Konstnärsskvaller på KB

Häromdan var det fotosession i forskarsalen på KB. Min väninna,forskargranne och konsthistorikern Elisa Steenbergär med sina 93 år - hon är den som hängt med längst numera - intervjuades för KB:s egen tidning. Sen 30-talet har hon sett studenter och forskare komma och gå. Just nu håller hon att tränga in i konstbegreppets fenomenologi, medan hennes 94-årige man tar taxi varje morgon till Tekniska Högskolan. "Fast jag vet inte vad han gör där", säger Elisa. Över en lunch förra veckan, tillsammans med Anna-Marie Eriksson, även hon konsthistoriker, som skriver på en ny bok, undrade Elisa om det finns nåt skrivet om kvinnliga konstnärsmodeller. Vilka är/var de? Var det vanligt att konstnärerna målade sina fruar nakna? Var de konstnärernas älskarinnor? Samtalet fortsatte i en annan rikning. Hur var det nu med konstbegreppet och det estetiska sinnelaget. Har alla det? Nej slog Elisa fast. En del är musikalíska andra har sinne för konst. Själv tillhör hon den senare gruppen och är en gren på ett svenskt konstfamiljsträd. Pappa och mamma träffades på konstskola hos Matisse i Paris där de pluggade tillsammans med Sigrid Hjerten och Isac Grunewald. Va? Jag, satt köttbiten i halsen när jag förstod att jag satt mitt emot en levande konsthistoria. Jo, då och pappa var ingen mindre än Edward Hald,professorm glaskonstnär, keramisk formgivare, målare och direktör för Orrefors glasbruk en gång i tiden och han var bästis med Simon Gate, den fantastiske glasskulptören, vars pjäser man i dag bara drömma om efter att kollat prislappen. Så där gick hon på under hela lunchen och jag förstod återigen varför jag älskar KB.
Sigrid Hjerten var ju Matisse favoritelev och långt mer lysande konstnär än sin make, vilket man ju själv kunde skåda på Nationalmuseums "Konstnärspar" härom året.
"Men Isac var fantastisk mot Sigrid när hon låg på Beckomberga och han skötte sina affärer med diskretion" fortsätter Elisa. Grunewald med älskarinna hade kommit till Orrefors för att hälsa på och pappa och mamma Hald hade funderat över nattlogin, skulle de ha separata rum, eller ett gemensamt. Dagen efter (jag vet inte hur det gick med rumsplaceringen)så undrade Isac om det var möjligt att bege sig till Kalmar. Han var mycket angelägen om det, för han ville köpa färg till Sigrid och genast skicka det till Beckis så att hon kunde måla.
Medan jag mumsade på köttgrytan talade Elisa vidare medan hennes mat kallnade. Hon undrade över Elin Wägner. Ja, hennes far var jämngammal med Wägner och hade bjudit henne till Orrefors. Simon Gate med fru Flory var också där. Det hela slutade med att Elin och Flory blev ett par och flyttade till Småland och idkade alternativjordbruk. "Jag har alltid undrat över det där" sa Elisa.
Jag flikade in att Simone de Beauvoir - och flera andra kvinnor runt Fågelstadgruppen - gjorde ju så, flyttade ihop, var "vänner" på den tiden. Simone t om adopterade Sylvie le Bon medan Sartre levde, men han å sin sida adopterade också en ung kvinna. Nu, 20 år efter Simones död, får vi veta mer och mer om relationen med Sylvie, som visar sig vara mer än bara en väninnerelation. Det var inte så poppis att outa på den tiden. Men hon begravdes med ringen hon fick av Nelson Algren på sitt ringfinger. En del säger att han var hennes stora kärlek. Jag tror att hennes hjärta var stort nog för både Sartre (den mest älskade), Algren (den käraste) och Sylvie le Bon (den närmaste).
Förresten fick jag också veta att Elisa är halvsyrra till Fibben Hald, den finstämde barnboksillustatören och han som tecknat till Kajenns dagsverser i SvD så länge jag kan minnas. Jag säger det igen, KB is a wonderful place on earth.