Styckmordsläkarlobbyn skyller på extremfeminister och vänstern

Extrema feminister och allmänt vänsterfolks ideologiska uppfattningar är skyldiga till att obducenten och allmänläkaren oskyldigt dömdes för att ha styckat Catrin da Costa 1984. Det är Per "Döden är en man" Lindebergs argument för att fallet på nytt bör synas i sömmarna.
Så lät det i gårdagens "Debatt" i SVT när "fria-läkarna-lobbyn" tog ytterligare ett steg för att få igenom en prövning före juni 2009, då fallet preskiberas. I debattstudion fick Lars Borgnäs ensam stå för ett annat sätt att se saken på. Medan lobbyn bestående av: Göran Lambertz, JK, som för nån vecka sen propagerade på DN-debatt för att lyfta fallet ännu en gång, Per Lindeberg, som skrivit boken till allmänläkarens och obducentens försvar, Leif GW Persson, som tidigare falskt utpekat en sedemera oskyldig man för att ha begått brottet och Anders Carlgren, lobbydebattör och journalist, i programmet för första gången sen 1984 intervjuade den för styckningen dömde allmänläkaren Thomas Allgén, propagerar för att läkarna är oskyldiga och att fallet är en svensk rättsskandal av stora mått.

Det mest anmärkningsvärda är att JK inte satt sig in i fallet ordentligt innan han bestämt sig för sin syn på saken, vilket gör att misstankar om lobbyns pådrivande verksamhet ligger till grund för hans ställningstagande i rättsfrågan. Särskilt eftersom Lambertz hänvisar till allmänkunskap, som de tre böcker i fallet som skrivits som många svenskar har kunnat ta till sig och inte vill diskutera sakfrågor som DNA-spår på en handduk eller ett påstått solitt utpekande av Allgén som den som lämnade in en rulle film där styckningen dokumenterats.

Borgnäs däremot hävdar att inget nytt kommit fram, som gör att fallet bör få en ny prövning, sen kammarrättens dom. En sak är säker feminist-, och vänsterhatarlobbyn kommer göra vad de kan för att fallet prövas på nytt, vilket innebär att vi kan räkna med att de här herrarna och deras gelikar kommer att dyka upp snart igen - och allt oftare ju närmare juni 2009 vi kommer - i en blogg, debattartikel, radio eller TV nära dig.

Man föds inte till en våldsman man blir det

Vad säger SVT-journalisten Evin Rubar - medverkade till att fd Roks ordföranden Ireen von Wachenfeldt tvingades avgå och Feministiskt Initiativ sjönk som en sten - om Newsmillrubriken: "Han dödade för att han är man" (apropå senaste skolskjutningen i Finland) över en artikel av samme Wachenfeldt.
Då - det känns som mycket länge sen - när FI precis haft presskonferens om att de skulle ställa upp i valet 2006 och allt kändes möjligt, kom "Könskriget", TV-dokumentären i två delar, som i ett slag förvandlade feminismen från glödhet till iskall. Och så har det varit sen dess.
Men den senaste tiden - rätta mig om jag har fel - känns det som att det offentliga samtalet lite mer på allvar är beredd att diskutera den destruktiva/våldsamma manligheten.

Jag kan inte låta bli att fundera över om Wachenfeldt hade utsatts för ett sånt riggat korsförhör av en TV-reporter i dag och om hon skulle varit så rökt, som hon blev den där gången, både internt och av en dömande allmänhet.

Nu för tiden kan ett radioprogram som "Konflikt" ägna fyra hela program åt att diskutera den destruktiva manligheten, utan att nån har några invändningar. Betyder det att vi är mer överens om att det som Wachenfeldt var inne på - inte att män är djur, men ibland beter sig som om de vore - kanske inte var helt fel ändå. Titta på fotbollsklackarna i Stockholm, snubbar som slår och våldtar sina tjejer (bl a två kändisfall senaste veckorna, varav ett länge toppade Flashback som "hetaste ämne") och grabbgängen som pucklar på ensamma män på stan. Vad är det med männen? Och kom inte dragande med att kvinnor också slår, utan dra upp huvudet ur sanden. För vi måste prata om påståendet att "han dödade för att han är man".

Naivt hyllande av bloggosfären i "Nya vågen"

Martin Jönsson och Isobel Hadley-Kamptz är så blinda i sin kärlek till bloggarna på gammelmedias bekostnad, att de missar hela poängen med att Carl Bildt vann över Rapport, som H-K påpekar i sin debattartikel på Newsmill.
I "Medierna" i P1 i helgen sa professor Wilhelm Agrell att om det är FRA eller någon annan samhällsinstitution som samarbetar med diktaturer - vilket Bildt trots allt ändå sa att Sverige gjorde i Rapports FRA-inslag - spelar för medborgaren ingen egentlig roll. Alltså satt Rapport på ett scoop - vilket Rapport-chefen Morgan Olofsson visste - som Bildt eventuellt genom sin blogg riktade uppmärksamheten bort från, genom att skjuta in sig på FRA-detaljen i Rapportinslaget.
Bildt satte via sin blogg "Alla dessa dagar" igång en dementimaskin - ett uttryck som Jan Guillou myntat - och Rapport tvingades be Bildt om ursäkt, på ett liknande sätt som DN fick göra i Geijeraffären, för att en detalj i en förövrigt korrekt nyhetsförmedling var fel.
Jönsson och H-K diskuterar i P1:s "Nya Vågen i dag Bildts seger och tycker den är bra, för att bloggosfären är så himla bra. Den mer balanserade bloggosfärdebattören Göran Sommardal försöker få ett ord med i laget och säger att Bildthistorien får fel fokus genom att i stället för nyhetsinnehållet diskutera hur Rapport gjorde. Jönsson och H-K däremot ser inte Bildts bloggande efter Rapportinslaget som ett utslag av dementimaskinens härjningar. De är så berusade av bloggarnas möjlighet att förändra, påverka och avslöja gammelmedias tvivelaktiga journalistik att de inte bryr sig om att lika kritiskt granska bloggarnas agenda.

Newsmills redaktörer har all anledning till oro

Leo Lagercrantz, en av tre redaktörer på nya debattsajten Newsmill, oroar sig över att folk kommer fram till honom och grattar för Newsmill. Det gör han rätt i, för nyhetsgruvan har under den korta tid den funnits som debattsida på nätet utvecklats till ytterligare ett tyckarelitistiskt fora, där eliten till stor del utgörs av samma gamla vanliga gäng, som nu fått möjligheten att tycka till ännu en gång på ännu ett ställe. Intet nytt under solen, alltså. Hela idén tycks ha tröttnat på sig själv redan på första raksträcken, fast den fick en sån rivstart med damerna Gyllenhammar/Zandéns urtidsefterlysning om "riktiga karlar".
Det tycks allt mer vara PM Nilsson som äger för sidan liknar alltmer Expressens ledarsida (PM:s fd arbetsplats). Men att han lät pappadiskussionen halka över till "Godmorgon, världen" (en vecka senare!) i P1 och inte själv blåste liv i den på Newsmill efter att ha vandrat genom TV:s morgonsoffelandskap tyder på att väderkornet har tappat stinget.
Och Karin Eder Ekman, den borne feministen från Fittstim och Bang, var tog hennes redaktörsskap vägen? Efter gammalt upprepat om utseendefixering, tycks luften helt gått ur.
Vad är det som händer på Newsmill egentligen?
Från en som undrar.