En flodvågen av barnporr över Sverige

Barnporr-gubbslemmet fortsätter. Efter att en 58-årig nyköpingsgubbe avslöjades för fem dagar sen i media (se bloggarna: "Miljoner barnporrbilder i Sörmland", 070122 och "Barnporrbrott fick vänta i 1 1/2 år", 070124) är det dags för ytterligare ett gubblem.
Den här gången, en 50-årig, välbetald it-chef, pappa till två små barn. Tidigare i veckan greps småbarnspappan i sitt hem, i ett av Stockholms finare områden och sitter sen i onsdags anhållen, misstänkt för grova barnporrbrott.
På dagarna jobbade han på ett stort telekomföretag och på kvällarna har han åtminstone sen 2004 (redan då misstänkt för barnporrbrott av polisen)spelat in porrfilmer med unga flickor, de yngsta - av hundratals - i 10-års åldern. Han presenterade dem med längd, vikt, bröststorlek och andra intima uppgifter.
På internet har han efterlyst flickor - han har rört sig på sajter som sysslar både med barnporr och djursex - med barnporr för specifika önskemål och erbjudit tusentals kronor för att få ta sina porrbilder. (Aftonbladet, 070127)

Jag har ställt frågan förut: Vad tänker justitieminister Beatrice Ask (m)göra åt saken? Tycker hon fortfarande att den här barnporrvågen som sköljer över vårt land bara handlar om polisiära prioriteringar?

Så knullar Stureplan: 1:a på bloggtoppen

Bratsen runt Stureplan må darra framför kamerablixtrarna sen www.stureplanocensurerat.blogspot.com dök upp in cyber. Är detta början till slutet för bubbeleran, ivrigast lanserad och haussad av Alex "överklassmattan" Schulman på www.stureplan.se.
Sen första bloggen 18 januari 2007 - sen dess 8 bloggar - har stureplanocensurerat klivit rakt in på första platsen på bloggtoppen. Och den anonyma kvinnan (?) som bloggar gick ut hårt och började med den subversiva "Så är nattklubbscheferna i sängen", som både Aftonbladet (070126) och Expressen (070127) hängde på. Där kan man bl a läsa att: "Oscar Durling - liten snopp, bor hemma hos mamma och är duktig på att smyga" och "Jacob Ramberg - liten men bred, blir vild i sängen och hans favorituttryck är att med grov röst säga ´jag vill slicka din xxx´".
Förutom denna manliga "varudeklaration" som herrmagasinen alltid ägnat sig åt om än lite bättre skyld, kan man skåda en man i röda damtrosor med rubriken till läsarna "Vem är det?". Dessutom har hon påbörjat en lista om Stureplans golddiggers och wannabes.

Det ska bli intressant att följa var den här revolutionerande bloggansatsen leder. Som motvikt till Schulmans fjäsk är den som ett renande bad, nåja, men den avslöjar åtminstone vad det hela egentligen handlar om. Ja, ja, det visste vi redan, men ändå. Den ger en annan vinkel på glamourprinsarnas och deras sessors Mecka. Hänt i veckan bakom kulisserna om man så vill. Kanske inte så kul att hang around the schwamp anymore om man riskerar att bli uthängd på stureplanocensurerat.
Bevakningen fortsätter - hoppas jag - men nu med en helt ny innebörd, nämligen att avslöja de värsta dreggen. Operation Stureplanssanering nästa! Men i väntan på det, lär jakten på bloggaren vara den hetaste snackisen på White room och alla andra place som stavas stockholmsglamour.

Nyamko Sabuni hycklar: Skiter i Fadimes systrar

I en av Ekots lördagsintervjuer efter valet (kolla Ekots hemsida på nätet och lyssna) försvarade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni varför hon inte ville kalla sig feminist. Enligt henne räcker det att vara liberal. Sen övergick hon till att kasta skit på sossarna, som hon menat svikit flickor och kvinnor som är utsatta för hedersproblematiken i det här landet. För Sabuni är det den viktigaste jämställdhetsfrågan.
Hur kommer det sig då att hon inte kom, trots inbjudan, när intresseorganisationerna debatterade saken i ABF-huset, med anledning av femårsdagen efter mordet på Fadime (Anna Larssons krönika i SvD, 070126)?

