Läs min sista artikel om porr på Sourze.

Nu kan du läsa min sista artikel om porr på nättidningen Sourze.: "Feminister (?) som älskar porr".
Jag vill tacka alla som skickat mail och haft synpunkter på artiklarna. Det har varit intressant att diskutera saken med er.

Fortsätt gärna att läsa mina filmrecensioner på www.sourze.se. Nästa vecka skriver jag om den svenska långsfilmsdebuten "Darling" av Johan Kling.

Tipsa mig gärna om angelägna artiklar vad gäller politik-feminism, som du tycker borde skrivas.

När ska media tröttna på Petra Östergrens kvasiteorier om prostitution?

Sen november 2006 har Petra Östergren lobbat i medias olika kanaler för att horan ska kallas sexarbetare och få öppna eget, samtidigt som kopplerilagen ses över. Fritt fram för "den lyckliga horan" mao. Allt började med hennes bok "Porr, horor och feminister" där hon låter några horor tala ut. På det bygger hon hela sitt tveksamma politiska projekt - frigör horan - och bryr sig varken om tidigare forskning eller den feministiska kampen för en annan sexualsyn än den som reproducerar kvinnliga runk- och knullobjekt. Hon tycker till och med att det är feministernas fel att hororna stigmatiseras.

Men om det nu är så att hororna är lyckliga och vill fortsätta hora, så får de väl gå the homosexual way och komma ut ur garderoberna och själva berätta, i stället för att skicka fram Petra Östergren som ju egentligen inte vet vad det handlar om eftersom hon inte ingår i gänget.

Hittills är det ju bara horan Rosinha Sambo som outat. Hon är nu målsägande i en rättegång i Göteborg - där hon anklagar sin fd pojkvän - som tidigare ingick i polisens traffickinggrupp, för koppleri. Dom faller 7 februari.

I Aftonbladet i dag är det återigen en anonym hora, som säger att hon trivs med det, trots att ingen i hennes familj har en aning om vad hon pysslar med. Det brukar vara så medan de håller på, kommenterar psykologen Dan Katz:
"Men efter avslutad ´karriär´framkommer oftast att detta var en attityd de hade för att kunna stå ut med sitt liv." Han menar att de stänger av för att fixa att hora och att det är tvång eller ekonomiska orsaker som ligger bakom att de prostituerar sig. Dessutom tillägger han att det är med livet som insats. "Förutom könssjukdomar träffar hon främmande män som mycket väl kan utsätta henne för livsfara. Det verkar orimligt om hon inte förr eller senare råkar riktigt illa ut. Tyvärr."
Men det där är inget som biter på Östergren, som pappegojlikt upprepar att det finns "väldigt många sexsäljare som vill att det ska ses som vilket jobb som helst, som massörer eller terapeuter".
Myten om den lyckliga horan, som Östergren genom sitt horprojekt blir språkrör för, är något som Jämo, Claes Borgström säger är en manlig skapelse. "Män vill gärna höra att kvinnan trivs och vill, men det är en myt. Om han tänkte på att han utnyttjar henne skulle det inte vara lika attraktivt att köpa sex längre...ett samhälle där män köper kvinnors kroppar är inte jämställt."
På frågan från reprotern Hanna Radtke om varför prostitution inte kan ses som ett vanligt jobb, svarar han med en motfråga: "Du menar att kvinnor som är arbetslösa skulle förlora a-kassan om de inte prostituerade sig?"
Sexköpslagen kan inte få bort den rådande könsmaktsordningen, men den är ett steg på vägen och ska därför naturligtvis inte, som Petra vill, tas bort.

Nu undrar jag bara när vi kan få läsa något nytt i sakfrågan, i stället för att få omtuggade varianter av Petra Östergren gång på gång. Själv har jag givit min syn på saken i mina två artikelserier om prostitution och porr på nättidningen Sourze. (www.sourze.se). Prostitutionsartiklarna finns även i mitt bloggarkiv för den som är intresserad.

