"Beckman, Ohlson och Can" stendöd TV

Jag såg verkligen fram emot SVT:s nya satsning med aktuella kultursamtal och det första under rubriken "Är det synd om mannen? Samtal om vår tids myter om manlighet" med gäster som förra årets debattskapare nr 1, Maja Lundgren och högerdebattören Pär Ström, som tycker att män förtrycks i vårt samhälle, bådade gott. Men ingenting hände, tyvärr.
Ströms analys - som vi hört och läst om till leda de senaste veckorna i media - är så ogrundad och utan vetenskaplig grund att den går inte att ta på allvar. Men han fick hållas och avslöjades inte av vare sig Lundgren - verkade fullständigt ha tappat stinget - eller nån annan runt bordet. Det blev bara ett segt tuggummi av alltihopa, som Beckman försökte tugga fram någon sorts krydda i, utan att lyckas. Allt har vi hört förut och även om Susan Faludi talade om manlighetens kris i sin bok "Ställd. Förräderiet mot mannen" redan 1999, tycks ingenting ha sipprat in i den svenska samhällskroppen av detta. Nu presenterades det i stället som nyheter av författaren och filmaren Renzo Aneröd, som menade att män känner sig överflödiga. Förra året kom Faludis nya analys av manlighet, "The Terror Dream", som synar hur gamla manlighetsmyter gjorde come-back efter terrordådet mot World Trade Center i New York. Det verkar vara ungefär samma läge i Sverige om man ska tro den här debattligan - terrordåd eller inte - för i avsaknad av goda manliga förebilder för vår tid turneras de gamla om igen och fram träder maffioson och den våldsamma mannen. På frågan om de tre männen runt bordet kände kollektiv skuld för våldet i samhället skakade alla samfällt på huvudet och Lundgren inflikade att kvinnor har också skuld, eftersom de dras till farliga män. Dött lopp! Ingen eller alla bär skuld och patriarkatet är som bortblåst. Ingen nappade heller på kroken att pappaledighet och fadersrätten hänger ihop. Trött!
Ström får ursäkta, men att statsfeminismen skulle tagit över som den statsbärande ideologin - högerns älskingshotbild - tycks väldigt, väldigt långt borta. Snarare tycks en backlash i jämställdhetsfrågan vara ett faktum och ett tillstånd av total apati ha följt i dess spår. Trist!