Gyllenhammar, Zandén får sällskap av Klingspor

Först Cecilia Gyllenhammars och Jessica Zandéns debattartikel på temat: misshandla mig gärna (min tolkning) på Newsmill. Sen kommer en story, som tangerar samma tendens: Agneta Klingspors nya roman "Pressa läpparna här", om våld, förnedring och allmän destruktivitet upphöjd till passionerad kärlek. Trots att det hela slutade med en rättegång för Klingspors del - hon återanvänder nämligen en del av den självbiografiska "Nyckelroman" som kom 1994 - när det begav sig, har hon uppenbarligen inte kommit över den där historien. Om så vore fallet, undrar jag varför hon 14 år senare väljer att tugga om den på nytt; ibland till förvillelse lika, enligt Nina Björks recension i DN i dag.
Vad är det med oss kvinnor? Varför älskar vi män som hatar kvinnor? Varför ser vi någon annan - ofta ett litet barn som behöver en moders (läs: vår) omsorg - än den man vi har framför oss?
För att vi själva är skadskjutna små flickor som lärt oss att kärlek = våld. Jag blir så trött.
Läs Katrine Kielos "Våldtäkt & romantik" i stället: Gå till botten med dig själv, ta hand om den lilla flickan inom dig och lär dig se igenom de strukturer vi är så omedvetna om när det gäller sexualiteten.
Enligt Simone de Beauvoirs syn på den patriarkala sexualiteten - dess mest urspårade uttryck analyserar hon i "Must we burn Sade" - är att den bygger på att män hatar kvinnor, enkelt uttryckt.
Är det därför kvinnor som Gyllenhammar, Zandén och Klingspor upphöjer våld och hat till passion?
Det är så sorgligt att dessa kvinnor debatterar och i olika litterära former fortsätter nagla sig fast vid män som bara är kapabla att ge dem pisk, som om vi kvinnor inte har nog av destruktiva "kärleks"historier i det verkliga livet.

DN tar genvägen ut ur biologismgarderoben

Det är inte jag som avslöjar det - även om jag vinklar upp budskapet - utan Bengt Olle Bengtsson, professor i genetik vid Lunds universitet. I dagens "Studio Ett" i P1 kommenterar han nyheten som toppade DN:s förstasida i morse (och fortfarande gör!!!) med att DN alltid varit förtjusta i genförklaringsnyheter. Jaha!?

Jag ser framför mig hur 2.0 professorn Annika Dahlström, som är övertygad om att män egentligen inte kan ta hand om små barn och oxytocinfanet från 90-talets genparnass, professor Kerstin Uvnäs-Moberg och gänget - Rigmor Robert, Marianne Ahrne, Maria Borelius och Louise Hallin - trängs på DN:s favvolista över kloka gummor, som alltid kan ge biologiska förklaringar till hur "riktiga" män och kvinnor är.

Genprofessor Bengtsson från Lund skrattar åt nyheten och ser den mest som underhållning, samtidigt som han säger att den biologiska förklaringsmodellen, som allena saliggörande är på väg ut och säger indirekt att DN (som i skrivande stund fortfarande toppar sin förstasida på nätet med nyheten)tillhör en gammal tidsepok. I Sydsvenskan är nyheten i dagens tidning en sista sides grej - där brukar man inom papperstidningsvärlden ofta lägga nån liten lustifikation (min anm) - säger Bengtsson glatt för att bevisa sitt tidigare antagande och samtidigt mena att Skåne är mer i framtiden än huvudstaden, åtminstone när det gäller medial bevakning av forskningsfronten.

Ett litet nättidningsspan från min sida så här i tisdagsdygnets sista självande stund visar att Expressen har gennyheten långt ner på sidan. Sven Wollter - "Det var inte bara han som fick ligga runt på 70-talet" Marianne Lindberg de Geer i P1:s "Heliga familjen" - säger: "Underbart att kunna skylla på det".
Aftonbladet har nyheten lite högre upp med en raljant text om biologiska bortförklaringar av krönikören Terri Herrera Eriksson under rubriken: "Genterapi mot otrohet - en lysande idé".
Sydsvenskan har den långt ner, medan SvD och GP inte nämner DN:s toppnyhet med ett ord i sina nätupplagor så här dags.
I bloggosfären är det dagens mest diskuterade nyhet med 46 bloggar länkade till DN-artikeln som ett exempel.
Det roar säkert genprofessor Bengtsson i Lund