Filmrecension: Blades of Glory, G

På fredag har den Ben Stiller producerade komedin "Blades of Glory" premiär. På www.sourze.se, kan du läsa min recension.

Det är marigt med komedier tycker jag och kanske är det den genre, som tydligast säger något om betraktarens personlighet. Själv tycker jag sällan uttalade komedier, som den här, är speciellt roliga. Däremot kan jag ha väldigt kul åt situationer på både film och teater, som presenteras som något helt annat än komedi.
I slutet av 80-talet, början av 90-talet t ex, var det inte en kotte som drog på smilbanden i teatersalongen när det spelades Norén, fast det mellan varven utspelade sig så absurda situationer på scenen att allvaret slog över i ren komedi. Sånt tycker jag är kul och kunde ha svårt att hålla mig, även om den kulturellt korrekta teaterpubliken gav mig fientliga sidoblickar. Sen gick det några år och plötsligt var det ok att garva åt Norén sk svarta humor.

"Blades of Glory" är en helcrazy rulle, där huvudrollerna är samspelta och utan tvekan har timing för det komiska, men när skämten staplas på varandra och är utformade efter humorns ABC, för att så många som möjligt ska skratta, då vägrar åtminstone mina skrattmuskler att ens göra en ansats till att jobba, även om allt är välgjort och framfört i ett högt tempo. Men gillar man filmer som presenteras med etiketten "komedi" är det nog en chans att man tycker den här rullen är riktigt bra, även om jag kan hålla mig för skratt mest hela tiden.