Inget arbete, inga barn för kvinnor

Så resonerar kvinnor födda på 70-talet, enligt Anna Hedborg, fd (s) statsråd och generaldirektör för Riksrevisionsverket (Expressens debattsida 061227). Ändå vill de flesta ha två barn, vilket överenstämmer med det genomsnittliga födelsetalet under 1900-talet.
Men något hände när den ekonomiska kristen slog till på 90-talet. 70-talist kvinnorna, har bland andra, svårt att få jobb och väljer i stället för att skaffa barn att fortsätta studera och föder därmed barn senare. Men även de lågutbildade kvinnorna, som vid tidigare lågkonjunkturer valt att skaffa barn om det varit smått om jobb, väntar nu med barn.
Tvärtemot vad jag befarade i min blogg "Ännu en kvinnouppfostrare, Dr Gottlieb" moraliserar inte Hedborg över att kvinnorna blir allt äldre innan de skaffar barn. Det är bara en konsekvens av samhällets prioriteringar. Men om "samhället erbjuder arbete, dagis, föräldraförsäkring och jämställda villkor för kvinnor och män kommer de flesta kvinnor att välja att föda ungefär två barn", skriver Hedborg.

Svenska kvinnor strävar mao allt mer efter att bli ekonomiskt oberoende av män, vilket medför en stark känsla för att man som kvinna måste veta att man själv kan försörja sig och sina barn. Lågt barnafödande hänger ihop med kvinnors brist på arbete, menar Hedborg, vilket syns i länder som Tyskland, Spanien, Italien och Japan där kvinnorna föder ca 1,2 barn per kvinna i genomsnitt. När samhället skiter i mammornas rätt till arbete, vägrar allt fler kvinnor att bli just det och gör som de akademiska kvinnorna i Tyskland, bland vilka 40 procent inte har några barn.

Kontentan: Ju fler kvinnor som jobbar i ett land desto fler barn föds. Det innebär en politik tvärt emot den som alliansen med Göran Hägglund (kd)i spetsen driver för att mammorna ska stanna hemma längre med sina barn.