Den värsta sortens kvinnor

Enligt Rädda Barnens worldwide "mammaindex" har svenska mammor - ur jämställdhetssynpunkt - det bästa i världen. Ett faktum som får Elise Claesson, SvD:s egen bakåtsträvande och ultrakonservativa mammakrönikör, som förra året gav ut mammabibeln "Mama@home" att se rött.
Det lustiga med hela hennes mammaretorik är att den är så otidsenlig - som om mammor vore en viss sorts biologiska varelser som opåverkade av historien och det omkringliggande samhällets förändrade syn på kön - och att hon vill lösa 2000-talets ojämställdehet mellan mamma och pappa med att mamma, trots att hon är lika utbildad och har ett lika bra - om än inte lika välbetalt - jobb som han, ska stanna hemma ÄNNU LÄNGRE än hon redan gör.
"Vi ser en våg av mammor som är frusterade över sina liv i jämställdhetens namn" säger Claeson. Anledningen till det är, enligt hennes blinda logik, att de inte får vara hemma tillräckligt länge. Ända sen Claeson dök upp i mammadebatten för några år sen har hon skjutit barnen framför sig, spelat på morsors dåliga samvete, samtidigt som hon konsekvent uteslutit pappas ansvar och delaktighet i föräldraskapet. Det är kvinnor av det claesonska slaget, som är de största systerliga svikarna i jämställdhetsdebatten. Men, å andra sidan är det överhuvudtaget inte intresserade av jämställdhet mellan könen. Efter att Claeson själv stannat hemma med sina två barn i tolv år, har hon börjat arbeta igen och då med att ge sig på andra kvinnor som inte stannar hemma med ungarna precis som hon gjorde.
En mycket gammaldags kvinna, som genom att göra sig till taleskvinna för kvinnor och barns bästa, i själva verket är den som sviker andra kvinnors vilja till ett jämställt föräldraskap allra mest. En ulv i fårakläder med andra ord. För hur tror hon att fortsättningen på föräldraskapet och det jämställda arbetslivet kommer att se ut, när mamma stannar hemma och tar hand om barn och hushållstjänsterna i flera år och sen kommer ut på arbetsmarknaden efter tolv (?)år. Hennes odds till ekonomiskt oberoende i förhållande till barnens far eller möjlighet att hävda sig på arbetsmarknaden ökar knappast. I stället får hon putsa på den gamla vård- och omsorgs kvinnorollen och hoppas att karln vars barn hon tar hand om, inte sticker med en yngre variant av arten "kvinna".


(Källa: Expressen, 070508)