Lägg ner kvinnoförbundet

Efter att socialdemokraternas kvinnoförbund totalt marginaliserades när det gällde att driva feministiska frågor i valrörelsen och genom att partiets Marita Ulvskog valde att bilda Feministas för att mota bort Feministiskt initiativ 2005, i stället för att låta kvinnoförbundet ta hand om saken, tyder på att partiet är splittrat när det gäller feminism.

Nu visar det sig att även kvinnoförbundet imploderar, för rykten säger nu att ordföranden Nalin Pekgul kanske inte har medlemmarna på sin sida inför förbundsmötet i juni. Det kan betyda att Pekgul kanske petas fast hon själv vill fortsätta.
Det sägs bero på att Nalin vill slopa kraven på att; avskaffa monarkin och införa republik och sex timmars arbetsdag. (P1, Ekot, 070202)

Vettiga förslag, tycker jag. För vem tror, allvarligt talat förutom några ideologiska fanatiker, att monarkin kommer att avskaffas inom överskådlig framtid. Det där s-kravet är ju bara nåt retoriskt lull-lull, som partitopparna själva slutade tro på för länge sen, ännu mindre något de driver för att genomföra. Detsamma gäller, tyvärr, förslaget om sex timmars arbetsdag. Det finns väl ingen realistisk politiker, med lite vidvinkelblick, som ser det som ett möjligt framtidsscenario de närmaste åren. Annars tycker jag idéen borde rimma med den tekniska utvecklingen, men jag har inte sett ett rimligt förslag om tillvägagångssättet och den enklaste omvärldsanalys tycks inte peka mot att vi ska jobba mindre.

Sossarnas kvinnoförbund tycks leva i en utopisk bubbla, som hellre drömmer sig till ett land som icke är än att lyssna på en down-to-earth politiker/ordförande som Nalin Pekgul. Med en sån världsfrånvänd idétradition är det lika bra att packa lådorna och stänga förbundet för gott. Det tycks ju ändå "moder"partiet i praktiken redan gjort.

Horan utan juridiskt ombud

Stefan Karlsson, tidigare polis i traffickinggrupen, stod i går inför Göteborgs tingsrätt åtalad för koppleri av chefåklagare Per Lind.
Vid en tidigare rättegång, anklagades han för misshandel. Den gången friades han i hovrätten. Bakom anklagelserna står horan Rosinha Sambo, som haft ett förhållande med Karlsson.
Utan juridiskt ombud - juristen Branislav Despotovic har inte fått tillgång till förundersökningen - mötte hon den 40-årige polisen i rätten i går. Rosihna menar att "åklagaren har vägrat samarbeta. De vill bara se till att han inte får något straff den här gången heller". Utredningen inför rättegången har tagit 1 1/2 år.

Men till rättegången kom Rosihna Sambo en stor uppvaktning. bl a Coswas, en taiwanesisk organisation för sexarbetare och deras supportrar. Stefan Karlsson kom med sin nya flickvän.
Vice chefsåklagare Bo Lindgren på riksenheten för polismål menar att Karlsson är skyldig då prostitution förekommit i hans lägenhet och genom att han kört henne till kunder. Enligt Sambo ville hon sluta hora medan Karlsson pressade på att hon skulle fortsätta. Han ville dessutom kolla, själv delta i sexet och var intresserad av storleken på kundernas könsorgan.
Karlsson nekade, hade inte en aning om att hon fortsatt hora. Däremot medgav han att han varit med och haft sex med Sambo och en man han inte kände. "Hon ville ha det så och jag gick med på det" var hans förklaring. En gång hade han kört henne till Skåne för, som han trodde, att hon skulle strippa. Om han kollat när hon horat kommer han inte ihåg.
Rättegången fortsätter i dag.
(Göteborgs-Posten, 070130)

Två av Rosihnas supportrar, prostitutionskramarna Petra Östergren och Louise Persson - båda på plats i Göteborg - "efterlyser en kvinnorörelse som solidariserar sig med kvinnor som säljer sex" (Expressens debattsida, 070130).
Det har kvinnorörelsen alltid gjort, däremot tycker man inte, som Östergren och Persson, at prostitution är ett arbete, utan slavhandel. De här båda damerna har länge gjort vad de kunnat för att lägga skulden för problemen inom prostitutionen på feministerna, vilket faller på sin egen orimlighet, då kvinnors förbättrade livsvillkor (läs: jämställdhet) är vad feminism handlar om.
De här brudarna vill bara släppa prostitutionen fri och är inte det minsta intresserade av att ifrågasätta den sexualsyn som den bygger på.
Sorgligt, men sant.

