De lyckliga hororna och horstigmat

Isabella, eskortbrud med egen hemsida (www.sensuellqkonsult.wordpress.com) svarade på min blogg "Sexövergreppade barn och skamfyllda horor", 070207, att hon minsann kände både lust och glädje när hon horade. Så bra då, svarade jag, outa det - dvs gå ut offentligt i egen hög person och säg det - så att debatten kan ta sig ur det svart-vita diket där horan antingen är always happy eller en olyckssyster som offrats för någon annans sexualitets skull.
Isabella svarade att hon redan gjort det i några debattartiklar, vilka jag tyvärr inte läst. Men det verkar inte som det stämmer när jag idag läser på hennes blogg att hon vill fortsätta gömma sig bakom anonymiteten i samband med att Göteborgsprästen Johanna Almer kräver att Isabella kommer ut ur garderoben för att Johanna ska ställa upp på en prostitutionsdebatt med henne.

Bakgrunden är två krönikor ("Märklig debatt om prostitution", 060313 och "En sexualiserad och förgrovad mediedebatt", 070210) som Johanna Almer skrivit på Göteborgs-Postens ledarsida. Isabella reagerar på Johannas anti-prostitutions inställning och vill debattera saken med henne, men backar inför Johannas krav. Why?

Den här anonymitetsapprochen hos de lyckliga hororna plus deras och deras försvarares totalangrepp på svenska feminister när det gäller sexköpslagen och synen på prostitution i det här landet, gör att frågan står och stampar. De lyckliga hororna säger att det är det sk horstigmat som gör att de gömmer sig och inte vill visa sig i media eller berätta för sina nära och kära vad de sysslar med. Men om det ska kunna bli någon ändring på den saken måste vi feminister, som inte alls har något emot hororna, få en sportslig att veta vilka dessa lyckliga horor är och vad vi eventuellt kan göra för dem och tvärtom. Men när de vägrar visa sig, bevisar de bara att de är offer för horstigmat som de så ivrigt säger sig vilja bekämpa. Att låta talespersoner som Petra Östergren föra sakdebatten gör ingen skillnad, hur mycket dessa lyckliga horor än beundrar henne för att hon förstått dem och för deras talan. Sorry girls, men vem bryr sig vad Petra Östergren tycker på en skala, hon är liksom inte en av er. Ni måste själva få oss som tvivlar på er lycka att förstå och då finns det bara en väg att gå och det är att ta debatten öppet.

Isabella säger nåt som pekar framåt i sitt senaste inlägg i frågan, nämligen att hon "tror på en lösning där myndigheter och organisationer samarbetar med oss i branschen". Ja visst, men först får du nog öppna garderobsdörren och komma ut till oss andra, Isabella.

Utvikens dilemma

Nu är det dags igen. En kvinna, känd från TV – den här gången Nora Strandberg på TV4 Sporten – viker ut sig.
Inga problem säger 4:ans sportchef Hans Pekkari, som gett grönt ljus för att Nora ska få sitta med minst sagt kraftigt särade ben i boxningsringen, iförd endast en blanksladdrig underklänning och höga klackar. Och vad associerar det till? Blink, blink!

Vadå? Porr! Nähä! För Nora viker inte ut sig i Slitz, utan Plaza Kvinna och anledningen är att hon blivit utsedd till Sveriges bäst klädda kvinna av utviksblaskan Café. Det är ok, enligt Pekkari. Det tyckte däremot TV4 kollegan och aktualitetshefen Kinna Bellander inte att det var när kanalens meteorolog Tone Bekkestad vek ut sig i herrtidningen Slitz förra året. Bekkestad stängdes av och en indignerad Bellander meddelade: ”Det är inte förenligt med den bild vi på nyheterna vill förmedla till tittarna att ställa upp på bilder i Slitz. En seriös framtoning är mycket viktigt för vår trovärdighet”. (Expressen, 070208)

Sen dess har även 4:ans Carolina Gynning, programledare i Förkväll, vikt ut sig utan att kanalen knorrat. Den gången hette det att det var skillnaden på programmen som ok:ade Gynning men dissade Bekkestad.

Kanske likadant den här gången! Om tjejerna på sportredaktionen viker ut sig spelar ingen roll, de har ju, liksom Gynning ändå ingen trovärdighet, eller?

Att dessutom bilderna på kvinnor (och män) blir allt mer pornofierade i mainstream media och reklam, gör ju inte saken lättare att sätta gränsen för vad som är rena rama porren, eller som Nora Strandberg säger: ”en kaxig bild som säger ´fashion´ - inget annat”.
För mig är bilden i boxningsringen en klockren knock-out av en pornsportreporter.

