Tröttsam machohistoria om ett manligt geni

Halvvägs in i Jan Arnalds roman "Maria och Artur" från 2006, känns den så macho -omodernt patriarkal - som om författaren helt utan att ha tagit in något av de senaste 30 årens genusperspektiv på litteraturen, återigen tar en kvinna som gisslan för att berätta en rakt igenom manlig historia.

Vad är det då som gör "Artur och Maria" till en patriarkal berättelse?
Därför att kvinnan finns där enbart i en bekräftande funktion av det manliga geniet. Arnald är egentligen inte intresserad av författaren Maria Wine, men för sakens skull ger han oss några tunna ledtrådar från hennes uppväxt invävda i den rika brokad som är författaregeniets Artur Lundkvists livsbana.
Det är just "utnyttjandet" av Wine för att göra Lundkvist ännu mer attraktiv som gör mig så förbannad.
Romanens baksidestext utlovar att romanen framför allt handlar om deras relation, men som sagt, halvvägs handlar den bara om Arnalds eget kärleksobjekt: författaren Artur Lundkvist, som han redan skrivit en avhandling om.
Min kritik riktar sig främst mot Arnalds formmässiga grepp, det är där han avslöjar sig som en mycket manlig - i patriarkal mening - författare. Och jag kan inte förstå vad det är för intressant att 2006 ge en bild av ett författarpar, som så tydligt bygger på över- och underordning, utan att nyansera eller problematisera den text som produceras utifrån ett sånt tänkande. "Maria och Artur" är en mycket omodern roman, som jag kommer att läsa till sista sidan, även om jag nu känner en stark lust att dra den i fläkten.
En elak tanke får mig att tänka att författaren slarvat sig igenom den här romanen med hjälp av överblivet material från avhandlingen. Han har helt enkelt inte brytt sig om att göra jobbet och struntat i att fördjupa sig i Maria Wines personliga historia. Om han hade gjort sig den ansträngningen, som naturligtvis kräver ett lika genuint intresse för henne, skulle den här romanen kanske kunnat säga något intressant om författarparets genusordning. Som det ser ut nu fortsätter den bara att reproducera och romantisera historien om det manliga författargeniet och den har vi redan läst alldeles för många gånger.

Fillmrecensioner: Mr Beans semester, G, TMNT, G

Nu kan du på nättidnigen Sourze. läsa mina två recensioner av filmer som har premiär på fredag:
"Mr Beans semester" är en resa mellan London och Cannes där Bean halkar, sprattlar och gör så mycket grimaser att man lätt blir trött. Även om han utan tvekan är ett komiskt geni, blir det lätt överdos i filmformatet. Åtminstone denna gång.
"TMNT" är de gröna sköldpaddornas återkomst, nu helt datoranimerade. Skickligt utförd animation som att läsa en serietidning ungefär.

Läs mer på www.sourze.se.

Marknaden för pigjobb finns inte

Åsa Keller, vd för pigtjänstföretaget Homemaid är småbarnsförälder i 30-års åldern och köper själv hushållsnära tjänster, för att hon tycker det finns VIKTIGARE saker att göra än att städa på sin lediga tid. (DN, 070325)

Det är en inställning som stinker gammalt klasstänkande. När Åsa är ledig vill hon ägna sin tid åt familjen, säger hon. Vad hon inte säger är att ta hand om familjen, dvs det gemensamma hemmet och den egna omsorgen, ingår inte.
Det som kvinnor genom alla tider mestadels oavlönade till förmån för sin män tidigare gjort, ska nu en annan kvinna för en låg lön göra. Att dessa kvinnor som går med på att överlasta sitt hemarbete på en annan kvinna i stället för att kräva att pappa i familjen delar på hemarbetet är att svika den kollektiva jämställdhetskampen på hemmaplan. Att dessutom få det hela subventionerat av staten är inget mindre än en backlash för svensk jämställdhetspolitik.

Den nya reformen, som väntas träda i kraft vid halvårsskiftet, tros öppna för en marknad värd minst 2,5 miljarder, bl a räknat på att i dag sker 90-95 procent av alla städjobb svart (115-120 miljoner kronor per år) och att den vita i dag drar in 250 miljoner kroner på ett år. Resten dvs 2,25 miljarder som pigmarknaden tros kunna ge rör alltså andra pigtjänster förutom städning. För mig tycks dessa siffor inte vara nåt annat än en orealistisk glädjekalkyl och frågan är om lagändringen för att subventionera pigjobb kommer att ändra på situationen med svartjobben i sammanhanget.
När småbarnsföräldrarna Henrik och Maria Smedberg försökte få tag i en barnvakt var det 25 stycken som var intresserade. Men när det visade sig att de ville betala vitt var ingen villig att ställa upp längre. (SvD, 070327)
Enligt samma källa beräknas 800 000 människor ha arbetat svart det senaste året och vart femte hushåll köpt deras tjänster.

Jämställdhet inget för svensk arbetsmarknad

Jag blir så lycklig när jag läser DN (070325) för att tidningen lyfter fram genusperspektivet i frågan om den hotande strejken inom Handels.
"Kvinnosatsning fick Svenskt Näringsliv att stoppa löneavtal" är rubriken och det är ju sant, eftersom majoriteten av låglönejobben inom Handels utförs av kvinnor. Men det är ingen som före DN - vad jag hört eller sett - som valt att peka på det. I stället har man könsneutralt kablat ut nyheten utan att se könsperspektivet. För det är ju så här det är på svensk arbetsmarknad.
Kvinnorna inom landsting, kommun och handel är de som tjänar minst och det är först när dessa grupper kommer ikapp sina män inom industin och transport, som vi kan börja tala jämställdhet i arbetslivet.
Att svenskt näringsliv går in och stoppar sin egen organisation, Svensk Handels, som kommit överens med facket om ett treårigt avtal - löneökningar på 12,6 procent motsvarande i snitt 812 kr per år - sägs vara helt unikt.
Anledningen till att Svenskt Näringsliv stoppat är att den övriga löneökningstakten inom industrin stannade på 10,2 procent.

Det har varit jävligt trögt att få facket att förstå att "mansfacken" måste stå tillbaka för att "kvinnofacken" ska komma ikapp lönemässigt. När nu äntligen facket tyckts ha enats om någon slags jämställdhetssatsning så säger näringslivet nej. Jag kan inte påstå att jag bli förvånad, men om det är som Dag Klaceknberg, vd för Svensk Handel säger till DN, att procentskillnaden i krontal ändå betyder att gubbsen tjänar mer, då är facket ett gäng hycklande PK-lirare, som egentligen inte på allvar vill ändra förhållandet på svensk arbetsmarknad, dvs att kvinnor tjänar mindre än män, utan det bara låtsas och försöker få det att se så ut.

Jag hoppas verkligen att det blir strejk och att den blir kännbar för både näringslivet och gör avtryck inom fackförbunden. För övrigt undrar jag om det egentligen finns några som på allvar är för ökad jämställdhet på svensk arbetsmarknad.