Lästips: Bloggen "Horan och rättvisan: 0-1", 070128, mina fyra artiklar: "Porr - en hushållsnära tjänst", "Den lyckliga horan och trafficking", "Horan, mannen och moralen" och "Att döda en hora" " på nättidningen Sourze. (ligger även i mitt bloggarkiv).

Jämställdhet inget för Hägglund

Folkpartiets Johan Persson är inte överens med kristdemokraten Göran Hägglund om att vårdnadsbidraget ensamt innebär någon "valfrihetsrevolution", som Hägglund kallar det.
Persson menar att alliansens familjepolitik handlar om riktig valfrihet - dagis eller hemmamamma - och jämställdhet.
Det innebär att vårdnadsbidraget ska införas samtidigt som jämställdhetsbonus - utdelas när pappa och mamma delar på föräldraförsäkringen - och barnomsorgspeng för ökad kvalité i barnomsorgen, enligt Persson (Ekot, 070131).
Hägglund däremot bryr sig inte om jämställdheten utan vill gå före med vårdnadsbidraget. Ett bidrag som mest intresserar mammor i låginkomstfamiljer (SVT/Rapport, 070130), där hela 20 procent kan tänka sig att stanna hemma längre för 3000 spänn i månaden.
Det är upp till varje kommunen att besluta om de vill införa ett vårdnadsbidrag eller inte. I media i går hörde jag en (s)-styrd kommun som inte tänkte göra det. Återstår att se hur många kommuner som kommer att genomföra det, när det blir dags. Det tidigare startdatumet för reformen 1 januari 2008 tycks nu inte lika säkert, då oenighet råder inom alliansen när det gäller familjepolitiken.
Det är bara att hoppas att (fp) står på sig och att Birgitta Ohlsson ger sig in i debatten vid sidan av Persson.

Se även bloggen: "Hägglunds valfrihetsrevolution inget för oberoende kvinnor", 070130

Hägglunds valfrihetsrevolution inget för oberoende kvinnor

1 januari 2008 införs ett kommunalt vårdnadsbidrag på 3000 kr (i valrörelsens kd-förslag skulle det bli 6000 kr).
Jag undrar hur många kloka mammor i det här landet som tycker att de nålpengarna gör det möjligt för dem att stanna hemma längre med barnen, än vad föräldraförsäkringen gör. Ok, mammorna vinner i kontakt med sina barn, men tyvärr blir de loosers ekonomiskt och på jobbet. Att hänga upp sin ekonomi på en familjeförsörjande man är 1800-tal och borgar inte för någon jämställdhet mellan könen.
I stället borde socialminister Hägglund, (kd) som tror att vårdnadbidraget kommer att innebära en "valfrihetsrevolution" utveckla föräldraförsäkringen som hans borgerliga företrädare på posten, folkpartisten Bengt Westerberg, drev igenom och satsa på fler pappamånader. Det skulle bli ett steg mot en jämställdhetsrevolution, värd namnet.