I stället för att kasta skit på Mona Sahlin, som verkligen satte frågan på den politiska agendan och betacka sig från Monas deltagande i manifestationen för Fadime och hennes systrar 070120 (Dilsa Demirbag-Sten, Expressen, 070119) borde de liberala debattörerna titta på varför Nyamko Sabuni inte gör som hon säger.
Ett förslag: Pressa Nyamko Sabuni till att visa färg i den jämställdhetsfråga som enligt henne är den viktigaste. Om det ligger något i hennes ord ser hon till att svenska staten betalar rättegångskostnaderna och avskriver 19-åriga Tugba Tuncs (familjen är ursprungligen kurder från Turkiet) skulder. NU! Tugba och hennes familj har inte fått hjälp av Sverige, landet som är deras numera, sen hon sköts till förlamning i somras, efter att hon vägrat gifta sig med en släkting. Sabuni kan ändra på den saken. Återstår att se om hon kommer göra det.

Alliansens kvinnoval: Mamma hemma eller barnpiga

Oorganiserade och avtalslösa barnflickor (se bloggen: "Barnpigan is back", 070125), en salladsbar i Götet som vägrar sluta avtal med facket och nu senast vårdföretaget Curanda Vård Assistans i Nacka, som vägrar teckna kollektivavtal.
I det senare fallet har Kommunal nu gått ut i en blockad mot företaget och vänsterpartiets Lars Ohly var på plats häromdan för att visa sitt stöd (City, 070126).

Det här är bara början. Vi kommer att se lots of konflikter av den här typen framöver, trust me och nu handlar det inte om EU-anpassning och fackets strid vid ett skolbygge på Lidingö av ett lettiskt företag. Nu snackar vi allianspolitik i praktiken och den nya låglönemarknaden som de har satt i sjön.

I juli 2007 vill Ewa Samuelsson, (kd) se nästa stora omställning i Stockholm i den riktningen och det blir kommunala vårdnadsbidrag, som innebär att mammor ska stanna hemma för samma låga peng som de avtalslösa barnflickorna (jobbar för slavkontrakt på 3 500 kr i mån, enligt City, 070125).
Hallå, Birgitta Ohlsson och (fp), ni var ju emot det här förslaget. Lägger ni er platta nu?
Reinfeldt har tydligen nyligen signalerat att frågan inte står högst upp på den politiska agendan. Men kd:s gruppledare i Stockholm Ewa Samuelsson tuffar på och vill att Stockholm ska gå före de andra kommunerna. Hägglund däremot vill inte spika nåt datum för starten av kommunalt vårdnadsbidrag och menar att den ska ske i samtliga kommuner samtidigt. (SvD, 070126)

Tredje artikeln om porr på Sourze.

Nu kan du läsa tredje artikeln om porr i serien med totalt fyra, som jag publicerar på nättidningen Sourze. (www.sourze.se). Rubriken är "En gång pinuppa alltid bimbo" och tar bl a upp dokusåpafenomenet. De tidigare artiklarna har rubrikerna: "Porr - drömmen om en silikonblondin" och "Porrstjärnan och barnporr".
Den sista artikeln "Porrälskare, feminister och sexualvanor" kommer jag publicera nästa fredag.
När hela serien ligger ute på Sourze. kommer jag att lägga in dem i mitt bloggarkiv.

Barnpigan is back

Alliansen öppnar för en låglönemarknaden av hushållsnära tjänster, där fattiga människor för slavlön ska ta hand om sånt som rika människors skittvätt, toalettstädning och annat som de borde fixa själva, messade kritikerna när förslaget kom.

Nu har det hänt och den gamla barnpigan är det första bland de gamla pigjobben, som fått en rejäl revival. 3 500 spänn i månaden, inklusive mat och husrum, är en skamlön. Nästan 10 000 kr under den absolut lägsta på arbetsmarknaden, säger Håkan Pettersson på Kommunal. En bra lön, tycker däremot Jon Hjalmarsson som själv driver den privata förmedlaren Scandinavian au-pair center.
80 procent fler annonserade efter en barnflicka 2006 än året innan, enligt Niklas Andersson, på länsarbetsnämnden. Och då ska man veta att de flesta pigjobben förmedlas genom privata förmedlare. Många känner sig tvungna att ta de här extrema låglönejobben - finns ingen avtalsmässig lön för barnpigor - för att inte förlora rätten till a-kassa. (City, 070125)

Vad gör facket, undrar jag. Dags att mobilisera till pigstrejk. Nu! Se åtminstone till att tjejerna får hyfsade avtal att sticka under nosen på sina rika arbetsgivare.

