet, apropå att gravida kvinnor diskrimineras när det gäller att få stipendier.

Hur många kvinnor respektive män har fått stipendier, vill vi veta - NU!

Hur kommer det sig att en man, som Carl Tham, inte fattat nånting, trots att han på 90-talet såg vikten av att kvotera in kvinnor som professorer?
Kulturnytt i P1 har vaknat ur sin törnrosasömn i samband med SVT:s Ernst Billgren fiction "AK 3" och håller nu på att undersöka den verkliga konstkomittén. Konstprofessor Ernst Billgren, som den här gången får allt ljus på sig, genom att göra en remake-fiction av konstnären Fia-Stina Sandlunds geniala verk "Konstnärsklubben" (real gubbslemsklubb som utesluter kvinnor), 2003 utan att ge henne någon som helst creed, säger i P1 Morgon (061220) att det är väl klart att han och några andra vet vad som är god smak. Att han i det just avsomnade TV-dramat "AK 3" säger att allt det där är en luring som övergår från värdelöst till bra i den stund som tillräckligt många gillar det avslöjar godtyckligheten i all typ av kanontänkande.
Själv vägrar jag läsa Pamuk. Inte för att Akademin bestämt att han skulle få årets Nobelpris i litteratur, utan för att han inte väcker en enda sprittning i min kropp. Det gör inte Billgrens salongkonst heller, men däremot Fia-Stina Sandlunds konstrevolutionära projekt. Hon och föreningen JA! är nåt på spåren som handlar om en annan ordning än den om ankor i borgerliga rum och rävar i mosaik.
Föreningen JA!, www.foreningenja.blogspot.com, "skapar gynsamma förhållanden för konstnärer vars verksamhet bidrar till att störta patriarkatet". APA kan bara hålla med och önska syster JA! lycka till. Vi syns på barrikaderna! Watch out, folks!

Gubbmotståndet mot Mona Sahlin börjar ta form

Knappt hinner Mona Sahlin komma på tal som (s) nya partiledarkandidat, förrän gubbarna laddar om och som om det inte hänt nåt på tio år, fortsätter Mona-mobbarna med sitt futtiga gnäll. Fööra gången åkte hon på en Toblerone och nu gnölar den gamle partiveteranen och Birgitta Dahls man, Enn Kokk i dagens P1 Morgon, om att Mona är lat. Samma sandlådenivå som när hon skulle bort förra gången. Det kan få passera pga sin puerila nivå, men när han blir direkt oförskämd ska han ha rött kort. Kokk babblar vidare och gömmer sig bakom Aftonbladets fd politiske krönikör Dieter Strand och säger att med många sossar är det så att det spelar ingen roll om det så skulle vara en häst som var partiledare, fotfolket röstar ändå (s). Vad menar Kokk med det? Att Mona är så korkad att sossar röstar rött-rätt ändå. Vilket förakt, både mot Mona och folket, som han säkert kallar röstbodskap också.
Som om det inte räckte med Mona bashing, så har P1 redaktionen bjudit in en annan gubbe, som inte gillar en viss sorts (s)-kvinnor, Anders Jonsson, politisk krönikör på Expressen. Fingrarna över tangentbordet har knappt hunnit vila efter att han gjort vad han kunnat för att få bort Anna Sjödin, så har han funnit sitt nya jaktbyte. Enligt Jonsson, som ger sken av att veta det mesta om Monas göranden och låtanden så är hon enligt hans "nitierade källor": okunnig, opålitlig, en svikare, oorganiserad, ointresserad av kvinnoförbundet och ofta sjuk.
Man brukar jämföra kärringkackel med hur det låter i hönsgårdar. Kokk och Jonsson ger den typen av könssymbolik en helt ny innebörd, när män beter sig som höns.

Teologie doktor i pro-sexköp

Susanne Wigorts Yngvesson, teologie doktor i etik och lektor vid Teologiska högskolan i Stockholm gör en Petra Östergren i en kommentar i SvD i dag och menar att det är svenska jämställdhetsfeminister som är horornas största problem. Det som för de flesta faller på sin egen orimlighet har för tokliberalerna blivit en slags sanning och nu ansluter sig även en teologie moralist till feminist-knäckargänget under rubriken "Att sälja sin kropp är en moralisk rättighet".
För det första har de här feminist-hatarna ingen koll på feminismerna utan kallar svenska jämställhetsfeminister för radikalfeminister, som tydligen är det värsta fy-ord de kan hitta på.
För det andra ser de sig själva som horornas bästa vänner, när de i själva verket mörkar det självförakt som horeri ofta bottnar i. Jag vet, för jag smög nämligen in och lyssnade när Petra Östergren hade horlobby på Hallongrottan, queerbokhandel på Södrmalm i Stockholm, härom veckan. Vi måste ta ett steg vidare, pläderade Petra och menade i kampen för att få bort sexköpslagen. Vi kan inte grotta in oss i trasiga barndomar, fortsatte hon och avslöjade att hon, som utnämnt sig själv till talesperson för hororna, faktiskt skiter i det som kan vara anledningen till att de säljer sin kropp. T om Ulrika Dahl, Petras kompis, queerfeminist och kulturantropolog precis som Petra reagerade och sa att hon tyckte nog att vi kan fortsätta att prata om horornas barndom också.
Ridå, Östergren!