Maria Abrahamsson och machomännen i näringslivstoppen

Det är alltid kul att läsa Maria Abrahamsson, ledarskribent i SvD. Inte för att jag håller med henne i de feministiska spörsmål som hon tagit som sin livsuppgift att demonisera, utan för att slipa de egna argumenten.
Efter ett tag - och det är några år sen Maria tog över den anti-feministiska stafettpinnen efter de tidigare feministjägarna och näringslivskramarna Marie Söerqvist och Susanna Popova på SvD - ser man hur argumenten tuggas om, utan nyansering eller problematisering.
Det största problemet med den anti-feministiska ligan, starkt knuten till svenskt näringsliv, är att de är totaly könsblinda. De varken ser eller hör att kvinnor och män är ojämställda i det här landet. De hänvisar mekaniskt till att kvinnor är fria och själva väljer sina liv i alla lägen. Att tala med dem om könsdiskriminerande strukturer och vikten av att driva jämställdhetsfrågor via politik och lag går inte. De är ju "liberaler"; de tror på "friheten", "det egna valet", "självbestämmande" och "äganderätt". Så fort man säger samhälle (kollektiv) och stat (läs: politik/lag), dvs kollektiva lösningar då kommer de dragande med orden (inom citattecken ovan).
Men de där orden är så fluffiga att de egentligen inte betyder någonting om de inte fylls med definitioner och innehåll.

Nu senast är det Rothsteins debattartikel (DN, 070127) om kärnfamiljen som ett anti-feministiskt projekt, som Maria ger sig på (SvD, 070130). Så länge Rothstein sin vana trogen kritiserat genusforskningen har Maria inte haft några invändningar, men nu gör hon honom till en fiende i det anti-feministiska projektet. I Marias underbara värld finns inga problem med att mamma stannar hemma med barnen medan pappa jobbar. Att påstå något sådant är detsamma som att underhålla myten "om att unga kvinnor är viljelösa våp, oförmögna till egna genomtänkta livsval".

Om man följt de här anti-feministbrudarnas skriverier och ställer dem mot Anita Göranssons, professor i kvinnohistoria, elitforskning börjar man förstå. För vill man bli accepterad i näringslivet är det avgörande att dela den värdegrund som råder där. Göransson har tidigare och nu senast i den färska rapporten "Maktens kön, kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet" (presenterades på DN Debatt, 070129) visat att näringslivets toppskikt i dag består av Sveriges värsta machosnubbar. Glöm han i nätundertröja med en ölburk i näven framför Sportspegeln i nån Stockholmsförort - de mest traditionella och könskonservativa männen återfinns i styrelserummen. Det är därför som näringslivskramarbrudar som Maria, Susanna och Marie tycker det är bra om mamma stannar hemma med ungarna för 3000 spänn i månaden och toppen med pigor som tar hand om barn och städning. För att tro att styrelseproffspappa skulle vilja vara hemma med snoriga ungar eller ta tag i golvmoppen när det behövs, kommer inte på fråga. Bara i resten av samhället tycks något sådant möjligt.

Mer fokus borde riktas på näringslivspappan och hans 1800-talsvärderingar, för i dagsläget är han en av de största stoppklossarna för ökad jämställdhet mellan könen i det här landet.

Reinfeldts illegala barnflicka

Statsminister Fredrik Reinfeldts barnflicka från Serbien-Montenegro jobbade vidare trots att hon fått avslag på sin asylansökan - och därmed inte får jobba i Sverige - och skulle lämna landet. Under 2005 jobbade hon deltid på ett äldreboende i Täby, den kommun som Fillippa Reinfeldt då var kommunalråd i.
Barnflickan vill inte svara på om hon fortsatte att jobba hos familjen Reinfeldt där hon bodde. Det vill inte Reinfeldt heller, utan hänvisar till att han redan sagt allt i saken. Ett svar som inte är med sanningen överensstämmande eftersom han inte berättat att hans barnflicka var illegal.

Vad man än tycker om verksamheten att gömma flyktingar så är det olagligt.
(Aftonbladet/Metro)

Expressen läser Rothstein

I Expressens läsning av Rothsteins DN Debatt-artikel (se bloggen nedan) är det kvinnornas fel att kärnfamiljen är en kvinnofälla. Det är alltså inte patriarkala strukturers fel utan kvinnornas, som väljer fel män.
Det förvånar mig inte, för Rothstein har ju aldrig gjort sig bemärkt som kvinnornas bästa vän. Men detta ständiga klankande på kvinns börjar bli tröttande. Vad är det med karln? Har han mens eller?

