ps

Förresten var det Maryam, som tipsade mig om genusutbildningens nedläggning i Malmö. Tack, för det, vännen!
Fler tips om grejer som bör uppmärksammas mottas gärna.

Genusutbildning läggs ner vid Malmö Högskola

Vad var det jag sa! I bloggen "Stiletthögerns feministjakt fortsätter som inget hänt", 070104, nämnde jag att genusområdet inom akademin blir deras nästa jaktmark.
I ETC nyhetsbrev (070105) på nätet visar det sig att det första bytet (läs: genusutbildning) nu är nerlagt. "Genusperspektiv tas bort från Malmö Högskola" meddelar Dagens ETC. Genus ska ersättas med något som kallas "medborgerlig bildning" - ett fluffigt begrepp om makt och demokrati, där allt möligt tycks rymmas.

I mitten av december fick lärare och studenter beskedet om att det inte skulle bli några genuskurser till våren. Det gick inte att protestera för de studenter (och öveiga)som anmält sig till kursen. Beslutet var redan klubbat och det hade skett under loppet av en vecka. Argumentet om för lågt söktryck är inte trovärdigt, enligt studenterna då andra ämnen, bl a statskunskap, också är drabbat av minskat intresse. Dessutom har högskolan sen den inrättades haft genus som ett perspektiv. Men nu har de öronmärkta pengarna för genusfrågor dragits in, eller som Thomas Standberg, adminisrativ chef på högskolan säger: "trenderna kommer och går".

Hur ser det ut i övriga landet? Läggs genusutbildningarna ner på löpande band nu, eller är detta en engångsföreteelse. Hör av dig till mig om du vet!

Billy Butt & co going Linda Rosing bashing på Sourze.

När en seriös kille som journalisten Peter Kadhammar börjar jämföra uppmärksamheten kring Linda Rosing med Irak-kriget (se bloggen "Gubbmobbarna Kadhammar och Bergqvist"), förstår man att han tappat fattningen. Men det visar sig att Kadhammars mobba-Linda artikel på kultursidan i Aftonbladet var symptomet på mobba-Linda-epidemin, som brutit ut på Sourze., där Linda själv skriver krönikor.
De senaste dagarna har 7 mobbningsartiklar mot Linda lagts ut på Sourze. Av dessa har en skrivits av en kvinna, resten av män som antingen bara hånar eller så tycker de synd om Fadde (som också skriver krönikor på Sourze.)som varit tillsammans med Linda. Två av gubbartiklarna har Billy Butt som undertecknad, vilket säger nåt om nivån, även på resten. När Butt, likt Linda Skugge, prussiluskar Linda, som om hon vore hjärndöd då säger det naturligtvis mest om honom själv.
När han, som mediekåtat sig genom decennier och under lång tid figurerade som "snuskgubbe" på löpsedlarna, plötsligt ska ge Linda goda råd, då har vi hamnat mitt i en "Ding, ding värld" (tidningen där bara det mest bisarra publiceras).
I Butt Sourze.-artikel "Linda Rosing - askungesagan är tyvärr slut" är han så oförblomerat oförskämd att Kadhammars lågvattenmärke har lättat från bottennoteringen i genren mobba-en-silikonblondin.

Till Linda, vill jag bara säga. Ta det lugnt baby! Detta är bara storm i ett vattenglas. Du fixar det här! Vi är många brudar här ute, som håller på dig, även om gubbhycklarna och en del damer tar sig rätten att använda dig som spottkopp och ge skenet av att du är down and out.
Gör som min gamla nattchef Kalle på Östra Småland gjorde när han blev sur på tidningen: dra den i fläkten, eller slå in fiskrens i den, så kommer den åtminstone till nån nytta. Sen kan du alltid slå en signal till Mona Sahlin, som är ett annat tufft kvinns som är van att bli mobbad av facket och en "mobba-Mona-sekt" som tycks finnas både inom och utanför partiet.

ps

Underlaget till bloggen "Annica Dahlström använder biologin i politiskt syfte" är hämtade ur en artikel i Forskning & Framsteg, 2007:1.

