Dags för Islamisk krönika

Kulturtidskriften "Judisk krönika" firar 75 år i Sverige. I ledaren för 75 år sen skrev bröderna Brick, som skapade tidskriften att syftet med den var att identifiera sig med det svenska samtidigt som den ville främja den judiska kulturen, identiteten och religionens rätt att finnas parallellt med det svenska. Mångkultur och humant själklart i ett modernt samhälle kan tyckas. I dag vore en islamisk krönika nästa steg i den utvecklingen. När är det dags för den? Och hur kommer en sådan motsvarighet att bemötas, undrar jag, när starka krafter i det västerländska samhället talar om krocken mellan civilisationer (läs: mellan judisk-kristen religion, kultur och identitet)?

Horor versus feminister - nästa veckas debatt i SVT

Petra Östergren och co:s debattartikel "Feministerna tål inte fallna kvinnor" i Expressen tidigare i veckan har inte fått något gensvar i de stora medierna vad jag har sett. Det är jag glad för, med tanke på att det bara skulle bli en repris av förra årets meningslösa debatt efter Petras bok "Porr, horor och feminister". Men nu har de kvinnliga forskarna och debattörerna Petra Meyer, Susanne Dodillet och Louise Persson och nämnda Östergren, fått gehör hos SVT:s "Debatt". Nästa vecka kommer vi, som en repris på fjolårets försök att ställa feminister i skamvrån för att de inte tycker att horeri är ok, att få höra de nötta argumenten om "den lyckliga horan", som är rubriken för debatten: Det kommer att handla om att horeri är ett arbete som andra, att hororna själva har valt sitt jobb, att de borde få bli egna företagare och betala skatt som alla andra och att feministerna sviker horornas rättigheter. Att den horälskande forskar-, och debattörkvartetten valt feministerna som sina värsta fiender skapar möjligtvis rubriker, men bortom de tillfälliga svallvågorna i olika debattforum, tror jag inte att de här gänget har nåt att hämta i opinionen, förutom i de queerfeministiska lägret, som tack och lov inte heller har sånt massmedialt genomslag längre.

"I huvudet på Gynning": En vägran att växa upp

I går hade Carolina Gynning, som blev mediaälskling när hon för några år sen tog hem segern i Big Brother, premiär på sin egen programserie "I huvudet på Gynning" i Kanal 5. I och med det förvandlar hon tankar om föräldraskap till ett avsnitt i Big Brother och krocken med samhället utanför TV-studion är knappt märkbar. I programmet vill säga. Att Carolina lever på en annan planet än de flesta andra, har jag redan förstått, men att det var ett ställe med jättebebisar förstod jag först i går. Hennes polare, brorsorna Schulman, lillsyrran Gynning (enda vettiga i sällskapet) och en exhibitionistisk adelsdam, där Alex och lillbrorsan tycker att barn är dumma i huvudet, samtidigt som de plussar på den egna credden. Mediakändisarna i hennes gäng rör sig kring 30-års strecket och tycker fortfarande att de mest intressanta här i livet är att googla sig själva det första man gör när man vaknar eller supa skallen i bitar. I mötet med de riktiga barnen är Carolina den barnsligaste av alla och försöker impa och toppa på ungarna om vartannat, alltid utifrån sig själv som världens mitt.
Jag undrar vad pappa Freuds lärjungar skulle säga om det här gänget, som fortfarande i livet kring 30 inte ens nåt fram till spegelstadiet - där även andra existerar och inte bara är en förlängning av det egna jaget - som ungar oftast når mellan ett och två bast.

Äntligen, en man som försvarar feministerna

Den senaste tiden - sen några veckor tillbaka - pågår en debatt initierad av Pär Ströms åsikter om feminister som bygger på myter om den manshatande feminismen i hans bok "Mansförtryck och kvinnovälde". I dagens Aftonbladet går författaren och bloggaren Sigge Eklund till angrepp mot Ström och menar att hans bok och åsikter inte har med verkligheten att göra, utan att han bara levererar fördomsfulla bilder av feminister, som saknar reell förankring. Ändå har media öppnat sina fora för honom. Why?
Eklund har gått igenom flera feministiska ståndpunkter utan att finna några belägg för den feminism som Ström målar ut som ett gäng manshatande kvinnor. Nu kräver han att Ström redovisar en enda feminist som ställer sig bakom den bild av feminism som han målar upp, för att kunna ta honom på allvar.
Jag väntar med spänning på Ströms svar och till dess är jag så glad över att det finns en man som Sigge Eklund i det här landet, som försvarar feminismen. Det borde fler män göra, eftersom feminister inte anser att män är djur, utan människor som i vissa fall beter sig svinaktigt mot kvinnor.