Wennstam slår emot rättssystemets syn på sexbrott i romanform

Efter två uppmärksammade faktaböcker om sexualsynen i dagens Sverige; "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman", publicerar nu nyhetsjournalisten på SVT, Katarina Wennstam sin första roman "Smuts" på samma tema.

Jag har inte hunnit läsa den än, men ska definitivt göra, efter att ha slukat de två tidigare. Däremot har jag läst och sett flera intervjuer med henne i media de senaste veckorna. Den bästa hittar jag på nättidningen SalongK.se av Pernilla Ericson.

I deras samtal berättar Wennstam att det är ingen slump att sexköparen och huvudpersonen i romanen, Niklas Wahl, är toppadvokat med välartad familj, som går till horor med samma självklarhet, som han sitter i TV och kommenterar sexbrott. Genom att berätta hans historia vill hon visa att:

"...rättsväsendet gärna ser genom fingrarna på de här brotten, och dessutom har det avslöjats en och annan sexköpare inom rättsväsendet, med brallorna vere vid anklarna. Och jag kan inte låta bli att se sambandet mellan att man ursäktar många av de här brotten och att det faktiskt finns sexköpare i själva rättsväsendet."

"Smuts" vill påminna om att det är vanliga män som köper sex. Gifta snubbar, grannar - som Wennstam upptäckte när hon gjorde research till romanen - farsor, arbetskamrater, vänner, släktingar osv. Många kommer undan från att bli avslöjade inför de nära och kära, genom att domen - om de fälls för sitt olagliga knullande - skickas till en annan adress.

"Jag har aldrig sett det i några andra typer av domar...Väldigt många sexköpre erkänner ju för att slippa rättegången...På det sätet är det mycket enklare att försvinna in i statisktiken (min anm. utan att bli upptäckt), man tar sina böter och går till Posten och betalar. Och då blir det inte värre än ett kostnadspåslag, det blev extra dyrkt den gången."

Genom Niklas Wahls dotter Emma i romanen vill Wennstam även visa hur pojkar och flickor tidigt uppfostras på olika sätt i fråga om sexualitet:

"Emmas sexualitet är ju väldigt oskuldsfull, hon vill prova sig fram, hon är kåt, och det blir bara smutsigt i samhällets ögon. Just för att hon är tjej. Om Emma hetat Erik och porrsurfat och sexchattat på nätet och fått sitt livs första orgasm med en jämnårig kompis så hade det aldrig varit något fel i samhällets ögon. Rörelsefriheten för en tonårstjej när det kommer till sex och kärlek är egentligen lika med noll."

Wennstam berättar också hur hennes tidigare böcker legat till grund för föreläsningar på skolor. Varje gång har "det kommit fram minst en tjej efteråt och berättat att hon blivit våldtagen och velat prata om det".

Dessutom tycker hon att Stieg Larssons - Sveriges nu mest sålda deckarförfattare -"Män som hatar kvinnor" är en oerhört feministisk deckare.

Måste läsa den också!
Är det nån som har läst den och "Smuts", så skulle det vara kul och höra vad ni tycker.

rättelse

Canita hänvisar angående arbetarklasskvinnornas sexualvanor till undersökningar på området från USA.
De där undersökningarna, vilka de nu är skulle jag gärna vilja titta närmare på.

Arbetarklassen behandlar sina brudar som horor

På nättidningen Sourze. skriver socionomen Canita Ohlsson att kvinnorna inom arbetarklassen behandlas som brudarna i porrfilmer. Därmed gör hon sexualitet till en klassfråga. Hon skriver vidare att hon i sitt jobb aldrig ser "välordnade tjejer som precis börjat läkarlinjen i den här typen av objektifierande relationer".
Nähä! Kanske för att deras snubbar tar ut den sidan av sin sexualitet genom att flukta på hardcore porr eller går till en hora.

