Marknaden för pigjobb finns inte

Åsa Keller, vd för pigtjänstföretaget Homemaid är småbarnsförälder i 30-års åldern och köper själv hushållsnära tjänster, för att hon tycker det finns VIKTIGARE saker att göra än att städa på sin lediga tid. (DN, 070325)

Det är en inställning som stinker gammalt klasstänkande. När Åsa är ledig vill hon ägna sin tid åt familjen, säger hon. Vad hon inte säger är att ta hand om familjen, dvs det gemensamma hemmet och den egna omsorgen, ingår inte.
Det som kvinnor genom alla tider mestadels oavlönade till förmån för sin män tidigare gjort, ska nu en annan kvinna för en låg lön göra. Att dessa kvinnor som går med på att överlasta sitt hemarbete på en annan kvinna i stället för att kräva att pappa i familjen delar på hemarbetet är att svika den kollektiva jämställdhetskampen på hemmaplan. Att dessutom få det hela subventionerat av staten är inget mindre än en backlash för svensk jämställdhetspolitik.

Den nya reformen, som väntas träda i kraft vid halvårsskiftet, tros öppna för en marknad värd minst 2,5 miljarder, bl a räknat på att i dag sker 90-95 procent av alla städjobb svart (115-120 miljoner kronor per år) och att den vita i dag drar in 250 miljoner kroner på ett år. Resten dvs 2,25 miljarder som pigmarknaden tros kunna ge rör alltså andra pigtjänster förutom städning. För mig tycks dessa siffor inte vara nåt annat än en orealistisk glädjekalkyl och frågan är om lagändringen för att subventionera pigjobb kommer att ändra på situationen med svartjobben i sammanhanget.
När småbarnsföräldrarna Henrik och Maria Smedberg försökte få tag i en barnvakt var det 25 stycken som var intresserade. Men när det visade sig att de ville betala vitt var ingen villig att ställa upp längre. (SvD, 070327)
Enligt samma källa beräknas 800 000 människor ha arbetat svart det senaste året och vart femte hushåll köpt deras tjänster.