Andra pinuppor i 4:an är: Peppe Eng, Tara, 2005, Josefin Craaford, Café, 2005, Suzanne Sjögren, Slitz, 2001, Café, 2005, Isabelle Halling, Café, 2004, Jessica Almenäs, Café, 1998, 2004, Tilde de Paula, Slitz, 1999, Ulrika Nilsson, Café, 1993, Agneta Sjödin, Café, 1993.

Nu väntar jag bara på att få se utvik med: Kristian Luuk, Bengt Magnusson, Rolf Porseryd, Patrick Ekwall, Lennart Ekdahl, Steffo Törnqvist och Göran Rosenberg, David Hellenius och Martin Timell. Eller får de inte vika ut sig för kanalledningen? Jag menar män som sysslar med TV måste kanske tänka på trovärdigheten.

ps

Vill du läsa mer om horrättegången läs bloggarna: "Horan och rättvisan 0-1", 070128 och "Horan utan juridiskt ombud", 070131.

Horan och rättvisan: 0 - 2

Polisen Stefan Karlsson, fd traffickingpolis och tidgiare sambo med horan Rosinha Sambo, friades från åtalet för koppleri vid Göteborgs tingsrätt i går. Men det rådde oenighet bland rättens ledamöter, där ordförande Stefan Wikmark ville fälla, så det kan tänkas att åtalet går vidare till hovrätten.
Han menar i domen att Stefan Karlsson inte kan ha varit okunnig om vad hans sambo sysslade med: "Jag finner det uteslutet att (polismannen) inte förstått vad Rosihna Sambo ägnade sig åt och att det var kunder hon tog emot i hans lägenhet."
Förövrigt tyckte tingsrätten att Rosinha Sambos berättelse var trovärdig, till skillnad från Karlssons, men den var inte så "verklighetsfrämmande att den kan bortses ifrån". (Göteborgs-Posten, 070207)

Man undrar vilken planet de här gänget domare kommer från? Än så länge tycks rättens män blint skydda sina egna underhuggare. Pinsamt, men sant!

Barnporr och manliga värderingar

Barnporrhärvorna har de senaste månaderna exploderat på nätet i Sverige och övriga västvärlden.
Nu senast vid ett jättebeslag i Österrike, där 2 360 personer i 77 länder misstänks vara inblandade.
Efter att två svenskar; en 58-årig man från Nyköping och en 50-årig småbarnsfar och it-chef häktades i januari för barnporrbrott figurerar nu ett 50-tal svenskar i det österikiska barrporrnätverket(som bygger på en 1 1/2 års lång utredning), där 14 personer gripits så här långt. (TT, Sveriges Radio, Berlin, 070207)
De misstänkta återfinns i alla ålders- och samhällsgrupper, från studenter, till tjänstemän och pensionärer mellan 17 och 69 år gamla. Enligt Günther Platter, inrikesminister i Österrike, visar videofilmerna den värsta sortens övergrepp man kan tänka sig. "Man såg flickor som blev våldtagna och man kunde höra dem skrika" säger polisen Harald Gremel.
I Sverige är det tillåtet att titta på barnporrsajter, men förre justitieministern Thomas Bodström krävde en översyn av barnporrfrågan, som beräknas vara klar senare i år. (TT)

Samtidigt kritiseras en pedofilutredning mot en manlig familjehemsförälder i Norrtälje, som godkänts, trots fyra tidigare anmälningar till socialtjänsten. 49-åringen drev en privat fritidsgård och var även kontaktperson för barn som behövde extra stöd. I december förra året dömdes han till sju års fängels för bland annat grov våldtäkt. (TT/SvD, 070208)

Ännu tycks inte poletten ha ramlat ner på många håll i det här landet att de som ska ta ansvar för barn bör utredas särksilt med tanke på barns utsatta läge. Det är alltså inte bara polisen som brister, delvis pga resursbrist, utan socialtjänsten tycks inte ha koll på vad de själva gör. Inget nytt under solen, jag vet. Men att tjata om bättre samordning mellan de olika instanserna som har med brott mot barn att göra tycks inte funka. Kanske för att de flesta som arbetar med de här frågorna fortfarande tror att: Det händer inte här och framför allt inte han. De tycks ännu inte ha fattat att det kan vara vem som helst; brorsan, grannen, jobbarkompisen eller pappa, att det inte syns utanpå eller automatiskt hänger ihop med andra sociala problem. Det handlar alltså inte om samordning mellan de olika delarna i samhällskroppen, utan om vad de manliga värderingarna i vårt samhälle grundas på, som gör det möjligt att utnyttja sina egna och andras ungar.