Enligt Simone de Beauvoir - i "Det andra könet" - är kvinnor uppdelade i fina och fula flickor och genom att fulknulla de fula flickorna och sedan förneka dem kan män behandla de fina flickorna med respekt. Hon gör en jämförelse med det historiska slavsystemet i den amerikanska södern, där vissa fick göra skitjobbet (läs: de svarta) så att de andra (läs: de vita) kunde ha förfinade relationer med varann. På samma sätt, menar hon, delas kvinnor upp i horor och madonnor för att täcka mäns hycklande sexualitet.

Är det inte precis det Canita, i sin vardag som socionom, stött på. Hur arbetarklassbrudar förvandlas till knullobjekt när de ska till, för att hon inte tycker sig värd mer, till skillnad från medelklassbruden, som går på läkarlinjen och vet att hon duger och inte låter honom komma analt om hon inte själv vill.
Enligt Canita har tjejer med arbetarklassbakgrund oftare analsex än andra socialgrupper, samtidigt som de oftare kör oralsex bara för att tillfredsställa mannen.
Jag vet inte vad Canita fått de uppgifterna ifrån, för hon hänvisar inte till några undersökningar, kanske är det hennes egna jobberfarenheter som gjort att hon drar de slutsatserna. Hur som helst ser hon klass som en viktig parameter när det kommer till hur vi har sex med varandra.
Canita avslutar sin artikel: "Det sociala arvet har ett högt pris som våra tjejer får betala."

Ny filmtrend: Porrstjärnor och barnvåldtäkt

Hollywoods filmstjärnorna wanna go pornstars. Att Scarlett Johansson och Lindsay Lohan ska spela porrstjärnan Jenna Jameson respektive en strippa är redan känt (se bloggen: "Lindsay Lohan älskar strippor", 061229). Nu får de sällskap i porrträsket av Baywatch-skådisen Carmen Electra, som spelar porrlegenden Candy Fiveways i den brittiska komedin "I want Candy", som har premiär i Storbritanien 23 mars (Aftonbladet, 070124)

Att vuxna kvinnor vill spela runk- och knullobjekt för gubbslemmet i salongen må vara deras ensak, men när filmen "Hounddog" hade premiär på Sundancefestivalen i USA i måndags, där 12-åriga Dakota Fanning spelar en flicka som blir våldtagen då blev det ett jävla liv (DN, 070123).
Organisationen Catholic League menar att det är barnporr och vill att staten ska gripa in. Filmen har väckt en moralisk debatt där frågan är om det är etiskt försvarbart att låta en 12-åring spela in en våldtäktsscen.
Filmen regisseras av Deborah Kempmeier och Robin Wright Penn spelar en av huvudrollerna.

I min artikel "Porrstjärnan och barnporr" på Sourze. (www.sourze.se) studerar jag fenomenet närmare och konstaterar att flera av världens mest kända porrstjärnor vek ut sig eller rörde sig i porrens utmarker redan som barn. Det betyder att det går inte att separera vuxenporr och barnporr - de hänger ihop som siamesiska tvillingar, hur gärna lagstiftarna än vill skilja de tu. Det innebär att utan sexuell exploatering av barn ingen porr och prostitution och vice versa. I båda fallen handlar det om slavhandel, antingen av barn eller vuxna.

Barnporrbrott fick vänta 1 1/2 år

Det hittills största barnporrbeslaget av 2,5-3 miljoner (tre gånger så stort som något tidigare beslag) bilder gjordes redan i september 2005, men granskningen började först i slutet av 2006 (City, TT, 070123).
Den 58-årige Nyköpingsmannen som misstänks för barnpornografibrott är inte frihetsberövad, trots att han erkänt att han haft bilderna och det beror på att han inte är misstänkt för övergrepp på barn utan "bara" för innehav av bilderna.

Förra året utbildades tio poliser för att granska barnporr, men i Nyköping är det en polis, kriminalinspektör Christer Carlsson, den enda barnporrutredaren i länet, som ska gå igenom miljoner bilder ensam.
Bristen på resurser är något som barnrättsorganisationen Ecpat länge kritiserat, tillsammans med Rädda Barnen och IT-företagens branschorganisation för övrigt (se även bloggen "Miljoner barnporrbilder i Sörmland", 070122). Ett faktum som justitieminister Beatrice Ask (m), inte tänker ändra på. Skandal! Jag undrar hur många barn som måste utsättas innan hon öppnar den statliga plånboken.