Annica Dahlström använder biologi i politiskt syfte

Annica Dahlström är professorn i neurobiologi vid Göteborgs universitet, som för något år sen - påhejad av SvD:s ledarskribent Maria Abrahamsson - menade att kvinnor med stora bröst var dåliga i matte.
Nu är hon i farten igen och skyller på biologin för att driva politisk propaganda för att mamma ska vara hemma med barnen minst tre år.
På sitt ideologika vis tar hon vetenskapen till hjälp för att säga ok till subventionerade hushållsnära tjänster för att hjälpa kvinnor att göra karriär. Samtidigt vill hon inte se lagar som tvingar pappa att vara hemma och anledningen till det är att män är dåligt lämpade att ta hand om barn pga hur deras nervsystem är konstruerat.
Själv var Dahlström redan professor när hon fick sina barn och tog med dem till jobbet när hon inte lämnade dem till barnflickor. Pappan ifråga var överhuvudtaget inte inblandad eftersom han tidigt drog från familjen.

Enligt journalisten Per Snaperud, som talat med andra vetenskapare på det biologiska området kan man inte dra sådana slutsatser som Dahlström gör om könsskillnaderna, dvs hjärnans anatomi ger inget stöd åt att män och kvinnor är särskilt olika. Men Dahlström missionerar vidare och jämför människor med råttor och silkesapor och drar hissnande slutsatser. T ex menar hon att barn och ungdomar som drabbas av koncentrationssvårigheter, ätstörningar och självskadebeteenden "kan vara resultat av tidig separation från modern och är troligen ett nödrop på hjälp". Med det sagt vill hon varna för vad som kan hända om ungarna lämnas för tidigt på dagis, även om hon inte kan hänvisa till några vetenskapliga undersökningar, som tyder på dylika samband. För henne räcker det med att undersökningar av råttor och silkesapor som växt upp utan mammas smekningar blir ängsliga och deprimerade senare i livet.

På frågan från journalisten Per Snaperud om man kan klumpa samman egenskaper på det sätt som hon gör, ger hon ett hårresande svar: "Om det här hade varit en vetenskaplig bok skulle jag tycka att du har alldeles rätt, men nu är det så at jag försöker får fram ett budskap till befolkningen [...] då måste man göra sådana förenklingar."
En vetenskapare kan alltså, enligt professor Dahlström "överdriva för att få fram det man vill ha sagt". Därmed avslöjar hon att hon bara luras, för genom att använda sin vetenskapliga titel tror säkert många att hon presenterar vederhäftiga fakta, när hon i själva verket sysslar med politik.

Inom kort kommer Annica Dahlströms bok "Könet sitter i hjärnan". Räkna då med att det blir ännu en het feministisk strid mellan särartsfeminister och socialkonstruktivister. Den ser jag fram emot att delta i och har redan ställt in mig i argumentationens startblock.

Rikingarna mest ojämlika ekonomiskt

Jag har sen länge konstaterat att de mest otidsenliga familjerna med de mest könsstereotypa värderingarna i det moderna svenska samhället är överklassfamiljerna och bland dem särskilt de som har pappa jobbande i näringslivets toppskikt. Jag menar då att de tänker: mamma är rar och är hemma med barnen, medan pappa ror och årar hem stålarna till familjen - precis som i den gamla skolboken från 1900-talets början.
Nu visar SCB, Statistiska centralbyrån, att kvinnorna är fattigare än män i det här landet och äger bara 74 procent av vad män gör. Den allra största skillnaden finns i Sveriges rikaste kommun, Danderyd. Där har kvinnorna i genomsnitt en förmögenhet som bara är 42 procent av männens.
Ylva Yngveson, privatekonomon på Swedbank, låter precis som den moderna feminismens moder, Simone de Beauvoir när hon säger (läs: till kvinnorna): "Det gäller för alla att själva ha en ekonomi att stå på för att slippa vara i händerna på andra (läs: mannen)." (Metro, 070104)
Hennes förklaring till varför männen fortfarande är rikare i världens mest jämställda land är att lagfarten på fastigheten ofta skrivs på mannen. Men när det gäller att se till att kvinnor blir lika rika som män finns bara en lösning, enligt Yngveson: "Det krävs att arbetsgivare inte tar för givet att det bara är kvinnor som stannar hemma med barn. En jämställd arbetsmarknad skapar möjligheter för kvinnor att bygga upp en förmögenhet."
Enligt APA:s omvärldsanalys betyder det att kvinnor släpper på den "heliga" mammaledigheten och papporna tar striden för pappaledigheten både hemma och på jobbet. Och att de blivande mammorna går till kvällspressen och Jämo-anmäler (innan alliansen har lagt ner myndigheten) varenda arbetsgivare som låter barnafödande bli nåt som kvinnor får sota för på arbetsmarknaden.