Lägg ner tidningen Mama - NU

För ca tio år sen skrev jag en insändare i tidningen Journalisten. Aftonbladet "Kvinna" hade sett dagens ljus och kvinnostereotyperna trängdes för att hamna mellan tryckpressarna. Jesuus, vicken backlash förvandlad till emancipatoriskt projekt, tänkte jag och eftermiddags-snack-programmet i P3 slog en signal och undrade om jag inte kunde debattera saken med "Kvinna" redaktören och min fd kollega Monica Gunne, på den tiden när jag jobbade där på 80-talet, Amelia Adamos vapendragare på Söndagsbladet.
Debatten slutade med att programledaren vände sig till mig och frågade om jag hade nåt tips på hur Gunne skulle kunna förbättra tidningen.
Av pur nervositet hasplade jag ur mig ett lakoniskt: "Lägg ner!"
Sen dess har det uttalandet följt mig. Det som kändes genant och som ett introvert braindrain då, har jag jag omvandlat till en kort och kärnfull devis för mig själv när jag stöter på företeelser, som säkert kan bli bättre, men.... Varför ödsla tid på dem egentligen, när de är so off från början.
Tidningen Mama kan verkligen bli bättre, men skulle jag vara redaktör Nunstedt skulle jag checka ut och casha in på en helt ny idé i stället. No more Mama-skapelser, please! Give the people real mamas and papas insteed. Nischtidningar av Adamoslaget: fem dödskallar.

Pappor för ökad hemmamakt

Vårt största gräl hade vi när barnledigheten kom upp. Hon skulle vara hemma ett år, dert var inget att snacka om. Ungefär så säger en man i Ring P1 (061218)och slår fast att så länge barnledigheten inte delas lika mellan mamma och pappa, kommer jämställdheten hacka på jobbet. Två pappamånader ok, men det är bara början mot hälften, säger han som vilken jämställdhetsfeminist som helst. Ska mammamakten brytas på hemmaplan då måste fler män bry sig om ungarna.
"Ja, men amningen då, det gååår inte" repliker mammafundamentalisterna.
Alla som ammar ett år och inte är med i amningslobbyn på bvc och/eller är livrädda för modersgudinnorna Anna Wahlgren, Katerina Janouch och andra självutnämnda barnmorskor räcker upp en hand! Resten är säkert vuxna nog att fixa det där med amningen.
"Men vänta lite, du glömmer bort att han tjänar mer."
Just det och vad beror det på?
Heja alla underbara pappor som tar upp kampen för att dela lika på hemmamakten. Jag är säker på att era ungar just love you for it. Om inte just när de snuttar tutte, så när de med större självklarhet än i dag rullar barnvagn genom stan om 30 år.

Tomtemor Claesons julevangelium

Ok, jag ska erkänna direkt, det finns en särskild sorts kvinnor som triggar mig. De får nackhåren att resa sig, adrenalinet att rinna till och skrivklådan att svida.
På 90-talet kallades de biologister, dvs deras ideologiska credo är att män är från mars och kvinnor från venus, som nån poppis fackbokspsykolog uttryckte det då. Beteckningen visa deras vetenskapliga hemmahörighet. Då, som nu går den hand i hand med det ideologiskt borgerliga familjeprojektet, som lyder: mamma är bäst när hon är hemma med barnen medan pappa arbetar. Allt, precis allt lyckas de förklara genom myten om den lyckliga familjen.
Idag predikar mammaprästinnan nr 1, Elise Claeson på SvD:s ledarsida under rubriken "Julen passar inte i den svenska modellen". I sitt julevangelium lyckas hennes uppfinningsrikedom den här gången utkora den typiska 1800-tals modellen av borgerlig familj till den biologiska evolutionens eviga vinnare.
Hon ställer den mot hennes hatobjekt nr 1 "den svenska modellen", som i hennes tappning heter Alva Myrdal och modern föränderlighet som dagis och yrkesarbetande mödrar och fäder som tillsammans tar hand om barnen och delar på arbetet hemma.
I en passus i sin krönika - som är så långt från det småborgerliga julfirandet som hon brinner för som det går att komma - ser hon ljuset: hur julkrubbans heliga familj är kristendomens anpassning till människans natur.
Ja, så där går hon på, echaufferad av sin egen övertygelse att familjen som flydde och inte fick någon plats i härbärget för 2000 år sen är urmodellen för industrialismens - på sin tid en modernitet - framtvingade borgerliga familj, som hon fortfarande krampaktigt håller fast vid.
Men man ska ju vara snäll när det lackar mot jul, som Elise Claeson påpekar, så jag petar in en pinne i brasan och tänker att jag unnar henne verkligen att få rå om sina barn, som nu kommer inflygande från New York och London för att fira jul med mamma. Det tänker jag själv göra, men jag tar tunnelbanan till Midsommarkransen och min 60-tals morsa som fostrade mig i den svenska modellens anda med dagisfröknar som jag fortfarande tänker på med värme. För mig betydde dagis en massa kompisar och gav samtidigt mamma möjlighet att starta eget vid sidan av farsans småföretagande. Visst, jag var bland de sista från dagis, men vad gjorde det, bara jag hann hem till barnprogrammen på TV. Det gjorde jag och samtidigt var jag - och är fortfarande - väldigt stolt över min mamma, som förverkligade sina drömmar om både familj och ett intressant arbete.