Kan en våldtäktsman vara Israels president?

Det blir tydligen åtal mot Moshe Katzav. Men han kan inte ställas inför rätta förrän han lämnat presidentjobbet och det gör han först i juli, om han inte avgår innan (SvD, TT, 070123).
Frågan är om den enorma uppmärksamhet som fallet väckt i Israel inte tvingar honom till det, för allvarligt talat kan ett land som kallar sig demokrati ha en misstänkt våldtäktsman som president? Maybe! För det är tydligen vanligt med sexskandaler i israelisk politik och ännu har ingen politiker åtalats för ett allvarligt sexbrott.
Israels justitiekansler vill åtala Katzav för våldtäkt och sexövergrepp efter att minst fyra kvinnor har anmält den 60-åriga presidenten. Katzav kan få sitta inne 16 år om han fälls för våldtäkt.

Israels president - en våldtäktsman?

Riksåklagaren i Israel är på väg att åttala landets president Moshe Katsav för våldtäkt och maktmissbruk (Ekot, 070123). Efter att flera kvinnor anklagat honom för att ha begått sexövergrepp, vill riksåklagaren nu höra presidentens egen version, innan han bestämmer sig för nästa steg i processen.

Filmrecension: Allt om min buske, IG

Har du tänkt gå på bio i helgen, så kan du hoppa över den svenska filmen "Allt om min buske". Läs min recension av filmen på Sourze. (www.sourze.se) så kommer du fatta varför. Vad är det med svenska filmkonsulenter? Kan man få pengar för vad som helst nowadays?

Filmrecension: Parfymen, VG

Läs min filmrecension av "Parfymen" på nättidningen Sourze. (www.sourze.se. På fredag har filmen premiär och det är en fasansfullt oroväckande bra film om ondskans väsen, som jag rekommenderar. Den bygger på den kultförklarade romanen med samma namn från 1985 av Patrick Süskind, som nu givits ut i en ny pocketupplaga.
Jag har inte läst den, men de som har, som jag känner, tycker att den är läbbigt bra.

Varför måste alla kvinnor dö på Operan?

Jag såg genrepet på den andra av La Traviatas besättningar (den första hade premiär 070119) på Operan i går kväll. De stora känslorna, som är Operans arbetsmaterial var på plats: kärleken, sveken och kasten mellan liv och död, gestaltat i musikens - instrumenten och rösternas - underbara värld. Det fantastiska med Operan, när den talar till en, är att den talar till hjärtat i stället för till hjärnan, som talteatern gör. Den hoppar liksom över intellektet och koncentrerar sig direkt på de universella mänskliga känslorna som upplevs över landsgränser och tidszoner. Det är ju så klassikerna funkar och varje gång slås man av att det spelar ingen roll att det ursprungligen skrevs för hundratals år sen, för det är lika nu.

Men något har hänt, det gamla romantikkonceptet funkkar inte längre. Synen på kärlek har förändrats och är inte längre densamma. Det som förr automatiskt fick tårarna att rinna i kapp med inlevelsen i det som utspelade sig på Operascenen berör mig inte längre. Och det är berättelsen om kärlekens väsen som skaver. Grundidén i kärleksbeskrivningen har i allmänhet varit densamma: Ljuv musik uppstår mellan en man och en kvinna, kvinnan uppoffrar sig trots att hon bara används som en spelpjäs i männens värld, hon ger upp världen för den trogna väntan på mannen och den gemensamma kärleken, hon ger sig själv som offer och följdriktigt används hon för att på slutet dö.

Den här klassiska romantiska berättelsen om kärlek berör mig inte längre. Jag ser igenom konstruktionen, jag går inte på den och håller inte med om att sån är kärleken. Det tycker jag inte att dagens konstens hantverkare, vare sig den manliga eller kvinnliga borde göra det heller.