Läs även bloggarna: "En flodvåg av barnporr över Sverige", 070127, om en 50-årig småbarnsfar och it-chef i Stockholm, som spelat in porrfilm med små flickor i 10-årsåldern och presenterat dem på nätet med längd, vikt och bröststorlek och "Miljoner barnporrbilder i Sörmland", 070122, om en 58-årig man som greps med 2-3 miljoner barnporrbilder i datorn.

Sexövergreppade barn och skamfyllda horor

Nu kan jag också - precis som Petra Östergren - kalla mig horornas bästa vän, för jag känner sen en tid tillbaka två kvinnor som har prostituerat sig. Näh, jag ska inte skriva någon bok om hur jävligt de har haft det, för att driva politisk propaganda, eller debattera med dessa två exempel som utgångspunkt för att skärpa straffen för sexköparna.
Men jag har blivit än mer säker på, att det som forskningen hittills hävdat, stämmer. Det finns inga lyckliga horor, bara tragiska och ekonomiska omständigheter och i de här två fallen en uppväxt med sexuella övergrepp med pappan som förövare.

Det får mig att komma och tänka på när jag undercover smet in på queerbokhandeln Hallongrottans lanseringskväll för Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister" i slutet av förra året. Kvällen till ära diskuterade hon sitt favoritämne horornas företagsamhet med Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap på Södertörns högskola.
Plötsligt i en bisats undslipper det Petra att hon är jävligt trött på att diskutera horornas barndomsförhållanden och menade att vi måste lämna det bakom oss och ta nästa steg i kampen för horornas frigörelse, nämligen fokusera på att hororna ska få starta eget.
T om Ulrika Dahl, som tycks ha en väldigt liberal syn på prostitution, hickade till och menade att vi måste väl ändå kunna diskutera både barndomsupplevelser och vuxna horors vardag samtidigt när det gäller prostitutionsfrågan. Östergren blev henne svaret skyldig.

Det sägs att 90 procent av svenska kvinnor som prostituerar sig har blivit utsatta för sexuella övergrepp under barndomen. Om det är så och vi plussar det med explosionen av barnporr och pedofilernas jakt på barn på nätet, blir det genast oerhört viktigt att koppla ihop horornas barndom och deras senare liv inom prostitutionen. Om man bryr sig om hororna vill säga.

Ett steg i den riktningen vore att Bris sajt på nätet, Squill, dit 60 000 aliasnamn på vuxna, som misstänks försöka ta kontakt med barn på nätet, rapporterats in, anmäler namnen hos polisen. Nu fungerar listan bara som en möjlighet för kidsen som chattar på nätet att kolla om de chattar med något gubbslem eller inte.
"På ett sätt är det ett problem, eftersom man inte vill att det skulle ha hänt eller att det kommer att hända en gång till (min anm: att barn blir utsatta för sexuella övergrepp av nätpedofiler). Av den anledningen skulle man ju gärna vilja anmäla, men i dagsläget gör vi inte så, systemet är inte uppbyggt så." säger Staffan Alexandersson på Bris. (Ekot, P1, 070207)

Se till att gör om systemet så att det gör det då! Och heja barnrättsorganisationen ECPAT som nu kampanjar för att jakten på nätpedofiler, barnporr ska intensifieras, samtidigt som resurserna och kunskapen när det gäller frågan ökar inom polisen.

Det handlar om våra barn och det finns massor med ungar därute, som just nu skulle behöva någon som tog ansvar för att de inte blev utsatta för vuxnas sexuella övergrepp. Efter att ha lyssnat på två som horat, som en följd av att de blev sexövergreppade som barn och i och med det totalt tappade bort sitt människovärde och bara kände förakt för sig själva, är jag övertygad om att barn som utnyttjats ligger jävligt risigt till för att fortsätta på den vägen. Det är bara vi vuxna som kan ändra på den saken. Det är vår förbannade skyldighet att hjälpa dessa barn, så att de slipper växa upp till skamfyllda horor.

I stället för att tala om horstigmat, borde fokus i debatten handla om att lägga skulden och skammen där den hör hemma, hos pedofilen och torsken. Vuxna människor är och kommer alltid att vara ansvariga för sina handlingar oavsett anledning. Det är inte barns eller horors fel att i huvudsak män väljer att utnyttja andra. Och om de flesta horor dessutom är fd sexövergreppade barn blir det svårt att, som prostitutionsförespråkare som Östergren, tala om samtycke och frivillighet i samband med hordebatten. Om man inte som hon, skiter i att hennes bästa vänner, hade en jävligt taskig barndom och på allvar tror att det inte påverkar de vuxna livs"valen". En märklig vänskap, enligt mitt sätt att se saken.

