Frågan om horan sprängfylld av ideologi

Det blev en rätt hyfsad hordebatt i SVT i går kväll, även om den var jävligt spretig. Men det visar bara att under frågan om den lyckliga horan, döljer sig en mängd olika polariserande värderingar; ibland av idépolitiskt slag som mellan sexradikala queerfeministers kamp för att alla sexuella preferenser ska jämställas (som svenska sexliberalerna på 60-talet som förordade statliga bordeller och inte såg nåt fel i pedofili)och feminister som jämställer horeri med slaveri och pekar på trafficking, ibland mellan den näringsidkande individuella horan och den kollektivt inriktidade samhällspolitikerna som vill hjälpa henne bort från horeriet och peka ut torsken som skurken.
Nerkokat kan man säga att horeriet i debatten blev en fråga om brott, moral, jämställdhet och solidaritet.

Från att i slutet på 1990-talet, då vi fick sexköpslagen i Sverige, har fokuset i debatten rört sig från torsken till horan. Det är mannen - i överväldigande fall densamme som torsken - som är kriminaliserad och inte kvinnan - i majoritet horan. Inte en torsk så långt ögat nådde fick plats i debattstudion. Hur kommer det sig? Borde inte han, om någon sitta bredvid horan och försvara henne, på samma sätt som Isabella Lund (maskerad hora) så ihärdigt tog hans parti. Utan torsk ingen hora, men han osynliggjordes i går, som om problemet i första hand är horstigmat och inte torsken, som betalar för att knulla horan, som han vill.
Istället blir det ALL SKAM PÅ HORAN! Varför ska Isabella Lund behöva maskera sig om samhället inte har kriminaliserat henne? Någonstans där vrids allt till att handla om att kvinnor tvingas bära skulden för mäns omoraliska sexualitet.

Nästa debatt om prostitution bör i jämställdhetens namn sätta fokus på torskens och hans underliggande orsaker till att han köper en kvinna och varför kvinnor låter sig köpas.