Stiletthögerns feministjakt fortsätter som om inget hänt

Maria Abrahamsson, stiletthögerns okrönta feministjägardrottning, fortsätter sitt imposanta fälttåg mot vänsterfeminister, fast de efter valet inte längre hotar. På dagens ledarsida (SvD, 070104) påpekar hon - för dem som sovit sen valet förra året -att "Kulturministern heter inte längre Ulvskog".
Trots att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, enligt Abrahamsson, har "förpassat bereppet könsmaktsordning till sophögen" är hon orolig för att kulturminiser Lena Liljeroth inte är beredd att göra detsamma när det gäller jämställdhet inom scenkonsten, där en utredning kräver att 40 procent av produktionerna ska ha kvinnliga upphovsmän och konstnärlig personal både på och bakom scenen.
Det är just begreppet "könsmaktsordning" som får feministjägare som Abrahamsson att se rött. I många år har hon och hennes debattglada kompisar Susanna Popova och Marie Söderqvist gått bananas så fort de hört ordet uttalas, som om tanken på jämställdhet i det här landet vore lika rysansvärd som kommunistvälde och planekonomi.

"Någon vetenskaplig precisering av könsmaktsbegreppet har inte ansetts behövas då denna för svensk jämställdhet axiomatiska sanning har förklarats vara politiskt vedertagen." skriver Abrahamsson, som nu hoppas att vetenskapen ska upptäcka att så inte är fallet. Men om hon inte vill ifrågasätta matematiken också, så kommer nog ytterligare vetenskaplig precisering fram till samma ojämställda läge. Tilläggas bör att i stiletthögerns världsbild är könsmaktsbegreppet inte vetenskapligt utan vänsterpolitiskt och att den tidigare (s)-regeringen lyckades infiltrera akademin och tvinga fram den sk vedertagenheten. Ska vi tro Maria & co innebär det politiska paradigmskiftet, även en ny vetenskapssyn, åtminstone inom genusområdet, där feministjägarnas batalj alltid står.

Inte en kvinna så långt Wallenberg når

Det finns inga män som är så macho och könskonservativa som män i näringslivets toppskikt. Det slog jag fast redan i våras i en litteraturessä om överklassen (publicerad i Ordfront). I går blev det ytterligare bekräftat efter att SVT sänt första delen av tre om finansfamiljen Wallenberg - den största och mest betydande i svensk 1900-tals historia - som vid sidan av socialdemokraterna förvandlade Sverige under förra seklet.
Näringslivet sett ur Wallenbergs och dokumentärens skapare Gregor Nowinskis perspektiv är ett manligt reservat, som odlar ett misogynt förhållningsätt, där brudar inte hör hemma. Jakob Wallenberg, som fick träda tillbaka från sin ledarposition i ljuset av hans samröre med tyskarna under 2:a världskriget, var singel och alla kvinnor i koncernen stod till hans förfogande, skrockade en gammal manlig uv, som hade hört ryktena. Han var svag för det motsatta könet, rapporterades det i en personakt.
Peter Wallenberg, den nu levande nestorn inom familjen, som i fem generationer, med SE-banken som maktbas, styrt stora delar av svenskt näringsliv, tronar framför TV-kameran, medan en skugga snabbt skymtar förbi i bakgrunden innan dörren till "herrummet" tyst stängs. Kanske var det ett kvinnligt tjänstehjon - som så stilfullt placerat blommorna vid sidan av potentaten - eller frun i huset.
Det kommer vi troligtvis inte få veta i något av de två kommande delarna i serien "Wallenbergs", som skildrar en värld där kvinnor inte existerar annat än som föderskor till nya arvtagare, åtminstone inte i receptionen av familjens angelägenheter.
Jag är säker på att en motsvarande serie om kvinnorna bakom Wallenbergarna skulle vara en minst lika gastkramande historia som den som TV-tittarna nu får sig serverade. Men de kanske har tystnadsplikt, så att männen ska kunna framträda i all sin glans.