Nobels baksmälla

För övrigt har bara 33 kvinnor - 4 procent - av det totalt 758 fått Nobelpris genom åren. I fysik, kemi och medicin har bara 12 kvinnor fått priset sen 1901. Det beror på att kvinnorna varit sena i starten, enligt Nobelstiftelsens fd ordförande Bengt Samuelsson. Va? Allt, enligt Expressen-journalisten Cecilia Hagen (krönika 061207), som i år fick Bonniers Stora Journalistpris. Av totalt 15 som fått det har 5 varit kvinnor. Ja, så där håller det på och i år var det dessutom övervikt av amerikanska män bland nobelpristagarna, som inte belönade en enda kvinna i år.

Fina Tone får inte göra en Gynning

Om man visar brösten som Tone gjorde i Slitz då kan man ljuga om vädret tror man på TV 4. För TV-kanalen är bröst en fråga om seriositet: Har man visat dem har man tydligen ingen trovärdighet som programprofil (läs: Tone) på aktualitetsavdelningen, som ´Nyheterna´ går under. Men det är helt ok för kanalen att en annan programprofil, nämligen Carolina Gynning i programmet "Förkväll" strippar av sig totalt i senaste numret av Café. "[...]det här är ett seriöst sammanhang", svarar Gynning i Expressen (061212). Då menar hon inte "Förkväll" utan utviket i Café. Vi andra förstår att fyran med sitt dimmoln av att utvik handlar om att vara seriös eller inte, bara markerar skillnaden mellan fina och fula flickor och lite tuttbrudar på rätt ställe har aldrig vara fel för tittarsiffrorna. Det borde Gynning ta extra för.

Kukångest eller en fantastisk vibrator

Geri Halliwell, förra Spicen, har ingen kontakt med sin knappt ett-åriga dotter Bluebells farsa längre (Aftonbladet 061209). Det gör henne till en självständig kvinna, säger hon, som tycker att äktenskapet blivit överflödigt och tillägger att i stället för en man föredrar hon fantastiska vänner och en vibrator.
I en sexaffär nära mig säljer de glammiga dildos i massor och där har kvinnor länge diskuterat för- och nackdelar med sin favoritkuk för tillfället. Omvandlade blir de ofarliga, rosa och av plast och kvinnan sublimerar hur hon vill med denna bit människohud som mänsklighetens sexualhistoria kretsar kring.
Samtidigt på en helt annan plats i kulturen står kukarna i maktgivakt. De symboliserar den mörka, förgörande driften som vill penetrera allt, döda, som sprutar sin säd över ett kvinnoansikte för att genast efteråt återgå till ångesten över att få den att stå igen.
Dennis Coopers George Miles-serie, som började ges ut på 80-talet ("Närmare" och "Kluven" finns på svenska) fick American psycho författaren Bret Easton Ellis att tycka att hans berättelse i jämförelse kunde liknas vid en trivsam dag på stranden. Cooper är rå, hård och våldsam bögsex. I DN (061209)säger Cooper att hans manliga studenter i romanerna använder sex för att komma nära och förstå en annan. När de inser att det inte räcker tar de till våld, totyr och mord. "De vill öppna upp människor som ett barn tar sönder en leksak - för att förstå."
Det låter som samma sorts autism, som Simone de Beauvoir upptäckte hos Sade när hon analyserade han sexualsyn i essän "Must We Burn Sade?". Nej, blev hennes svar, det måste vi inte, för han är ett lysande exempel på en människa som lät sexualiteten spegla ett etiskt ställningstagande när det gäller den andra.
Halliwell skiter i kukångesten - "många av de killar jag har varit med har varit glädjedödare" - och tar saken i egna händer.