Petra Östergren på tomgång om hororna

År 2006 sen kom sexradikalen Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister", som fick löjligt mycket uppmärksamhet i media. Östergren kallar sig feminist - fast hon driver en kamp i motsatt riktning - och slåss för horornas rätt att inkluderas i kvinnorörelsens kamp för jämställdhet. Att horeri är ett slaveri, som Simone de Beauvoir så riktigt påpekade redan på 1940-talet, och därmed strider mot feminismens grundprinciper för jämställdhet samt är det yttersta uttrycket för patriarkatets syn på kvinnor och sexualitet har gått henne helt förbi. I stället vevar hon på om att kvinnorörelsen inte ställer sig bakom horornas rätt och vilja att sälja sex.
Efter den efterhängsna debatten - kittlande för media därav den enorma publiciteten - som följde på Östergrens bok, tystnade förvirringen. Jag hoppades att hon och hennes gäng hade kommit på bättre tankar, men i dag laddar hon om på Expressens debattsida, tillsammans med horeriförespråkarna och sexradikalerna Petra Meyer, Susanne Dodillet och Louise Persson. Under rubriken "Feministerna tål inte fallna kvinnor" rider de nu ut till storms för att feminister som Maria Pia Boethius och Gudrun Schyman inte försvarar horan Rosinha Sambo, som inte fått rätt i hovrätten i ett mål mot sin fd pojkvän, en traffickingpolis, för koppleri.
Man kan ju alltid hoppas att media bemöter deras inlägg med tystnad den här gången, men troligtvis kommer feminister nu att ställas emot representanter ur "horligan" för att visa upp oenigheten inom feminismen, men främst för att ämnet sex och prostitution är kittlande.
precis som förra gången det begav sig har horfrågan inte något med feminismen att göra så länge hororna vill sälja sex och kalla sig sexarbetare. Men de kan ju alltid vända sig till tidskrifterna Arena och bang, vilka omhuldar deras queerfeministiska perspektiv på horfrågan. Fotsättning följer.

ps
Läs mina artiklar här intill som jag skivit på nättidningen Sourze. med anledning av 2006 års debatt om porr, horor och feminister, som initierades av Petra Östergren när hennes bok publicerades.

Aftonbladets Lena Mellins politiska könsblindhet

I SVT:s Agenda i kväll berättar näringsminister Maud Olofsson om hur hennes sätt att se ut och vara analyseras mer än vad hon gör i sitt arbete politiskt i en jämförelse med sina manliga kollegor. Margot Wallström, EU kommissionens vice ordförande, bekräftar Olofssons erfarenheter och Gudrun Schyman, talesperson för FI, tidigare partiledare för vänsterpartiet understryker detta faktum i studiodebatten med Niklas Ekdahl, chef för DN:s ledarsida och Lena Mellin, Aftonbladets politiska redaktör. Slående är hur Lena Mellin vägrar gå med på att kvinnliga topppolitiker behandlas tuffare i media än sina manliga motsvarigheter. Hon klarar sig undan med att "vi i media är väl som folk i allmänhet", som om hon inte vill gå med på att media är delansvariga till att denna könsskillnad i hur män och kvinnor i politiken bevakas och beskrivs och än värre: Hon tycks inte bry sig om att detta är ett jämställdhetsproblem som kan avhjälpas genom att lära sig - det finns hur mycket forskning och proffsiga genusvetare som helst som skulle kunna stå till tjänst om villighet från Aftonbladets sida fanns - att tänka och handla annorlunda.

Det är en skandal att den politiska redaktören på Sveriges största tidning rycker på axlarna inför särbehandlingen av kvinnor i politiken. Jag ifrågasätter starkt hennes kompetens att på ett adekvat sätt skildra politikens villkor. Kanske beror det på att det är omöjligt att ha en annan syn på saken på Aftonbladets redaktion, dvs hon är så påverkad av det allmänna klimatet - misogynt och sexistiskt - på redaktionen att hon inte fattar bättre, eller också är det så att hon faktiskt tror på det hon säger. Jag vet inte vilket som är värst.

