tisdag 16 oktober 2007

Pär Ström, ny medlem i antifeminismmaffian

Pär Ström, samhällsdebattör och integritetsombudsman på högerns tankesmedja "Den nya välfärden" kommer nu med en ny bok där han talar om att feminismen inte tror på jämställdhet, utan utövar kvinnliga härskartekniker och är ute efter att förvandla patriarkatet till ett matriarkat.
Ja, ja, en snubbe som inte har bemödat sig med att ta reda på vad feminismen egentligen står för är det svårt att ta på allvar. Att han utan att ta reda på basfakta, som för de flesta ändå är okontroversiella, dvs att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, visar bara att så fort vem som helst klankar på feminismen får han/hon plats i debatten. Det leder till att vi står och stampar och inte kommer vidare i jämställdhetsarbetet, eftersom feminister ständigt måste bemöta människor som inte tagit reda på vad feminism är utan bara ser chansen att hålla tillbaka kvinnor ytterligare genom att utmåla feminister som härsklystna.

Fler anmäls färre döms för våldtäkt

Nya våldtäktslagen som kom 2005 är ett fiasko enligt Aftonbladet Kvinna i går.
2004 anmäldes 2 631 våldtäkter, av dem lades 89 procent av fallen ner medan 11 procent ledde till åtal. Av de åtalade fallen friades 32 medan 153 fälldes.
2006 anmäldes 4 208 våldtäkter, av dem lades 88 procent ner och 12 procent ledde till åtal. Av de åtalade friades 65 medan 252 fälldes.
Anmälningarna har ökat med 40 procent de senaste åren, men bara var tionde misstänkt gärningsman åtalas. En siffra som varit oförändrad under hela 2000-talet. Förra året frikändes mer än var femte åtalad våldtäktsman mot tidigare 17 procent. Frikännandena är dubbelt så många bland våldtäktbrott som för andra brott.

Beatrice Ask ska till våren tillsätta den femte sexualbrottsutredningen på 35 år.

Rättvisan och Stureplansprofilerna

I dag klockan 11.00 får vi veta om hovrätten håller med tingsrätten och friar Stureplansprofilerna från våldtäktsanklagelserna, för att de inte uppfattade att kvinnan inte ville bli våldtagen.
Räkna för övrigt med demonstrationer om de frias. För hur mycket våldtäktsåklagarna i Stockholm; Rolf Hillegren, Anders Halfwordson, Anna Pettersson och Anders Sundholm än sätter sig på sina juridiskt höga hästar (Expressens debattsida i går)och gör sig lustiga över miljöpartiets Peter Erikssons krav på en moderniserad sexualbrottslagstiftning med orden att han borde "använda huvudet" i stället för att sätta ner foten i denna fråga, så kommer folket åter att basha juridiken på området. Igen!
Den juridiska attityden när det gäller sexualbrott är under all kritik och har varit länge och den så kallade objektiviteten och "hellre fria än fälla" inställningen har när det gäller sexualbrott i juridiska kretsar allt mer tendensen av "bara fria och inte fälla". Hur ska man annars tolka advokat Per E Samuelssons häpnadsväckande uttalande härförleden om att alldeles för många oskyldiga fälls för sexbrott.
Jag ställer samma fråga som Hanne Kjöller (DN:s ledarsida i dag): Hur kan han veta det? Var han med då det skedde? Annars är det just med den argumentationstekniken, fast tvärtom som advokater av Samuelssons sort brukar hävda att det inte går att bevisa vad som hände eftersom ord står mot ord och att sällan något utomstående vittne finns till det inträffade.
Att det nu visat sig att även åklagarna sällat sig till advokaternas partiska syn på saken är inte bara sorgligt, som Kjöller skriver, det är rena rama rättsrötan, för det kan väl inte vara meningen att de som begått brott inte ska dömas och straffas för det.