Det tycker inte recensenterna heller: "Kylig La Traviata helt utan trovärdighet" är rubriken i SvD (070122)och Bo Lövendahl skriver: "Man kan applådera programmet. Men man kan inte gråta. Hur gärna man än vill." I DN och Expressen har man också problem med kärleken i La Traviata och enligt Martin Nyström (DN, 070122) har den danske 33-åriga regissören Kasper Bech Holten också det: "När Violetta i slutscenen tar ett språng upp från gatan som hon döende blivit liggande på och utbrister sina sista ord: ´Jag återvänder till livet!´är det som att hon aldrig kommer att falla ner utan bli kvar i själva rörelsen uppåt".
Nyström menar vidare att det är just kärlekskonceptet som innehåller en död kvinna på slutet som är regissör Bech Holtens problem. Nyström påminner om hur han häromåret i sin iscensättning av Richard Wagners "Nibelungens Ring" bryter det gamla kärlekskonceptet och räddar Brynhilde ur lågorna och låter henne komma tillbaka med ett nyfött barn i famnen.

Fi dog med sina drottningars sorti

När Fi allt mer utvecklades till ett HBT-projekt dog idén om ett partiöverskridande feministiskt initiativ för ökad jämställdhet och därmed dog Fi. Det är min slutsats efter att ha sett första delen i SVT-dokumentären "Viljornas kamp - filmen om Fi". Och efter att ha hört Tiina Rosenbergs taktiksnack om att heterofamiljen bygger på en antifeministiskt idé, förstår jag att Ebba Witt-Brattström tog nödutgången och överlät det sjunkande skeppet åt "Gudrun och dvärgarna".
Men egentligen skulle dokumentären hetat "viljornas kamp - filmen om Ebba och Tiina", dvs om extremqueer-akademikern Rosenberg versus Grupp 8:an och Stödstrumpan Witt-Brattström, där den senare har en djup och långvarig förankring i svensk kvinnorörelse, till skillnad från Rosenberg som mest verkar förbannad på kvinnorörelsen och snackar om payback time för att den i hennes tycke svikit de lesbiska kvinnorna. Ebba tog aldrig den striden med Tiina, enligt dokumentären, utan förde ut sin åsikt i media i stället.

Nu gnäller queerfeministen Kristina Hultman - som fick ett riksdagsmandat för Fi, men som sen hoppat av - på Ebba (P1 Morgon, 070122)och tycker att allt är hennes fel och försöker utmåla henne som den buse, som Ebba menade att dokumentären gör henne till(SvD, 070121).

Vad är det med feministerna? De borde vara lojala med varandra genom att hoppa över personangreppen och rikta in sig på sakfrågorna, dvs vilken roll ska hbt-frågan spela i en bred allmänpolitisk feministisk rörelse. I stället spelar de media i händerna och klankar på varann, precis på samma ytliga sätt som filmaren Weisberg dramaturgiskt bygger upp sin TV-dokumentär, som bara blir en trist repris av den personstrid som redan mjölkats till sista droppen av övrig media. Medan det enda som är kvar av Fi är röken efter feministdrottningarna Rosenberg och Witt-Brattström sorti.

Miljoner barnporrbilder i Sörmland

En ny stor barnporrhärva har avslöjats av polisen i Sörmland (Eskilstunakuriern, 070121, Ekot, P1) som beslagtagit mellan två och tre miljoner barnporrbilder hos en man. I min artikel "Porrstjärnan och barnporr" (Sourze.se, 070120) berättade jag att i dag har Rikskriminalens barnpornografigrupp tre anställda och att de fortfarande jobbar med att gå igenom barnporrbilder från Huddingefallet 2003.
Rädda Barnen och ECPAT, ideell världsomspännande organistationen mot barnporr, kampanjar nu för att polisen ska uttöka sin resurser för att rädda och upprätta sexexploaterade barn i Sverige. För i den takt som polisens arbete nu bedrivs lär många barn tvingas till fortsatta övergrepp längre än nödvändigt.

Min artikel hittar du på www.sourze.se, där den ingår som en del i en serie av fyra artiklar om porr. När hela serien är pubicerad på nättidningen Sourze.se, kommer jag att lägga in dem i bloggarkivet.

Smarta brudar barnvägrar

Sorry, jag fick så bråttom att publisha mitt senaste inlägg att jag glömde rubriken, så den kommer till det här inlägget i stället.

