Varför tiger media om anklagelserna mot Liza Marklund?
I morgon kommer "Vingklippt" boken som vill avslöja Liza Marklund som en kvinna som byggt sin journalist-, och författarkarriär och rikedom på falsk grund. I lördags i P1:s "Medierna" anklagade Elisabeth Hermon, bokens författare Marklund för att ha förstört hennes liv genom att måla ut Hermon som en bluffmakare: Först i en artikelserie om stiftelsen Trossen - en verksamhet som Hermon drev för att skydda våldsutsatta kvinnor - i Expressen 1991, i dokumentärromanerna "Gömda", 1995 och "Asyl", 2004 och deckaren "Paradiset", 2000, som senare blev en spelfilm av Colin Nutley med Helena Bergström i rollen som Annika Bengtzon, 2003.
När jag hörde Hermon berätta sin sensationella historia - som alla rikstäckande redaktioner i det här landet borde huggit på - i lördags, tänkte jag; "oj, oj, oj, stämmer det här är det en stor journalistisk katastrof". Inte bara för Marklund, som naturligtvis försvarade sig och dessutom kom med nya anklagelser mot Hermon, utan för att om det visar sig att Hermon har rätt, urholkas den journalistiska trovärdigheten ytterligare och Marklund kan räkna sig till "Män är djur-journalisten" Evin Rubars skara. För om det stämmer så är det andra gången media (vad vi vet), som verksamhet för att skydda kvinnor mot mäns våld - vilket samhället inte lyckas med - dras i smutsen, förrutom att den eventuellt felaktiga journalistiken har förstört Hermons liv, enligt henne själv.
Men efter lördagens sändning har tystnaden kring Trossen lagt sig som en våt filt över svenska medier, till skillnad från det gatlopp som kvinnojourerna fick utstå efter SVT-dokumentären "Könskriget" av Rubar. Jag hoppas att det inte beror på den maktposition som Marklund har inom media, där hon förutom att hon skriver krönikor - ofta om våld mot kvinnor - i Expressen, är delägare i Piratförlaget, där hon sitter i styrelsen tillsammans med författaren och Aftonbladets krönikör Jan Guillou och DN:s chefredaktör Torbjörn Larsson. Men så länge tystnaden fortsätter att vara så kompakt kring den här otroliga historien är det svårt att skaka av sig misstankarna om att media skyddar sina egna. För varför skulle man annars inte löpa på en av Sveriges mest kända journalister och bästsäljande författare Liza Marklund, som byggt stor del av sin karriär på att aktivt motarbeta mäns våld mot kvinnor. Oavsett om Marklund är oskyldig till Hermons anklagelser eller inte är det viktigt att sådana misstankar inte finns kring Marklund, som är en av det här landets centrala opinionsbildare i frågan kring mäns våld mot kvinnor.
På Marklunds egen hemsida; www.lizamarklund.se berättar hon hur våldet mot kvinnor engagerat henne sen mitten av 80-talet, då hon jobbade som journalist i Luleå.
Under rubriken "Verkligheten bakom 'Paradiset' " skriver Marklund på sin hemsida att hon kom i kontakt med Hermon (nämner inte hennes namn)1991 genom Expressen. Hermon berättade för henne om den stiftelse (Trossen) som hon drev för att gömma och radera ut förföljda människor (kvinnor och barn) ur alla offentliga register och fick dem att försvinna helt och hållet, för att rädda deras liv. Efter samtalet träffade Marklund vid flera tillfällen Hermon under det följande halvåret. Marklund skriver att hon var djupt imponerad över Hermons engagemang och kunskap och att hon gjorde gjorde ett kompetent och trovärdigt intryck. Däremot uppstod det problem när Marklund försökte kontrollera Hermons uppgifter, eftersom inget som Hermon sa kunde bekräftas då allt var hemligt och raderat. Till slut fick Marklund kontakt med en kvinna - Maria Eriksson i "Gömda" och "Asyl" och som efter flykten till USA även själv skrivit en bok om sitt livsöde - som var indragen i stiftelsen Trossens verksamhet. Med hennes hjälp kunde Marklund avslöja de lögner som Trossen byggde på. I själva verket tjänade Hermon miljoner kronor på kommunala bidrag för en verksamhete som hon inte bedrev, enlig Marklund. Ett år efter Marklunds första kontakt med Hermon publicerades artiklarna 1992 om bluffen bakom Trossen, vilket ledde till att Hermon stämde Marklund (Expressen) för grovt förtal. Men rättsprocessen blev aldrig av då Hermon drog tillbaka stämningen efter en förlikning med tidningen.
