Medelklassbibeln Buddenbrooks

För nåt år sen gick det en dramatisering av Thomas Manns liv, nobelpristagaren i litteratur 1929. Det var en familjekrönika som utspelade sig kring sekelskiftet 1800-1900. Jag gillade den skarpt, för kontrasterna mellan den välordnade borgerliga familjen och dess medlemmar som inte alltid passade in i familjepusslet. Konstnärliga var flera av Manns barn, men inte på hans till det yttre oantastliga vis - så långt från konstnärsmyten om outsidern man kan komma - utan mer outspoken gay och mörkt. Brytningen mellan dessa två karaktärsdrag tycks vara själva kvintessensen i Manns författarskap och i honom själv, sprungen ur en köpmanssläkt i Lübeck. Åtminstone om man tar romanen Buddenbrooks som utgångspunkt. I denna släktkrönika som följer familjen från sent 1700-tal till sekelskiftet 1900 är det just dessa olika personlighetsdrag som är historiens själva raison dêtre.

Romanen har undertiteln "En familjs förfall" och det associerar jag till att under denna tid - franska revolutionens efterdyningar - växer en "ny" människa fram, med andra ideal som gör det möjligt att vara människa på ett annat sätt än det ortodoxt borgerliga. Den småborgerliga typen - medelklassaren som vi fortfarande dras med - föds och det är kring dessa värdesystem som striden står mellan människorna i den här romanen.

Helt klart en fantastisk skröna och omisstlig roman, för alla som försöker förstå sitt medelklassliv och dess värderingars grund. En klass, som en gång i tiden var revolutionär och som samtidigt gör vad den kan för att återupprätta det gamla ståndssamhället.

Apropå debatten om Hermèsväskan och debatten om lyxkonsumtion. Den sitter djupt och går inte att splitta mellan människor med "sktitdrömmar" eller "findrömmar", utan den splitten finns inom var och en av oss: Buddenbrookare från 1800-talet såväl som Nina Björkare i begynnelsen av 2000-talet.