Schenströmaffären mer än bristande krishantering

Varför är det bara i "Ring P1" och på tidningarnas insändarsidor som genusperspektivet i Schenström-affären diskuteras? Dags för media att ta i den frågan om de ska vara trovärdiga i sin fortsatta rapportering i saken. Dessutom ligger media jävligt lågt när det gäller journalisten Anders Pihlblads roll i händelsen. Förra veckan när historien briserade satt pinsamme biträdande nyhetschefen på TV4, Jonas Gummesson i en av TV-sofforna och i P1:s radiostudio och anklagade journalistkollegor för illojalitet att bilderna på Schenström och Pihlblad överhuvudtaget publicerades.
Sen dess har det varit tyst kring journalistens arbetsmoral och metod. På DN:s insändarsida i dag påpekar Lisa Swedén att när Eric Fictelius blev närgången med Göran Persson - i samband med arbetet med dokumentären "Ordförande Persson" - då var det Figge som hamnade i skamvrån. Den här gången när makthavaren är kvinna är rollerna ombytta. Slump eller uttryck för patriarkatet?
På samma insändarsida kräver Lars Lundgren att vi ska få veta vem som tog bilderna på den beramade krogpussen. Bakom det kravet döljer sig en misstanke från Lundgrens sida om att historien är en riggad story från Pihlblads sida. För att bli av med Schenström?
De obesvarade frågorna tycks inte bli färre utan fler efter torsdagens presskonferens med statsministern. Schenströmaffären handlar inte endast om landets krisberedskapshantering utan även om vem man ska lita på. En minst lika viktig aspekt att reda ut.