Enligt Björn af Kleen som fick i uppdrag av Expressens kultursida att jämföra Wallenbergarna med sina brattepolare around Stureplan (Expressen, 070102), så tycks de rika männen lika homosociala nu som då. Idag för de in champagnebudgeten i sina exceldokument och bjuder in kvinnliga grävare "golddiggers" på ett glas, men bara om de är roliga och inte tar flaskan och serverar sig själva. Gör de så eller surar åker brudarna ut direkt. Men kanske inte om hon heter Annika Falkengren, ny vd för Wallenbergägda SE-banken sen ett år tillbaka. Får man hoppas!

Bakom myten Katharine Hepburn

För hundra år sen föddes Katharine Hepburn, som tillsammans med Greta Garbo, f. 1905 var förra seklets emblematiska Hollywood-stjärnor, men i sina filmroller av helt olika slag. Medan Garbo fick epitetet "den gudomliga" var Hepburn kvinnan som gick sin egen väg, synbart opåverkad av omgivningens krav på hur en filmstjärna skulle vara.
Men tydligen inte när det gäller sexualiteten, där gav hon enligt biografen William J Mann i "Kate - The Woman Who Was Katharine Hepburn" (recenseras i DN 061231) efter för konventionen och lät en 25-årig "romans" mellan henne och Spencer Tracy vara den officiella berättelsen, fast hon enligt vissa vänner aldrig ens skulle haft sex med honom. I stället, sägs det att Hepburn föredrog att bo med kvinnor, för det var med dem hon hade alla viktiga och långa förhållanden.
I Nationalencyklopedin poängteras att hennes personlighet avvek från den tidens kvinnliga filmstjärnestil. Hon började spela pojkflickor eller excentriska överklassbrudar. Senare gestaltade hon en rad okuvliga och viljestarka kvinns, som i den suveräna rolltolkningen av missionären, som får Humphrey Bogart att för en gångs skull tappa machofattningen i "Afrikas drottning", 1951. Det kom att bli lite av hennes signum - att driva med karlarna på sitt charmiga sätt och med sin rappa stil -och ofta i par med Spencer Tracy.
Hepburn lär ha sagt om filmmanuset till "En skön historia" med utgångspunkt från henne själv: "Gör henne till mig - men låt henne mjukna." Det var det publiken ville se och succén var given och Hepburn fortsatte spela sig själv, men med en viss modifikation.
Myten Hepburn kallade hon själv för "Varelsen". "Hon är en legend & Jag är som han som kommer och rensar värmepannan" sa hon i en intervju för Interview på 80-talet.
Och den som rensade värmepannan tycks varken ha mjuknat med åren eller haft någon traditionell romans med Spencer Tracy. Däremot tycks hon ha föredragit kvinnor som vänner och sällskap.

Ps.
I Sverige är Eva Dahlbeck en Hepburnsk motsvarighet och hennes spel mot Gunnar Björnstrand från 50-talet är fortfarande obetalbara.

Konstnärsbrudarna i JA! vill störta patriarkatet NU

För hundra år sen, 1907 bildade ett gäng unga herrar konstnärslaget "De unga", som liksom Konstnärsklubben - bildades 1856 - utestängde kvinnor.
Tre år senare och som en motreaktion startade en grupp kvinnor "Föreningen Svenska Konstnärinnor" för att ta upp kulturkampen med grabbarna. På den tiden hette några av de stridbara Siri Derkert och Vera Nilsson. Idag heter de Fia-Stina Sandlund, Anna Linder, Johanna Gustafsson, Line S Karlström och Malin Arnell.
För två år sen, 2005 bildade de föreningen JA! - en separatistisk förening för feministiska konstnärer - och målet för att störta kontpatriarkatet genom strukturell omfördelning av tid, plats och pengar och man nöjer sig inte med diskussion utan jobbar på flera fronter samtidigt.
JA! har utformat ett JämlikhetsAvtal och de som skriver på förbinder sig att iaktta jämställdet, etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personalutíllsättningar. Avtalet utvärderas kontinuerligt efter två år och har ingen tidsgräns.
Hittills har Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsingslands Museum, Göteborg konsthall och Riksutställningar tecknat JämlikhetsAvtal med JA!