Följden för Marklunds del blev att hon sa upp sig då hon ansåg att Expressen lämnat henne i sticket och tre år senare 1995 kom dokumentärromanen "Gömda", där Maria Eriksson spelar huvudrollen.
I förordet till boken skriver Marklund om hur engagemanget i mäns våld mot kvinnor började i mitten av 80-talet när en åklagare i Luleå på hennes fråga om varför det var så mycket våld mot kvinnor, avfärdade frågan med att det var kvinnornas fel. Efter det började Marklund läsa allt hon kom över om fenomenet, dess mekanismer och vad man kan göra åt det. Hon frågade ut åklagare, poliser, besökte häkten och fängelser där hon pratade med män som slår. Hon träffade sönderslagna och våldtagna kvinnor (över 100 st), utsatta barn, deras morföräldrar och dagispersonal.
Sen dess har Marklund skrivit över 400 krönikor i stora rikstäckande dagstidningar, i vilka våld mot kvinnor är ett centralt och återkommande tema. År 2004 gjorde hon för TV4 en serie program "Lite stryk får dom väl tåla" om våld mot kvinnor, som nominerades till det årets "Bästa TV-dokumentär i Sverige".
Det är mao viktigt att en av landets främsta opinionsbildare för kampen mot mäns våld mot kvinnor har rent mjöl i påsen och inte far med osanning i någon del av denna viktiga samhällsfråga. Jag hoppas verkligen att Marklund är oskyldig till de anklagelser som Hermon nu riktar mot henne, men innan Hermons uppgifter granskas kan vi inte avfärda dem. Det är medias förbannade plikt att göra oss den tjänsten.
11 kommentarer:
Hej Monika,
Har ringt Akademibokhandeln bl a, men de hade inte boken. Verkar som man måste beställa den.
den ges ut av blue media och du kan beställa den via deras sida på www.blue.se
Det har aldrig slagit dig att media inte gör en större grej av detta eftersom alla är medvetna om att Hermon ljuger värre än en häst travar?
Hej!
Jag har lite funderingar/fakta/åsikter om det här jag tänkte dela med mig.
Det kan hända att de som jobbar längst fram i mediebranschen inte riktigt törs ta upp den här kampen, varför vet jag inte eftersom jag håller med dig om att det inte är bra för Liza när det kommer fram att hon ljugit.
Sen kan det hända att de själva vill kolla upp alla fakta kring frågan innan de drar upp det, de kanske inte själva vill bli offer för anmälningar.
Men att det skulle vara för att Elisabeth ljuger och att media vet om det kan jag inte hålla med om, det skulle väl snarare vara så att de håller Liza/Expressen om ryggen i så fall.
Och du nämnde förut om att detta borde tas upp i tv4:as "Debatt", det håller jag fullständigt med dig om!
Hursomhelst, jag har också tillgång till sanningsenlig fakta eftersom jag har personlig anknytning till "Mia" och hennes familj och jag har läst Elisabeths bok och jag kan ju inte vara 100% säker på att Elisabeths historia är 100% sann, MEN eftersom jag har den bakgrunden jag har så tycker jag inte att det låter konstigt alls. Är det någon som ljuger som en häst travar så är det "Mia", och jag är glad att Elisabeths bok har kommit ut och jag tänker bidra till att den här debatten kommer ut i det offentliga, för det är ju som du säger; en riktigt allvarlig grej.
Mer än så tänker jag inte säga om det här nu, men jag ger tummen upp till dig för att du tar upp detta i din blogg!
//J.E.J.
Jag har läst "Vingklippt" nu, och jag gillar inte alls hur Elisabeth Hermon smutskastar Mia. Var det konstigt om hon var "gnällig" och insisterade på att det var socialtjänstens skyldighet att betala för att föra familjen i säkerhet utomlands? Det var deras förbannade skyldighet!
Mia ville inte leva på samhället för att hon tyckte det var kul, hon hade ett bra jobb hon kunde försörja sig utmärkt på innan hon var tvungen att lämna sin hemstad.
Hon hade precis påbörjat en vidareutbildning för att kunna avancera, men var tvungen att avbryta den eftersom exmannen mordhotade dotterns dagispersonal.