DN debatt going feminist

Det är bara att tacka och ta emot, när DN debatt för andra dagen i rad släpper fram debattörer i feministiska frågor. Bo Rothstein + Tiina Rosenberg = sant, skulle man kunna sammanfatta den tidigares inlägg "Heterosexuella kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt" (070128). Inget nytt under solen för feminister i hans svada om att den "traditionellt" heterosexuella kärnfamiljen. Förutom att just traditionell är ett viktigt tillägg att göra, det gör inte Rothstein, som om kärnfamilj vore en essens, som inte är påverkbar av yttre faktorer. Nu är det precis tvärtom, för i takt med att samhället omkring förändras öppnas nya möjligheter för kärnfamiljen i feministisk anda.

Idag kommer min älsklingshistoriker Anita Göransson med ett feministiskt scoop på DN debatt, nämligen att "Ökad jämställdhet stärker manligt toppstyrd maktelit". Låter som det klassiska: När kvinnor tränger in i en maktsfär då flyttar makten i gammal vanlig patriarkal ording någon annanstans. Har inte läst Göransson än, men återkommer när jag gjort det.

Fi ut ur medieskuggan the Hillary way

Har precis kollat andra delen av Liv Weisbergs dokumentärserie "Viljornas kamp" om Feministiskt initiativ och det var en rejäl upphämtning efter första delens bottennotering av inget nytt under solen redovisning.
I andra delen får man se the one and only Gudrun, drivande feministisk politik som under sin glans dagar i (v), då hon lyckades kamma hem 12 procent i valet. Här får man ta del av motståndet, hoten och medias totala ignorans av Fi:s sakpolitik. För när Fi verkligen hände, dvs började sin valrörelse runt om i landet, då visade media inget intresse längre. "Kärringar" som bråkar går bra, men politisk agenda för förändring nej tack, tycks vara medias melodi. Gammal vanlig stereotyp könsbevakning mao, ingen förmåga till nytänkande, ingen vilja att tänka utanför de gamla vanliga parti- och blockpolitik ramarna. Slappt, fegt och usel journalistik. Jag skäms över den kår, som jag ändå tillhör i själ och hjärta.

Men nästa gång, för det blir en nästa gång det är jag övertygad om efter att ha sett alla dessa underbara brudars totala hängivenhet för ett jämställt Sverige, på riktigt. För att inte tala om Jane Fonda, värva hennes som talesperson nu. Hon och Gudrun skulle kunna göra det worldwide. Men kära, älskade, underbara kvinnor, hoppa över fjäsket för media. Skit i det, tänk Bill Gates tankar att TV:s tid är förbi. Nu är det nätet som gäller, där Hillary är den nya webbdrottningen (Expressen, 070128).
Där kan ni snacka själva, ocensurerat direkt och så länge ni själva behagar och slippa medias dramaturgiska vinklingar som ändå inte gagnar er.
Nej, hör med den där rika snubben som pytsade in några millar för Fi-kampanjen om han inte har några feministiska riking-vänner som är beredda att som Hillarys sponsorer satsa på "en video av Hollywoodklass", på Fi:s hemsida.
Tre kvällar den här veckan har Hillary svarat direkt i video på frågor från väljare. Hon fick mer än 25 000 frågor och fick 35 000 svar när hon ställde en fråga om hälsovård (Oprah Winfrey har rekordet på 37 000). Next step Hillary är att starta en blogg där hon själv kan kommunicera med läsarna/väljarna.

Mitt tips till alla Fi:or är: Take the Hillary way. Efter andra delen av dokumentären får jag nämligen samma sprittande känsla i kroppen, som när Fi kom ut den där vårdagen 2005. Ni nådde inte enda fram den gången, men det kan gå, om ni hoppar över de traditionella mediernas berlinmur och go internet: Direktkontakt med läsare och blivande väljare.