Expressen mans-helgbilaga rena skämtet

Har du sett trailern för "Expressen Söndag" som ligger ute på webben?
Leif GW Persson uppmanar oss kvinnor att ta reda på hur män är genom att vända sig till honom och en rad andra adrenalinstinna übermachos (Robban Aschberg, Paolo Roberto och Pigge "Tsunamikatastofens kvällstidningshjälte" Werkelin). I trailern bakar han bullar, puffar med soffkuddarna och sprutar vatten på blommarna i hemmet, samtidigt som vi i morgontidningarna kan läsa om att ny forskning visar att det är just för att män inte gör det som GW så skämtsamt spelar upp, dvs tar sitt hemmaansvar.
Expressen har inte fattat att det är inte vi kvinnor som ska lyssna på hur tjuriga machomän vill ha det, utan precis tvärtom. Jag har sagt det förut, ett halvår max ger jag den här skitdåliga tidningsidén.

Förövrigt läser jag hellre Expressen än gubbslemstidnigen Aftonbladet sen lång, lång tid tillbaka och med nya chefredaktören Jan Helins motto "En skön stund med Aftonbladet" så lär moraset för Bladet bara fortsätta. Jag bara undrar: Var är brudarna?

Är det nån som läser Bang längre?

Jag blir så upplivad av min nya insikt (läs föregående blogg "Ebba Witt-Brattström in my dreams") att jag fortsätter lite mer på Ebba. Läste precis en intervju med henne i senaste numret av "Fokus" där hon i en passus om den feministiska tidskriften Bang, som jag slutade läsa för länge sen. På frågan om vi är inne i en backlash i jämställdhetsdebatten apopå Bang: "...den fullkomligt abstrakta diskussione som förs i Bang eller på vissa kultursidor är bedrövlig - den har inget med verklighetens kvinnor att göra."
Visst, och jag kan till och med hålla med henne om att feminismen inte gjort några framsteg alls på senare år, som om musten gick ur kvinnorna som vill förändra i och med Fi:s totala fiasko; som om feminismens kamplystna kvinnor står och stampar och väntar på det nya paradigmet - post postmodernismen - som ska föra oss ut i verkligheten igen.
Själv längtar jag efter det där pirret jag kände i magen den dagen då Fi kallade till sin första presskonferens i riksdagshuset för att komma ut som parti. Det hade föregåtts av en lång massmedial feministisk arbetsseger. Det var så jävla kul. Äntligen, tänkte jag, nu händer det och jag som missade både Grupp 8 och Stödstrumporna får vara med. Resten är historia och tyvärr, så här i efterhand, var det "Butlerfeministerna" med Tiina Rosenberg i spetsen som gick segrande ur striden mot Ebba och när hon lämnade scenen och Evin Rubars "Könskriget" målade ut feminister som manshatare, då var historien slut, redan innan den börjat.

Nu tänker jag bara: Vad ska vi göra nu då?

Ebba Witt-Brattström in my dreams

Såg precis om SVT:s "Mötet" mellan Ebba Witt-Brattström och Susanna Alakoski och förstår plötsligt Ebbas mission, som jag i ärlighetens namn haft visst motstånd till under alla år då hon varit min professor i litteraturvetenskap.
Åh, jag kan inte låta bli att blinka mot min husgudinna Simone de Beauvoir, som först i 40-årsåldern förstod att hon var kvinna och att det var något annat än att vara man. Jag trodde jag fattade det där mycket snabbare. Jag har ju en examen i både genusvetenskap och litteraturvetenskap med genusinriktning, förutom att jag jobbat på Centrum för kvinnoforskning i flera år. Jag om nån, borde ju veta att det är skillnad. Och visst, på ett sätt - teoretiskt - har jag nog fattat allt det där, men när jag såg Ebba tala om hur hon förhånats för att hon talar om moderlighetens villkor och det moderliga samhället i det sammanhang hon målar upp, då känner jag - praktiskt - att det är nog först nu som jag förstår det särskilda - och att det är det som är grejen - med att vara kvinna.
Ebba drar den långa historiska linjen av kvinnor som ställt sig upp och sagt till männen: "Ok, så säger ni, men jag säger så här." Kvinnor som givit exempel på något annat, inte krampaktigt strävat efter och satt likhetstecken mellan likhet med man = jämställdhet. Det är nåt annat att vara kvinna. Varför har vi så jävla svårt och är så skiträdda för att säga det?

ps
Jag röstar för att Ebba startar en ny medborgarskola för kvinnor, apropå Fogelstad. Jag kommer anmäla mig direkt