Här följer en kort presentation av brudarna i JA!:s styrelse:

Malin Arnell, f. 1970, bor i Stockholm
Arnell har sen 2004 projektet Solanas Systrar med författaren Sara Stridsberg med utgångspunkt i feministen Valerie Solanas liv. Sen 2002 en i den feministiska konstnärsgruppen High Heel Sisters och är en av flera bakom KONSTAKUTEN, ett konstnärsdrivet galleri och forum för samtidskonst i Stockholm.

Johanna Gustafsson, f. 1974, bor i Malmö
Gustafsson ingår i ett Feministiskt Nätverk, en forskargrupp och ett forum med nio konstnärer från Sverige och Danmark, samt ett projekt på Malmö Fria Kvinnouniversitet i samarbete med konstnären Lisa Nyberg. Målet med det är att hitta en ny utgångspunkt för sociopolitiska frågeställningar utifrån den feministiska pedagogiken.

Anna Linder, f. 1967, bor i Stockholm
Linder är medlem i High Heel Sisters, är producent för D.O.P. (Dorte Olesen Project)förutom en rad andra uppdrag

Fia-Stina Sandlund, f. 1973, bor i Stockholm
Sandlund har bland annat gjort en rad aktioner en 2001 då hon tillsammans med några andra konstnärer gjorde en TV-kupp mot Fröken Sverige. Hon har även gjort radiodokumentären "Konstnärsklubben - som e enda stor familj", skrivit en rad texter i bl a Etc, Aftonbaldet och Expressen.

Line Skywalker Karlström, f. 1971, bor i Köpenhamn
Karlström är medlem i konstnärsgruppen Selfsving, Danmark som arbetar kollektivt i workshops, en av High Heel Sisters och driver tillsammans med fem andra konstnärer projektrummet Blunk i Trondheim.

Gott Nytt År alla bimbo-brudar!

Hoppas ni ger er själv ett och samma nyårslöfte:

1. Slutar spruta silikon i tuttarna, läpparna och andra crazy ingrepp. Ni är helhärliga precis som ni är. Remember that,always.
2. Slutar vika ut er eller göra kamouflerade p-rullar med kass musik åt gubbslemmet. Ring en riktig videokonstnär och musikproducent i stället.
3. Ger alla hycklande gubbar som Bergqvist, Ekwall, Gummesson och Kadhammar svar på tal.
4. Satsar på er själva och skiter i Hefner wannabes som Bingo "Bongo" Rimér och byket runt honom.

Enligt Nationalencyklopedin är bimbon: "Attrativ flicka eller ung kvinna som väcker medial uppmärksamhet genom utmanande stil och som är eller låtsas vara intellektuellt outvecklad."

I SvD (061231) säger Carolina Gynning att hon "utnyttjat bimbolooken men nu vill jag bli tagen på allvar. Jag är inte ens en äkta blondin men man får mycket mer uppmärksamhet."
En porrproducent säger i Mattias Anderssons bok "Porr, en bästsäljande historia" att gubbsen som kollar p-rullar vill bara ha silikonblondiner. Så när Gynning ville klä av sig framför ett manligt kameraöga var hon tvungen att operera tuttarna fyra gånger - numera har hon dubbel d-kupa - och ibland känns det som "hon skapat ett missfoster och att det kanske är omöjligt att behålla brösten om hon ska bli tagen på allvar".
På SvD:s fråga om hon skulle göra den här intervjun om hon inte silikonopererat sig tystnar hon en lång stund. Sen kommer svaret.
"Ja, men då skulle jag suttit här som konstnär i stället."
Maybe, baby, men fan tro´t!
Carolina har förövrigt blivit utsedd till Årets kvinna av tidningen Café, medan Fredrik Reinfeldt tog hem motsvarande Årets man. Det säger en del om synen på män och kvinnor i konungariket Sverige såhär sista dagen inför det nya året. Det får mig att tänka på en annan fantastisk blondin, sexikonen Marilyn Monroe, som t om fick president Kennedy på fall. Även hon ville bli tagen på allvar!