Själv tvingas jag göra en pudel efter min blogg efter första delen av Weisberg dokumentär: "Fi dog med sina drottningars sorti", 070122. Jag svalde hela mediabetet och trodde att Fi hade dödsryckningar, men nu ser jag med egna ögon att det bara var en medialuring. Ok, man ska inte skylla på media, jag vet. Jag borde själv tagit reda på hur det låg till och inte tagit för givet att mediarapporteringen överensstämde med verkligheten. Nästa gång ska jag inte göra det, utan kolla upp på egen hand.

Horan och rättvisan: 0 - 1

På nättidningen Sourze. (www.sourze.se) skriver Sunny, strippa, tidigare med egen klubb, - "En hora och rättvisan", 060125 - att Rosinha Sambo, Sveriges i stort sett enda verksamma hora som går ut med det offentligt, nu ska gå en match mot rättvisan igen i Göteborgs tingsrätt 070130. Förra gången anmälde hon enligt bloggaren Louise Persson (www.louisep.com: "Om Rosinha Sambo och en rättegång i Göteborg", 070118 och "Rosinha Sambo - en uppdatering om en kommande rättegång", 070125)Stefan Karlsson, polisman i traffickinggruppen - som skulle hjälpa hororna från gatan - för misshandel. Karlsson frikändes. Enligt Sunny gjorde Sambo en ny anmälan 2005. Karlsson frikändes.

Den här gången anmäler hon "sin komplicerade pojkvän och hallick" (Sunny)för koppleri. "Enligt uppgift ska det vara så att han anmäldes efter att hon pressats sälja sex (i hans lägenhet och/eller i hans närvaro)." (Louise Persson)

Horornas bästa vän Petra Östergren, senast uppmärksammad genom boken "Porr, horor och feminister" har redan meddelat att hon kommer att närvara som stöd för Rosinha på tisdag. Louise Persson säger i sin blogg att hon också ska försöka vara på plats.
Motivet till de här damernas engagemang må vara att axla stödpersonsrollen, men i huvudsak ser de den här rättegången som en möjlighet att få lobba för att kopplerilagen ska bort.
Som ett led i att skrota sexköpslagen, vill de slopa kopplerilagen, så att alla horor kan omvandlas till sexarbetande företagare med F-skattsedel. Rosinha används mao som politiskt slagpåse i kampen för att släppa horeriet fritt i Sverige. Om de för sakens skull dessutom vill kalla sig kompis med Rosinha må så vara - och kanske är det så - men rätt ska va rätt. Och att basha feminister för att de kämpar för att hororna ska få andra alternativ än att jobba inom könsslavhandeln framstår än tydligare som det hyckleri det är. I stället för att jobba för en förändrad kvinno- och sexualsyn vill Östergren och Persson få det att se ut som att det är feministernas fel att hororna har det som de har det.

Så här kan det låta när Louise Persson får upp ångan i sin blogg 070125:

"Men det värsta av allt är en osolidarisk kvinnorörelse som lagt en sådan stor börda på en liten grupp ofta värnlösa människor (min anm. hororna) - denna börda att stå som symboler för en kvinnosyn de vill ändra på..."

Själv tänker jag med fasa tillbaka på Styckmordsrättegången och rättens behandling av Catrine da Costas horväninna och den misogyna kvinnosyn som rätten excellerade i (finns återgiven i Hanna Olssons "Catrine och rättvisan", 1994 och TV-journalisten Lars Borgnäs "Sanningen är en sällsynt gäst: sökandet efter Catrine da Costas mördare", 2003).
Den rättsliga principen och juristernas rättesnöre "Likhet inför lagen" känns väldigt långt borta när man läser de nämnda böckerna och plussar det med att domare som avslöjas med brallorna nere i horträsket går fria och dessutom får fortsätta sitt rättsliga värv. Det borgar inte för att Rosinhas rätt är lika stor som hennes fd pojkvän polisens. Som om allt är en läggmatch där utgångnen redan är klar: Horan och rättvisan 0-2.

Fortsättning följer...