Jag tror inte längre på bojkott av OS

Det är så typiskt västerländskt att hota världen omkring och sätta sig själv som föredöme att jag i min svenska verklighet vägrade se att situationerna varierar på det här klotet och att en bojkott av OS knappast är till godo för kineserna. Enligt poeten Li Li i P1:s "Tankar för dagen" i dag har hans kinesiske far inte en susning om att några västerlänningar vill bojkotta OS. Farsan ville bara likt så många andra delta i folkfesten via TV och önskade sig inget högre än att leva till september, men dog tyvärr innan.
Viljan till förändring måste komma inifrån landet själv - underifrån - genom de breda folkmassor som i dag brottas mot fattigdom i ett diktatoriskt land. Göran Greider ("Obs", P1, 080331) tror att den rörelsen är på gång efter att ha läst nyutkommen kinesisk poesi och låt oss hoppas det, för kinesernas skull. Han påpekade dessutom att Kina i dag befinner sig på det stadium som Europa gjorde på 1800-talet i industrialismens gryning. Om det nu är så, om vi utgår från att det ligger nåt i det Greider säger, så är det ju inte rimligt att pracka på kineserna ett system som har utvecklats från industrialism in i ett nytt paradigm. Då är det ju faktiskt bättre, tror jag, bättre att åka dit och festa tillsammans och se om den där tesen om att sporten förenar funkar. Åtminstone är det progressivare än att stanna hemma och kräva det orimliga i dagsläget, om man ser det ur ett kinesiskt folkligt perspektiv, för hur ska man kunna få med det kinesiska folket på demokrati-, och mänskliga rättigheter tåget om de inte i nuläget har en susning om något annat än den situation de själva befinner sig i.

Bojkott av OS eller lydiga propaganda-journalister?

Reportrar utan gränser har kommit över dokument som visar att de kinesiska myndigheterna tänker censurera nyheter under OS, i motsats till den pressfrihet man lovat den internationella olympiska kommittén. IOK.
Varför blir jag inte förvånad?

I och med det faller huvudargumentet från de som varit emot politisk bojkott av att delta under de cermoniella tilldragelserna under OS, nämligen att; det är bättre att vara där och bevaka människornas situation. Men vad blir det för bild av den om den ska silas genom ett av myndigheterna tillrättalagt filter? Inget annat än ren och skär propaganda, på Kinas villkor.
Kanske borde journalisterna göra gemensam sak med de politiker som vill bojkotta.

Varför stod Silda Wall Spitzer vid sin mans sida?

I början av mars avslöjades New Yorks guvernör Eliot Spitzer som sexköpare. Han tvingades avgå medan horan gjorde succé med stripfilm på nätet. Förra veckan slog polisen till hos bordellmamman Kristin Davis och i hennes kundregister Wicked Models återfanns Spitzer. Enligt källor till New York Post har han köpt
sex av henne sen 2003. Bordellmamman misstänks ha tjänat över 12 miljoner kronor på prostitution 2007 och i samband med att kundregistret nu beslagtagits kan fler kändisar inom nöjevärlden och sporten falla, enligt Expressen (080330).

Vad som fastnat hos mig i den här historien är filmklippet från presskonferensen där trebarnsfadern Spitzer med sin hustru Silda Wall Spitzer vid sin sida utan att ge henne en blick - medan hon betraktade honom - ber om ursäkt. Redan då ekade ursäkten tomt och Sildas medverkan kändes mest som en välregisserad scen, som spelas upp för att i någon mån mildra hans svek och ge intryck av att: Det var väl inte så farligt, vilka är ni (läs: vi som betraktar) att döma när hustrun står på hans sida. Själv undrade jag hela tiden vad hon gjorde där, varför hon skulle behöva dras in offentligt i hans otrohet, eller är det så att hon är införstådd med Spitzers sexköp, att de har en deal och att hon egentligen skiter i vem han knullar med? Jag skulle inte tro det, åtminstone är det inte så mediedramaturgin - som paret Spitzer själva spelar med i - framställer historien.
Nu när det visar sig att karln knullat runt de senaste fem åren - samtidigt som han själv arbetat för att rensa upp i prostitutionsträsket - blir det än svårare att tro på hans tidigare uttalade ursäkt. Men det är ändå inte hans lögner och dess avslöjande som intresserar mig i den sk sexskandalen, såna har vi sett och hört till leda genom historien, utan det är Sildas perspektiv jag inte kan släppa: Hur tänker hon? Utifrån vilka bevekelsegrunder (läs: värdesystem) spelar hon med i denna fars? Tänker hon fortsätta att fronta för sin mans dubbelspel?

När Iréne Haglind, fd hustru till generalmajor och tidigare en av ÖB:s närmaste män Ulf Stigsson, berättade i SVT:s Debatt för nån månad sen om hur hon misshandlats och våldtagits under åren med Stigsson fick hon den självklara frågan varför hon inte gick. Hon svarade att hon tänkte på barnen, att hon inte tyckte att hon kunde rycka upp dem från sitt hem för att möta en oviss framtid. Är det samma tankefälla som Silda Wall Spitzer fallit i: Tror hon att hon står vid sin torsk till mans sida för barnens skull? Vad tror du?
Utan övrig jämförelse slutade misshandeln och våldtäkterna av Haglind med att hennes arbetskamrater till slut anmälde Stigsson. I tingsrätten 2005 friades han från anklagelserna om våldtäkt och grov kvinnofridskränkning, men dömdes till sex månaders fängelse för två fall av misshandel av exhustrun. En dom som lindrades till tre månaders fängelse i hovrätten.