Filmkrönikans bättre jag

Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Åtminstone delvis. I går kväll visade sig Filmkrönikan från sin bättre sida. Inslaget med film från melllanöstern var RIKTITGT bra och känns välbehövligt i all krigspropaganda-film från Hollywoodfabriken. Överhuvudtaget uppskattar jag ambitionen att häva sig upp ur det amerikanska perspektivet på världen i filmuniversumet någon gång. Det får vi ju liksom ändå.

Däremot fattar jag fortfarande inte Filmkrönikans snuttifierade format. Varför pressa in såå mycket? Det hela känns lite väl fördomsfullt målgruppstänk. Tydligen enligt en undersökning som refererades till i programmet så är det boys mellan 16 och 24 som går mest på bio. Betyder det att formatnissarna bakom Filmkrönikan antar att den gruppen - som man ju samtidigt sååå hysteriskt jagar på SVT - inte pallar se mer en någon minut för att inte zappa?
Själv blir jag som inte tillhör den målgruppen - om så är fallet - bara trött på flåset och önskar mig en något nertaggad Filmkrönika.
Näh, nu slutar jag innan bitterfilmittan inom mig tar över totaly.

måndag 15 oktober 2007

Filmrecension: Curse of the Golden Flower, MVG

Jag utnämner redan nu 2 1/2 mån innan 2007 är över att detta är årets film.
Den är ett klassiskt drama om kärlek, hat och makt. Zhang Yimou, världens nu kanske största filmregissör, regisserar en av de mest storartade skådespelorskor man nu kan se på biografen, i en film som utspelar sig för över 1000 år sen i Kina.
Det är vackert, fruktansvärt och så filmiskt ljuvligt att det är bara att gå och se. Genast!

Läs min recension på Sourze.

Filmrecension: Miss Potter, G

Nu kommer höstens andra film om en brittisk kvinnlig författare. Den här gången är det barnboksförfattaren Beatrix Potter som tar gestalt genom Renée Zellweger, som tidigare gjort Bridget Jones på bioduken.
Det gemensamma för filmerna om Jane Austen och Beatrix Potter är att porträtten av dem romantiserar två för sin tid subversiva och emanciperade kvinnor. Därmed tonar man ner kraften hos dem och visar upp felaktiga bilder av kvinnor, som bröt mot normen av vad en riktig kvinna skulle göra och vara.

Läs min recension på nättidningen Sourze.

söndag 14 oktober 2007

Peyre gör en Gynning i vass kroppspolitisk anda

Nu lägger sig Paradise Hotel bitchen Natacha Peyre under kniven på Akademikliniken igen. Men inte för att som tidigare pumpa in mer silikon i kroppen, utan för att ta bort skiten.
Det som tidigare var jättefint har nu blivit jättefult. Därmed har Big Brother bruden Carolina Gynnings konstnärligt statement att ta bort bröstimplantaten inför kameran, blivit till en fortsatt intern kritik - utvikningsbrudarna själva tar avstånd - av porrmodellidealet.
Intressant och det absolut vassaste feministiska sexualpolitiska agerandet på länge på svensk mark.
Gynning och Peyre har definitivt givit feminismen en kroppspolitsk skjuss och ännu en gång visat att det personliga är politiskt. Det är bara att elogera.

Bloggpudeln Alexander Schulman

Jag tror att Alex Schulman genom att stänga ner sin blogg, inte bara tog död på "monstret", som han illojalt nog kallade sin blogg, utan han skrev även under dödsattesten på sin egen trovärdighet som samtidsfenomen. Alexanders nya projekt - vad det nu månde vara - är redan innan det sett dagens ljus dead and out. Och det för att Alexander Schulman valde att sälja ut sig i nåt som han och hans boss Kalle Jungqvist tror är ett smart marknadsföringstrick inför nya mediala succér. Medan vi som diggade Alex blogg vet att det numera bara handlar om sedelbuntar för Schulmans del och att om han som snubben i Ankeborg ville dyka ner i nya sköna miljoner är tvungen att sluta kritisera kollegorna på Aftonbladet.

Därmed har A Schulman givit bloggpudeln ett ansikte.