Männen och deras manliga försvarare i bordellhärvan, styckmordet

23 respektive 30 år senare vill de sk offren - obducenten och allmänläkaren - i styckmordsrättegången och två då 14-åriga flickor ha upprättelse i form av skadestånd från staten. Alla fyra säger sig ha fått sina liv förstörda av de sk händelserna och nu ska JK avgöra om de ska få sina utkrävda skadestånd. Läkarna kräver 40 miljoner kr medan de båda flickornas resterande liv inte anses vara värt mer än 1 miljon kr vardera. Betyder det att det är 40 ggr mer synd om männen? Tydligen enligt vårt rättssystem.

I debatten kring bordellhärvan är den nu döda bordellmammans advokat Leif Silbersky mycket indignerad över att maktens män - statsminister Olof Palme, statsminister Torbjörn Fälldin och Olof Johansson (c) bl a - pekas ut som skyldiga. Han ställer synnerligen upprörd en direkt fråga till Deanne Rauscher - som 2004 i boken "Makten, Männen, Mörkläggningen" om bordellhärvan - om hon verkligen tror att dessa män skulle gjort sig skyldiga till pedofili och fortsätter med att med inlevelse beskriva den skymf och skam som den här historien i efterhand vidhäftar deras gärningar. Inte med ett ord ger han något prov med en liknande förståelse för flickornas kraschade liv. Det är mycket betecknande för båda de här historierna, där männen oavsett om de är skyldiga eller ej står i centrum i händelser där de verkliga offren, dvs barnen och kvinnan Catrine da Costa, hamnar i skuggan av uppmärksamheten.
Det är männen som det är synd om oavsett vad som hände.

En man som blandat sig i båda rättsfallen är deckarförfattaren och professorn i kriminologi Leif GW Persson, som låg bakom nya vittnesuppgifter i styckmordsrättegången för några år sen, som skulle bevisa att obducenten och allmänläkaren var oskyldiga. Det ledde ingen vart. Men redan 1984 gjorde han en gärningsmannaprofil över den skyldige i styckmordet för SVT. Något som heller inte ledde misstankarna från läkarna. Senare har han ställt sig bakom journalisten Per Lindebergs bok "Döden är en man", som hävdar att de båda utpekade är oskyldiga och att ett justitiemord har begåtts mot dem. En tes som även Jan Guillou driver med emfas. Denne "privatspanare" som alltid tar plats i media med sina personliga tyckanden som passar bäst i deckarform - anklagades i år för att inte tagit ett handtag på kriminologins område de senaste 15 åren - är nu säker på att Palme och de andra politiska topparna inte är pedofiler. Perssons argument är att flickorna inte kan minnas och än mindre visste vilka dessa män var. Det hela faller på sin orimlighet: De var 14 år. Klart att de minns och framförallt så är ju inte Persson mannen att uttala sig i sakfrågan, eftersom han inte var med när det inträffade.
Persson borde av media pensioneras som seriös kriminalfallskommentator. Det kommer naturligtvis aldrig att ske, eftersom han alltid är beredd att säga de mest häpnadsväckande saker. Att de sen är mer vilseledande än klargörande är en helt annan sak.