Rätt ska va rätt

Jag ser att mitt namn dyker upp i en kommentar till artikeln "2006 recenseras av tyckareliten" i SvD(fortfarande i nätupplagan). På några rader lyckas den anonyme göra två fel av två möjliga. För det första är jag ingen "vänsterfeminist" utan är intresserad av en politik bortom blockpolitikens instängda höger- och vänsterfack.
För det andra har jag inte som recensenten Kristian Lundberg "totalsågat" en bok utan att ha läst den. Min artikel "Prostitution - en hushållsnära tjänst" (Sourze - finns i mitt bloggarkiv tillsammans med tre andra artiklar om prostitution)är ingen recension av Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister", utan en reaktion på de ståndpunkter kring prostitution som hon förde fram i den mediadebatt som följde efter publiceringen av hennes bok.
Däremot är den artikeln och de tre andra som jag skrivit om prostitution ett debattinlägg mot hennes ståndpunkter i prostitutionsfrågan, men det är en helt annan sak.

Knut Ahnlund fiskar i grumliga incestvatten igen

Egentligen kan man förbise akademiledamot Knut Ahnlunds omtuggade hat mot "extremfeminister", psykologer och ett rättsväsende i fritt fall, som enligt honom bär skulden för de oskyldigt dömda i incestbrott. Men eftersom DN Debatt (061231)- återigen, för vilken gång i ordningen (?) sen Ahnlund utsåg sig själv till de oskyldigt incestdömdas riddare i början av 90-talet - ger plats för ännu en av hans recyclade spyor kan jag inte låta bli att dra mig till minnes, hur han med EXAKT samma indignation lät då när tabut mot sexuella övergrepp mot barn sprängdes medialt kring 1992.
Då var det visserligen mest psykodynamikernas fel, som lurade barn att ljuga i rätten. Men även juristerna Madeleine Leijonhuvud och Christian Diesen utsågs redan då till fiender. Medan Hans-Gunnar Axberger - som står bakom rapporten "Felaktigt Dömda" - redan då tillhörde Ahnlunds gäng.
Det hela briserade för några veckor sen när JK, justitiekansler Göran Lambertz tyckte att en högre instans för att se över redan dömda brott - läs: incestbrott - vore en bra idé. Avgå Lambertz, svarade Leijonhuvud, Diesen och Inger Nyström, fd
justitieråd, som utrett sexuella övergrepp. Efter det sköt justitieminister Beatrice Ask upp ett inplanerat möte med Lambertz, vilket föranledde spekulationer om hon har förtroende för honom.
Det är i det läget "De dömdas riddare" Ahnlund dyker upp på krigsstigen igen och han fäktar vilt och riktar sitt svärd mot: Freud och alla terapeuter som i hans anda tvingar fram minnen som inte existerar, kvinnor som utan verklig grund använder incestvapnet bara för att vinna i vårdnadstvister, jurister som vill censurera sin egen yrkeskår och sänka bevikraven i mål som rör sexuella övergrepp mot barn och "extremfeministernas smygande opinionstryck på de rättsvårdande instanserna".

Vad är det då som är fakta i detta infekterade fall, dvs rapporten "Felaktigt Dömda"?

Elva beviljade resningsansökningar mellan 1992 och 2004 har lett till frikännanden.
Det är inte ens ett fall om året och om man ställer det i paritet till alla de fall av sexuella övergrepp mot barn, som inte ens når rättsväsendet och de som faller bort i processen, så är det väl inte det första man tänker på att de är gruppen oskyldigt dömda som bör ligga till grund för en ny rättsinstans. Snarare är det väl de övergreppade barnen som skulle behöva en.

Vad säger JK, Göran Lambertz om det förslaget?

Det enda jag hoppas på är att han vet vilka mörkermän han ger sig i kast med när han öppnar dörren för en resningsinstans av det slag som nu föreslås. Det är bara att kolla i tidningsläggen, det är samma gubbar nu som då, som tror att fängelserna vimlar av oskyldigt dömda män i sexualbrottsmål mot barn. Frågan är om den debatt och den mediala rapportering vi haft sen 90-talets början och fram till nu inte har tagit ett steg framåt när det gäller att skydda våra allra minsta samhällsmedborgare? Frågan är om vi i dag inte kan lyssna på dem och tolka dem på rätt sätt - om de väl vågar och kan tala - när de uttrycker det som de varit med om?
Tyvärr verkar inte Ahnlund, Axberger och deras gäng - som inte kan räknas till barnens bästa vänner - vara ett dugg intresserade av det.