Barn offras i svensk rasismnoja

Efter att ha sett Ayan Hirsi Ali - gäst hos Stina i SVT i fredags - som tagit avstånd från islam i dagens form och pga det lever under dödshot sen 2004, är det sååå sorgligt att se svenska statstjänstemän vägra se att vissa invandrarkulturer uppfostrar sina barn med aga, trots att det är förbjudet enligt svensk lag.
I SVT2:s Dokument Inifrån visades i går "Det svenska sveket" av reportern Evin Rubar - Janne Josefssons kvinnliga motsvarighet när det gäller journalistiskt skjutjärn - hur socialminister Maria Larsson, (kd), Rädda Barnen, BO och socialtjänsten i Borlänge stoppar huvudet i sanden och vägrar se att det finns skillnader mellan vissa invandrarbarn och svenska barn på en nivå ifråga om uppfostringsmetoder. En skillnad som stavas k-u-l-t-u-r och som strider mot svensk lagstiftning, som för snart 20 år sen förbjöd barnaga. I reportaget blev vi varse att en del invandrarbarn har ett helvete hemma och att det beror på att deras föräldrars ursprungskultur ger carte blanche att puckla på ungarna. När ungarna väl tar mod till sig - för att de vet att i Sverige får man inte göra så mot barn - och anmäler till polis och socialtjänst, då kallar man in en imam som medlare mellan förälder och barn och låter därmed saken bero, oavsett hur många gånger polisen är där och uppmärksammar de utsatta barnens situation.
Att kalla in en imam för att göra klart för farsan att han inte får slå sina barn, är ungefär lika smart som att ropa på en aktiv kriminell för att säga till en annan brottsling att det du gör är fel. Varken imamen eller hemspråksläraren, som ett av barnen också vände sig till, tyckte att pappan gjorde något fel, däremot skulle barnet ha överseende, förstå att det var för hans bästa osv.

Man skäms i de här lägena över att vara svensk och det tycks som man får fortsätta att göra det, för trots att morden på 19-åriga Pela, 1999 och 26-åriga Fadime Sahindal, 2002 följdes av en stor debatt i Sverige om att det finns kulturella skillnader, som vi i Sverige inte ska acceptera och dessutom har förbjudit i lag, så sitter statstjänstemän i primetime TV fem år senare och gaggar i samma banor. De menar att vi ska inte utpeka invandrare som grupp och att svenska barn också far illa och i vanlig ordning döljer man sin nonchalans och overksamhet i frågan med att man inte vet, utan väntar på en utredning.
Vi vet ju genom kvinnomorden i hederskulturens namn att det finns skillnader som vi aldrig kan ge efter för, som vi aldrig kan eller får acceptera, utan som vi i stället kraftfullt måste ta avstånd ifrån. Det gör vi genom att ställa oss på barnens sida och konfrontera de föräldrar som vägrar förändra sig och straffa dem enligt lag om så behövs. Det handlar om allas rätt i det här landet till lika värde, mänskliga rättigheter, demokrati. Det handlar däremot inte om rasism, även om det tycks vara rädslan för det som gör att ingenting händer.
Vad säger Mona Sahlin om barnens utsatthet, undrar jag? Hon som en gång i tiden gick i rasismfällan, för att några år senare, efter Fadimes död, klev ur och såg att det finns kulturella skillnader - oacceptabla enligt svenska normer - som vi svenskar har förbjudit. Att låta kvinnor och barn med annan bakgrund i det här landet betraktas utifrån ett annat normsystem, är däremot rena rama rasdiskrimineringen.