Hägglunds vårdnadsbidrag floppar så klart

Att den här regeringen is a real disaster är knappast ett understatement längre. Senast på listan över vad folket inte efterfrågar är kd:s hypade vårdnadsbidrag. I dag meddelar ekot att bidraget, 2 månader efter införandet, inte är någon hit. Det borde hemmafrupartiet kd ha snappat redan innan de genomförde skiten. För vilken vettig kvinna i dagens läge är beredd att stanna hemma med barnen för 3 000 pix i månaden, för att sen loosa totalt i ekonomisk och karriärmässig jämställdhet med barnafadern? Några få reinkarnerade 50-tals hemmafrukvinnor, men inte fler.
Kd bevisar härmed vilket anakronistiskt och fullständigt tondövt parti de är, som i alla lägen låter sin familjekonservativa ideologi gå före vad kvinnor i det här landet egentligen är betjänta av.
Och det där gamla alibit "för barnens bästa", som tillhör kd:s argumentationsdarlingar, är ju i själva verket bara ett sätt att ge moderna 2.0 kvinnor dåligt samvete och i patriarkal anda tycka att det är naturligt att kvinnor - inte män - offrar sig för barnens skull.

Hanne Kjöller ser inte mannen i familjen

I höst kommer DN:s ledarskribent Hanne Kjöller med en debattbok där hon vill göra upp med modersmyten. Låter som ett bra idé i en tid då fäderna i media överhuvudtaget inte finns på banan, vilken totalt ockuperats av mama-mammor i blanka magasin omgärdade av sina barnaccessoarer. Men Kjöller-skenet bedrar: I en debatt - P1, Studio Ett, 080815 - om sommarens heta P1-serie "Heliga familjen", som problematiserat dagens familjebild och kallat den lyckohyckel visar det sig att Kjöller har en helt annan agenda än att göra upp med modersmyten. Hon är i själva verket inte intresserad av att diskutera den på allvar, eftersom den aldrig kan separeras från den patriarkala struktur den är sprungen ur. I stället är hon i nyliberal anda ute efter att nagla fast mediafeminster/morsor kring 40 (som hon själv för övrigt)som gnäller på att de inte lever i jämställda familjer. Att klanka på feministmorsor som vill förändra kvinnans roll i familjen är ett vanligt drag från höger och reproducerar modersmyten snarare än tvärtom. Att i sammanhanget säga att det är självvalt/ett privilegium att kunna stanna hemma för att barnen bara är små några år osv må så vara, men har nada med jämställdhet att göra. Däremot säger det en hel del om modersmyten anno 2008.
Kjöller tjatar - omedveten om strukturernas fasthållande av könsmönster - om att det är upp till den individuella mamman att själv ta upp kampen mot modersmyten och se till att man inte blir dess offer, mao sluta gnälla och ändra sig. Hon nämner inte med ett ord att för att barnet inte ska bli lidande i denna mammametamorfos så krävs det att pappa är med på tåget bort från modersmyten och tar hand om barnen. För utan att pappa förändrar sig blir det svårt för mamma att göra det, hur gärna hon än vill. Så ser den patriarkala familjens villkor ut och fortfarande är det efter dess normer vi lever.