Så makalöst fräckt av Hermon att insinuera att förföljelsen inte var så allvarlig som Mia påstod när det finns massor av vittnen till hur exmannen misshandlat och mordhotat Mia. Och inte bara henne, utan hennes familj, och som sagt dagispersonalen m.fler.
En person som beskriver förföljda människor som kräver sin självklara rätt- nämligen att få starta ett nytt liv på en plats där de är trygga - som tjuriga och gnälliga får ingen som helst sympati eller empati av mig.
Med en sådan attityd är det uppenbart att man är helt fel man/kvinna för jobbet.
Jag kan inte säga mycket mer än att jag känner en otrolig avsky för både Liza och "Mia" över det dom gjort!
Att man kan behandla andra männsikor så som de gjort enbart för personlig vinning, och stunta i vilka konsekvenser det får för andra människor,utsätter de för livsfara bara för att det är positivt för karriären.
Jag hoppas verkligen att denna bok som elisabeth släppt nu drar igång något som folk att öppna ögonen! Det är inte mer än rätt.
För övrigt så vet jag att det Elisabeth skriver om i sin bok stämmer. Det är Sanningen.
Det som liza och "mia" har skrivit är bara hopkokade lögner.
/Dockan
Det är oroväckande att människor faktiskt kan vara så lätta att manipulera idag.. Det skrämmer mig verkligen.
Till "Camilla": "Mia" har aldrig jobbat på bank. Dock har en familjemedlem till henne det. Det finns heller inga som helst belägg för att det hon uppger ska ha hänt, har hänt. Vissa saker som hon nämner i början av den första boken är verkliga händelser, men de hände verkligen INTE henne själv. I och med att dessa dokument hon påstår sig finnas inte finns, är fallet ganska självklart, tycker du inte?
Hur som helst. Jag skriver mest det här för att jag tycker synd om er som inte vet bättre. Hur ska ni kunna veta? Klart man tar dem på orden, när de säger att det är sant. Men kära vänner, gör er själva en tjänst och var mer kritiska när ni använder er av mediala medel i fortsättningen.
Och för er som fortfarande tvivlar, sanningen kommer att komma fram, det här är bara början.
//J.E.J.
Jag hoppas att det inte beror på den maktposition som Marklund har inom media, skriver Monica Wehlin. Nej, det får man verkligen hoppas. Men att du och jag ö.h.t. ställer frågan, säger ju en del om att misstanken ändå finns. Journalister som Liza Marklund och för all del Evin Rubar har tydligen något slags särkilt stöd...
Varför tiger media? Det kan man verkligen undra!
Anonym: Nej, jag tycker verkligen inte att något är "självklart" för att en anonym kommentator på en blogg påstår att Mias historia är en bluff. I stort sett alla i Mias hemstad som är gamla nog att minnas vet att förföljelsen och misshandeln mot henne och hennes familj mycket väl ägde rum.
Är det kanske genom vänskap/släktskap med Mias förföljare som du "har personlig anknytning" till Mia och hennes familj? Förföljaren slutade varken att misshandla kvinnor eller begå andra brott efter det att Mia flytt stan. Det skrevs mycket i lokaltidningen om de brott Mias förföljare och hans vänner begick på den tiden, och som du säkert vet arkiveras allt som dagstidningar skrivit, så den som är intresserad kan lätt leta fram det. Vidare finns det tingsrättsdomar på de brott förföljaren blev åtalad och dömd för, som den som vill kan leta fram. Så svårt är det alltså inte att hitta de bevis du påstår inte existerar.
Camilla: Det är inte bara "en anonym kommentator på en blogg" som påstår att Mias historia är ett falsarium. Upptakten och utgångspunkten är naturligtvis Monica Antonssons bok "Mia - sanningen om Gömda", vilken som sagt finns att beställa på förlagets hemsida.
Om du har några minuter att fördjupa dig i ämnet så rekommenderar jag följande reportage i TV4, och den här krönikan i Resume om mediernas tystnad kring Marklund-skandalen.
Antingen har Liza Marklund extrem otur, eller så ligger det en hel hög hundar begravna här. Eller så är allt patriarkatets fel som vanligt. I alla händelser har jag svårt att tycka synd om Marklund, Guillo, Skarp och gänget.
Skicka en kommentar