Filmrecension: Darling, G

Nu kan du läsa min recension av den svenska Johan Klings långfilmsdebut Darling på Sourze. (www.sourze.se). Den har redan fått Göteborgs filmfestivals Nordiska Filmpris.
Vid sidan av Alex Schulmans www.stureplan.se och den subversiva www.stureplanocensurerat.blogspot.com, blir Darling ännu en betraktelse över slackerlivet kring wannabe-jetset reservatet i vår huvudstad.

Själv längtar jag efter romanen från svampen. Vem skriver den och när kommer den?

Skvaller från Sturerplan finns i bloggen "Så knullar Strueplan: 1:a på bloggtoppen", 070127. Sånt som du definitivt inte får läsa i Ebba "hang around" von Sydows blogg eller den heta svampenubblaren Karolina Lassbos Glamourprinsessa.

ps

Tidigare i bloggar om Hägglund och familjepolitiken: "Hägglunds valfrihetsrevolution inget för oberoende kvinnor", 070130 och "Jämställdhet inget för Hägglund", 070131.

Hägglunds kupp tillbakavisas inom alliansen

Förra veckan försökte socialministern, kd:s Göran Hägglund kuppa igenom vårdnadsbidraget före de andra delarna i alliansens familjepolitiska paket: jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng och satsning på lärande i förskolan. I media har det låtit som om vårdnadsbidraget är en hit de senaste dagarna. Ett faktum som inte visar sig stämma när man tar en närmare titt på SCB:s undersökning (för SVT:s Rapport) som ligger till grund för den slutsatsen.

Jämställdhetsbonusen - den förälder som tjänar minst betalar mindre skatt när den högavlönade är hemma med barn - är nämligen mer poppis än det mögiga vårdnadsbidraget. 21 procent av lågavlönade familjer (tjänar under 150 000 kr per år) och 14 procent av de högavlönade (tjänar med än 296 000 kr per år) kunde tänka sig vårdnadsbidrag. När det gäller jämställdhetsbonus är motsvarande siffror 44 respektive 39 procent intresserade.
Totalt vinner jämställdhetsbonusen över vårdnadsbidraget som bästa familjepolitiska förslag med 79 mot 62 procent.

Dessutom vill 42 procent av barnfamiljerna ha kortare arbetstid. Men förslaget om sex timmars arbetsdag har inget stöd hos finansminister Anders Borg (m). "Det skulle få katastrofala följder för ekonomin. Konjunkturinstitutet tror att sextimmarsdagen skulle kosta 10 miljarde." (Rapports nätupplaga, 070204)

Förövrigt tillbakavisas Hägglunds kupp om att vårdnadsbidraget ska genomföras redan i sommar av både (m) och (fp). Borg står t ex fast vid att alla delar i det familjepolitiska paketet ska genomföras samtidigt.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) håller med Borg och menar att jämställdhetsbonusen är jätteviktig: "Vi gick ju till val på att vi ska underlätta för familjelivet när det gäller att få ihop llivspusslet och öka jämställdheten därhemma. [...] Om Göran Hägglund inte förstår vikten av det när det gäller jämställdhetsbonus så tror jag att jag ska ta ett litet prat med honom." (Rapports nätupplaga, 070131)

Vem städar hemma hos pigan?

Enligt en SCB-undersökning (för SVT:s Rapport, 070131) med drygt 1000 barnfamiljer visar det sig att 45 procent av dem som tjänar under 150 000 kr om året kan tänka sig att köpa pigtjänster om förslaget om det statsbidraget för hushållsnära tjänster går igenom.

Men vem städar hemma hos pigan? Alliansdrottningen Maud Olofsson har kallat pigbidraget för en jämställdhetsreform. Konstig jämställdhet, när vissa kvinnor ska städa hemma hos andra. Riktig jämställdhet vore däremot att överlåta dammsugaren till den egna mannen.

Vilket parti eller lobbygrupp utanför riksdagen tänker driva kravet på varannan männens? Inget tycks svaret blir, för vi lär nog inte få se att männen kräver sitt på hemmaplan, som när kvinnorna krävde hälften av representationen i riksdagen för drygt tio år sen. Och den systerliga solidariteten - som en stragegi för jämställdhetens genomförande - kan vi glömma. Svensk jämställdhet är möjligtvis ett kvinnoprojekt av individuell, vit, västerländsk karaktär, som inte har mycket till övers för de kollektiva villkoren för kvinnor all over the world. Trist! Men så står jämställdheten och hackar också. I stället drömmer stressade kvinnor och lata män sig blint tillbaka till pigsamhället, utan att tänka på att vi en gång i tiden var stolta i det här landet för att vi städat ut henne ur det moderna folkhemmet, där folk förväntades ta hand om sin egen skit.