Kvinnor föder barn allt senare och en del hoppar över att bli mamma. Ju sämre jämställdhetspolitik desto färre barn, lyder den enkla förklaringen (Godmorgon Världen, P1, 070121). Japan, Tyskland och Italien t ex ligger risigt till på barnfronten. I Sverige är det bättre och det sägs bero på att kvinnor i större utsträckning än på annat håll i världen kan kombinera jobb och familj, dvs få ihop det sk livspusslet, även om det kostar på eftersom papporna inte tar sitt hemansvar utan låter sina kvinnor fortsätta vårda frisk man i hemmet och ta huvudansvar för ungarna.

Själv tror jag bara att det är en tidsfråga, innan svenska kvinnor som gillar att jobba och tjäna egna pengar och inte vill bli allians-hemmafruar kommer göra en Oprah, dvs barnvägra. Det gör i allafall hälften av världens 20 rikaste kvinnor i den amerikanska underhållningsbranschen (DinaPengar.se, 070121). Enligt en amerikansk psykolog, Helen Bartimote väljer de bort barn av rädsla för att de ska bli loosers på jobbet.

Sveriges egen självutnämnda "barn-kvinno specialist", psykoterapeuten Louise Hallin, skyller på kvinnorna och säger att de är ego. Men vi som följt Hallinskan i medierna genom åren vet att hon är en särartsfeminist - en speciell sorts kvinnor som tror att kvinnors biologi är av det självutplånande slaget - och för en politisk kamp för att alla "riktiga" kvinnor borde stanna hemma med sina barn, medan männen jagar efter mat att dra hem till grottan. För det lustiga med kvinnor som Louise Hallin och biologiprofessorn Annica Dahlström (se bloggen: "Annica Dahlström använder biologi i politiskt syfte", 070105) är att de resonerar utifrån ett historiskt vakuum; som om männen fortfarande jagar buffel på savannen med pil och båge, endast iklädda ett höftskynke, medan kvinnorna ammar intill eldstadens matgrytor med ett eller fler ammande barn vid brösten. Särartisarna tar mao ingen hänsyn till parametrar som kultur, samhälle och social konstruktion, utan tror på fullaste allvar att kvinnor och män är från olika planeter.

Jag förstår inte varför kvinnor som strävar efter ekonomiskt oberoende inte skulle barnvägra? För så länge politiken och männen går i otakt med dem och inte fattar att vi lämnat grottstadiet, får vi nog räkna med att allt fler smarta tjejer avstår från den klassiska kvinnofällen, eller de tre v:na: vovve, volvo, villa.För kvinnodrömmar nowadays ser för många av det andra könet helt annorlunda ut på 2000-talet än på stenåldern, även om Hallin och co tror att vi lever i en tidlös bubbla.

Kvinnorna flyr alliansen

Enligt två opinonundersökningar tappar alliansen 11 respektive 7 procent till oppositionen. Det är i huvudsak kvinnor under 50 år som går direkt från (kd), (c) och (fp), medan moddekvinnorna fortfarande håller stången och tror på Reinfeldts politik (Ekot, P4, 010721).

Kanske dags för finansminister Anders Borg att läsa sin favoritfeminist Simone de Beauvoirs "Det andra könet" igen, snacka med Reinfeldt, Bildt och grabbarna om att göra detsamma och sen ha en liten studiecirkel i kvinnors situation, så inte Mona lyckas sno åt sig moddekvinnornas röster framöver.

Och var har Maudans (Olofsson, c) och Biggans (Ohlsson, fp) feministiska glöd tagit vägen? Är det bara hemmamammor och hushållsnära tjänster som gäller nu... eller? Särartsfeminism" à la kd mao, så omodernt, så 1800-tal, så down and out, när kvinnorna i själva verket vill tjäna lika mycket som männen. Kristina Axén Olin, (m) och Stockholms finansborgarråd exemplet - familjen har en traditionell fördelning av arbetet hemma, enligt henne (se bloggen: "Dags för pappa Axén Olin att göra en pudel", 070116) - med sprit och utbrändhet borde förskräcka. Det borde få alliansen att inse att det handlar inte om att mamma ska tillbaka till spisen, utan att problemet fortfarande är detsamma som på salig Evert Taubes tid: "Pappa kom hem, för vi längtar efter dig, kom innan sommarn´är slut lilla pappa."

rättelse

Det är nåt fel på min datumhänvisning på bloggen. Den 21 januaris första blogg hamnar under 20 januari, dvs Fi-dokumentären visas den 21 januari.